Familjebråk när det är som värst!

Tycker det är jättebra av dig att första ha pratat med din syster. Vi är nog alltför många som tar efter våra föräldrar utan att vi fattar att vi gör det. 

Du är vuxen nu, allt som skett vet alla om förr, ingen skulle väl blir förvånad om du reagerar när du ser ett barn som blir behandlat som du själv blev som barn? 

Du gör det enda rätta och tycker absolut du kan ringa soc och helt enkelt berätta vad du ser och fråga dem om de anser att det är fog för en orosanmälan. 
Ta stöd av de i släkten som du vet ser samma saker som du gör så att inte du ensam blir en syndabock i detta. Försök ha kontakt med systerns barn framöver också så att de vet att det finns någon som kan lyssna när det är jobbigt, boosta barnet, lär barnet att det inte är ok att säga sånt som mamman säger (här är det förstås en svårt balansgång men det är ju viktigt) 

Sen får du nog sluta umgås med släkten ett tag, kan jag gissa. 

Systern behöver ju hjälp, även om det är tufft för henne så är det det enda ni kan säga: hon är som det är nu inte en superbra förälder. Man kan säga det inte är hennes fel, det är hennes egen barndom som gjort detta osv, men oavsett behövs en förändring. 

Se allt ur barnets synvinkel, det är ju det alla lagar och Soc arbete går ut på; att stödja barn på olika sätt. Ett sätt är att stötta föräldrar i deras föräldraroll. 
Om din syster säger kränkande saker till barnet när du hör, avbryt genast (du och dina andra släktingar kan snacka ihop er om att ni alltid gör likadant) och säg saker som "hörde du vad du sa nu?" "Detta räknas som kränkande" och förstås ge henne alternativ på hur hon kunde hanterat situationen på annat sätt. 
Det blir ju inte lätt, systern kanske vägrar umgås helt men då har du i alla fall försökt, och Soc får ta vid.