konflikträdd

Har du nått exempel / kontext du vill dela?

jag tror du precis nämnde den riktiga problematiken: du är rädd för att folk ska bli arga. Frågan är varför det spelar roll? Folk blir besvikna kanske... men för det första tror jag inte att det är så farlig som du är rädd för. För det andra... dom får ta ansvar för sina känslor. Du kan inte ta mig på dig att hålla folk nöjda hela tiden.

Jag tror det är den inställningen du måste ha. Och komma ihåg att även om du inte hjälper/accepterar/sväljer allt från andra hela tiden, så är ditt värde helt oberoende av det. Du definieras inte av vad du kan göra för andra.

Men okej...? Hur ska du annars lösa det?

Förlåt att jag låter hård... men det är ju sant. Det finns inga piller som tar bort konflikträdsla. Du får helt enkelt acceptera att det är jobbigt, och förr eller senare kommer du inse att det va inte så himla farligt... dom är inte för evigt arga på dig elit liknande. Man FÅR vara arga på varandra... det är inte världens undergång.

Just konflikträdsla har jag inte haft. Men i många år led jag av social fobi och stark ångest kopplad till relationer/andras åsikt om mig... både inbillade och verkliga åsikter.

Sättet jag kom över det var just att hantera känslan. Jag undvek ju människor för jag var rädd för den känslan som skulle komma efter.

Istället började jag sätta mig i fler sociala sammanhang och accepterade känslan, och förde en inre dialog med nig själv. Typ ?okej, jag känner att de kanske inte tycker om mig/tycker jag är konstig/ eller liknande. Men det är en känsla i mig och har väldigt lite med verkligheten att göra. Framförallt är det helt ok att alla inte älskar mig... och det är ok att ibland ha dispyter eller göra bort sig. Det avgör inte min självkänsla eller hur jag lever mitt liv. Och jag får inte låte det styra mig.?

Poängen är att det finns inget verktyg kanske just att lära sig ta konflikter. Utan det man ska jobba på är känslan som man försöker undvika. Att du undviker konflikter, är ju för att undvika den negativa känslan EFTER. Undvikande av konflikter är konsekvensen av den känslan. Inte tvärtom.

Ju mer du inte låter den styra, desto lättare och lättare blir det att säga ifrån. Och känslan blir mindre å mindre stark. Och du märker, genuint tror på, att den känslan inte ens varit i proportion till verkliga händelsen till slut.

Det har säkert hänt dig nån gån att du bett om ursäkt dör något du haft superdåligt samvete över och det visar sig att den andra personen inte alls tog illa vid sig och har inte ens tänkt på det. Din känsla har alltså inte varit i proportion till händelsen.

Hoppas det hjälper lite.

Sant. Å faktum är att ibland kanske folk blir sura/besvikna/ledssna. Men så är det och man får acceptera det... betyder inte att man ska glömma sig själv.

Jag hade ingen professionell hjälp tyvärr. Tänkte inte att det ens va möjligt så jag sökte aldrig.

Det som drev mig var överlevnadsinstinkt. Det fanns liksom ingen annan utväg än att ?lösa problemet? eller må sämre å sämre.

Det som hjälpte mig var för det första mkt googlande. Som du gör nu tex. Riktigt starkt och ett tydligt första steg.

Googla på engelska artiklar, på fear of confrontation tex. På youtube finns många mkt bra korta videor som pratar på ett pedagogiskt vis om de interna processerna. Tex psych2go och school of life är två youtubekanaler som hjälp mig.

Det kanske låter överdriver att hålla på så,.. men det är inte en myt att man hanterar och tar sig förbi emotionella utmaningar när man förstår vad det är som händer. Då blir det lättare att bemöta dina interna känslor internt istället för att ge med dig för dem.

Vet inte hur insatt du är i psykologi, så allt detta kanske låter lite flummigt för dig... säg gärna till om du vill jag ska ge ett konkret exempel på händelse å användandet av ?verktyget?

Får jag fråga om du är kille eller tjej? Ålder?