Barnet applåderar åt sig själv...
Blåklocka2107 skrev 2018-06-27 12:13:42 följande:
Ett litet barn som sitter och bygger något gör ju det för att det är roligt och inte för att prestera något. När barnet blir glad över att ha byggt ett högt torn så vill barnet att vi vuxna ska se och bekräfta vad barnet gjort, i stil med Jaaa! Se vad högt du byggt! Du har använt nästan alla klossar! Vad roligt att du blir så glad! Att i det läget hålla på att bedöma vad barnet gjort i form av Vad duktig du är! eller Bravo bravo! känns för mig lite konstigt. Barnet vill bli sett och bekräftat i sin glädje, inte bedömas/berömmas för sin prestation.
Jag är i grunden inne på samma spår men du verkar väldigt fyrkantig i ditt tänk. Man vill inte värdera barnet, man vill inte att barnet ska bli "beroende" av beröm och andras åsikter, man vill att det ska få en bra självkänsla och se sitt värde i hur den är som person och inte i saker runtomkring. När man får komplimanger är det lätt att man blir mer medveten om det och mer osäker och mån om att leva upp till det man fått komplimanger för, för man tror att det är viktigt. Så. Men när man ansträngt sig för något och gjort något bra så vill man ju bli uppmärksammad för det. Att berömma utseende är helt fel tycker jag men något barnet skapat? Det är inget fel på ordet duktig, det finns inga svartlistade ord i barnets värld, problemet blir när barnet gör något det är stolt över och man alltid svarar "vad duktig du är" istället för att intressera sig för det barnet gjort. Det är inget fel i att se prestationen (det gör du ju med när du påpekar hur högt barnet byggt, då "kan" ju barnet känna sig tvungen att bygga högre och prestera ännu mer nästa gång eftersom mamma blev stolt över att man byggt högt). Det viktiga är att se barnet och det kan förmedlas även om man säger "vad duktig du är på att bygga! Tänk vad man kan skapa med dessa klossar, vad skulle du vilja bygga om du fick bygga helt fritt?" Eller "bravo bravo! Du klarade det efter att du kämpat så länge! Det måste kännas jätteroligt för dig!". Poängen är att bygga upp självförtroendet och självkänslan, så att när barnet "misslyckas" med något så kan det känna att det är okej ändå. Man var duktig som klarade förra provet men denna gången gick det inte, fast det är helt okej det med, man är värd lika mycket ändå. Du kanske ska fokusera på att påpeka "misslyckanden" neutralt. Barnet lyckas inte bygga upp tornet och det gör ingenting (alltså kanske inte peppa till att det klarar det nästa gång eller liknande, som att det viktiga är att lyckas), om du förstår hur jag menar. Men det finns ingen poäng att bannlysa ord, använd dem rätt istället. Lovar att barnet inte tar skada av mormors beröm.
Däremot bör man säga ifrån när folk påpekar hur söt barnet är, hur fina kläder eller frisyr det har. Inget gott kommer ur att bli medveten om hur man ser ut och lägga vikt vid det.
