• Anonym (Blomman)

    Svårt

    Vi har varit en bonusfamilj i drygt 1 år. Mina barn bor varannan vecka och har alltid gjort. Sambons barn kommer väldigt sporadiskt och nu på slutet har hon knappt varit här alls. Hon är 17 år.

    Svårigheten vi har är att hon typ kräver att hennes pappas ska göra saker med henne. Jag tycker att det är ok men de enda gångerna hon tar kontakt är när hon vill något hämtas, lämnas, övningsköra, gå på bio, lösnaglar, fransar, kläder etc. När hon kommer så är det väldigt mycket fokus på henne. Det blir inte normalt. Hon känns som en gäst. Pappan är lite tafatt och tycket det är svårt att säga nej vilket gör att han kan ändra saker som vi bestämt för att hans dotter vill ha honom istället. Hon känns svartsjuk för hon har alltid haft sin pappa när hon velat och nu är det inte så. Jag är inte riktigt för att vara särbo och inte sambon heller men just nu känns det hopplöst och ledsamt att det är såhär.

    Det är en svår situation som jag behöver tips och råd kring.

  • Svar på tråden Svårt
  • Pope Joan II
    Anonym (Blomman) skrev 2018-06-29 11:11:41 följande:

    Vi har varit en bonusfamilj i drygt 1 år. Mina barn bor varannan vecka och har alltid gjort. Sambons barn kommer väldigt sporadiskt och nu på slutet har hon knappt varit här alls. Hon är 17 år.

    Svårigheten vi har är att hon typ kräver att hennes pappas ska göra saker med henne. Jag tycker att det är ok men de enda gångerna hon tar kontakt är när hon vill något hämtas, lämnas, övningsköra, gå på bio, lösnaglar, fransar, kläder etc. När hon kommer så är det väldigt mycket fokus på henne. Det blir inte normalt. Hon känns som en gäst. Pappan är lite tafatt och tycket det är svårt att säga nej vilket gör att han kan ändra saker som vi bestämt för att hans dotter vill ha honom istället. Hon känns svartsjuk för hon har alltid haft sin pappa när hon velat och nu är det inte så. Jag är inte riktigt för att vara särbo och inte sambon heller men just nu känns det hopplöst och ledsamt att det är såhär.

    Det är en svår situation som jag behöver tips och råd kring.


    Men om hon inte bor hos er så är det väl alldeles utmärkt att hon och hennes pappa fortsätter att ha kontakt genom aktiviteter som exempelvis övningskörning, biokvällar, shopping, fika och lilknande?

    Vad är det att vara missnöjd över?
  • smulpaj01
    Pope Joan II skrev 2018-06-29 11:22:00 följande:

    Men om hon inte bor hos er så är det väl alldeles utmärkt att hon och hennes pappa fortsätter att ha kontakt genom aktiviteter som exempelvis övningskörning, biokvällar, shopping, fika och lilknande?

    Vad är det att vara missnöjd över?


    Exakt, det låter ju toppenbra!
  • EmberEyes
    Pope Joan II skrev 2018-06-29 11:22:00 följande:
    Men om hon inte bor hos er så är det väl alldeles utmärkt att hon och hennes pappa fortsätter att ha kontakt genom aktiviteter som exempelvis övningskörning, biokvällar, shopping, fika och lilknande?

    Vad är det att vara missnöjd över?
    Exakt! Om de nu inte ses oftare än en gång i månaden eller varannan månad (låter lite så i TS), så är det ju verkligen ingen stor grej eller uppoffring att låta pappa och dotter spendera tiden på ett för dottern givande sätt.
  • Anonym (Blomman)

    Att man kräver och spelar på hans dåliga samvete tycker inte jag är ok.

  • Anonym (Blomman)

    Dessutom att allt ändras så fort hon vill något är inte heller accepterat.

  • Anonym (dotter)
    Pope Joan II skrev 2018-06-29 11:22:00 följande:
    Men om hon inte bor hos er så är det väl alldeles utmärkt att hon och hennes pappa fortsätter att ha kontakt genom aktiviteter som exempelvis övningskörning, biokvällar, shopping, fika och lilknande?

    Vad är det att vara missnöjd över?
    Håller med här! Det låter som ett jättebra sätt för pappan och dottern att hålla kontakten och umgås. Sen får pappan försöka balansera sin tid så att han har tid med både dottern och resten av familjen.
  • Pope Joan II
    Anonym (Blomman) skrev 2018-06-29 11:44:58 följande:

    Att man kräver och spelar på hans dåliga samvete tycker inte jag är ok.


    Men det är väl ändå något som de två får hantera i sin inbördes relation? Han har känt sin dotter hela sitt liv, tror du verkligen att han behöver dig för att försvara honom från henne? Det är inte alltid gnisselfritt mellan föräldrar och tonåringar, de kan te sig och vara lite egoistiska och vårdslösa och ta sina föräldrar för givna. Det är en del av föräldraskapet att möta det och ta hand om det och det är något som andra bör lämna ifred för de inblandade att göra. 

    Hon är inte farlig för honom och när situationer uppstår som för dig ser ut att vara eländiga för honom så kan du ju tänka på att han och hon har en grund som de stått på tillsammans i sjutton år. 
  • Anonym (dotter)
    Anonym (Blomman) skrev 2018-06-29 11:44:58 följande:

    Att man kräver och spelar på hans dåliga samvete tycker inte jag är ok.


    Det låter för mig som ett rätt normalt förhållningssätt som tonåringar har till sina föräldrar. Min pappa brukade skoja om att han drev "Pappas taxi", Pappas bank", "Pappas flyttfirma", "Pappas restaurang" när jag och mina systrar var tonåringar. Och vi växte ändå upp och blev normalt ansvarstagande och självständiga vuxna så småningom. Och relationen till föräldrarna mognade också. 
    Anonym (Blomman) skrev 2018-06-29 11:46:22 följande:

    Dessutom att allt ändras så fort hon vill något är inte heller accepterat.



    Det här får din sambo ta hand om och balansera upp så att det blir lagom med tid till dottern och lagom med tid till annat. Tids nog är dottern helt utflugen så han vill väl passa på.
  • Pope Joan II
    Anonym (dotter) skrev 2018-06-29 11:51:28 följande:
    Det låter för mig som ett rätt normalt förhållningssätt som tonåringar har till sina föräldrar. Min pappa brukade skoja om att han drev "Pappas taxi", Pappas bank", "Pappas flyttfirma", "Pappas restaurang" när jag och mina systrar var tonåringar. Och vi växte ändå upp och blev normalt ansvarstagande och självständiga vuxna så småningom. Och relationen till föräldrarna mognade också. 
    Anonym (Blomman) skrev 2018-06-29 11:46:22 följande:

    Dessutom att allt ändras så fort hon vill något är inte heller accepterat.



    Det här får din sambo ta hand om och balansera upp så att det blir lagom med tid till dottern och lagom med tid till annat. Tids nog är dottern helt utflugen så han vill väl passa på.
    Det är ett jättebra sätt att bemöta det på. Att med glimten i ögat göra klart för dem att man vet vad det handlar, att man inte låter sig manipuleras utan att detta är något man väljer för att tonåringar betyder lika mycket för en nu som de gjorde förr men behöver något helt annat än då. 
  • EmberEyes

    Nu är det väl så att du är en vuxen person som ska kunna hantera att ett barn som sällan ser sin far behöver sin far mer än du som ser honom varje dag. Som vuxen borde du inse att om ett eller ett par år så kommer relationen mellan dottern och pappan ha utvecklats till något annat än "kassakossa/bärhjälp/privatchaffis". Och som vuxen borde det vara självklart att stötta pappan i sitt umgänge med dottern.

    Dessutom är far/dotter-relationen otroligt mycket viktigare än din relation till sambon, eller för den sakens skull mannens relation med styv-ungarna, om vi nu ska prioritera. Far/dotter kommer vara några av de viktigaste individerna i varandras liv under hela deras livstid, men rent krasst är både du och dina barn utbytbara.

  • Anonym (Blomman)

    Jag förstår era synpunkter och jag håller med i mångt och mycket. Men detta är nog svårt att få en bra nyansering i detta märker jag.

  • Pope Joan II
    Anonym (Blomman) skrev 2018-06-29 12:42:08 följande:

    Jag förstår era synpunkter och jag håller med i mångt och mycket. Men detta är nog svårt att få en bra nyansering i detta märker jag.


    Berätta mer om hur det faktiskt är och hur du menar att du tycker att det ska vara då? De träffas hur ofta? Hur ofta tycker du att det är okej? Hon känns som en gäst - betyder det att du vill att hon ska bo hos er eller betyder det att du tycker att hon ska städa, tvätta, passa bonussyskon och ta allmän del i vardagslivet trots att hon är hos er så sällan?

    Det är för stort fokus på henne när hon är där - hur stor plats får "gäster" ta hos er utan att du (och dina barn?) känner er åsidosatta? Hon känns svartsjuk - hur står det till med dina egna känslor då? Kan de också röra sig åt det hållet? Eller tar du upp saken här från någon sorts objektivt opartiskt håll där du är mer en bekymrad vuxen som tycker att din sambo blir illa behandlad?

    Du verkar tycka illa vara om att 17-åringen vill göra saker med sin pappa - det förefaller få dig att tro att hon utnyttjar honom och att det är något du måste skydda honom mot. Hur kommer det sig att du inte kan se det som en normal företeelse när det rör sig om tonåringar och deras föräldrar? Det är många gånger på det viset man umgås med just tonåringar, man smyger in umgänget i något de vill göra. Övningsköra bil, vaxa ben, fixa saker, hämta, lämna. Har du kanske själv yngre barn? Eller har du också tonåringar? Hur tycker du att umgänge mellan föräldrar och tonåringar ska vara? 

    Om du vill ha nyanser måste du rimligen själv ge en tydligare bild.
  • Anonym (mmm)

    Om problemet egentligen ligger hos pappa, dvs att han är ett mähä så får du ju prata mer med honom om att du ser ett mönster som uppstår när dottern kommer, att pappan verkar släppa allt då, och att du inte är nöjd med det. Ditt fokus kanske inte ska ligga på att problemet sitter hos dottern utan mer hos pappan? 

    Givetvis är det inte roligt om han avbokar saker ni har bestämt så fort hon hörs av men det finns alltid en balans. Om ni har bokat biljetter till något = han får säga till dottern att han är upptagen. Om det handlar om att ni hade tänkt städa garaget, storhandla tillsammans osv, då kan det vara ok att prioritera dottern emellanåt och att du/ni planerar om. (saker som inte är så hårt bundna) 

    Sen är hon 17 - inte 7. Det är högst ett par år till det här spelar någon roll. Sedan tar hon studenten, kanske flyttar iväg för nya äventyr = problem solved 

  • Anonym (A)
    Pope Joan II skrev 2018-06-29 11:22:00 följande:
    Men om hon inte bor hos er så är det väl alldeles utmärkt att hon och hennes pappa fortsätter att ha kontakt genom aktiviteter som exempelvis övningskörning, biokvällar, shopping, fika och lilknande?

    Vad är det att vara missnöjd över?
    Håller med
  • Anonym (.)
    Anonym (mmm) skrev 2018-06-29 13:16:58 följande:

    Om problemet egentligen ligger hos pappa, dvs att han är ett mähä så får du ju prata mer med honom om att du ser ett mönster som uppstår när dottern kommer, att pappan verkar släppa allt då, och att du inte är nöjd med det. Ditt fokus kanske inte ska ligga på att problemet sitter hos dottern utan mer hos pappan? 

    Givetvis är det inte roligt om han avbokar saker ni har bestämt så fort hon hörs av men det finns alltid en balans. Om ni har bokat biljetter till något = han får säga till dottern att han är upptagen. Om det handlar om att ni hade tänkt städa garaget, storhandla tillsammans osv, då kan det vara ok att prioritera dottern emellanåt och att du/ni planerar om. (saker som inte är så hårt bundna) 

    Sen är hon 17 - inte 7. Det är högst ett par år till det här spelar någon roll. Sedan tar hon studenten, kanske flyttar iväg för nya äventyr = problem solved 


    Eller så får hon vara med städa om hon nu kommer. Livet ska inte stanna upp bara för hon kommer. Om hon vill planera nåt får hon ha framförhållning med. Hon är 17 inte 7.. pappan får vara tydligare mot henne. Lasta pappan inte tjejen. Säg ifrån till honom på skarpen. Vad är det ni har ställt in? Om det är hon själv som väljer ses så sällan så får hon också acceptera ni har andra saker göra också. Självklart ska hon få tid med pappa men inte bara på hennes villkor
  • Anonym (dotter)
    Pope Joan II skrev 2018-06-29 13:11:41 följande:
    Berätta mer om hur det faktiskt är och hur du menar att du tycker att det ska vara då? De träffas hur ofta? Hur ofta tycker du att det är okej? Hon känns som en gäst - betyder det att du vill att hon ska bo hos er eller betyder det att du tycker att hon ska städa, tvätta, passa bonussyskon och ta allmän del i vardagslivet trots att hon är hos er så sällan?

    Det är för stort fokus på henne när hon är där - hur stor plats får "gäster" ta hos er utan att du (och dina barn?) känner er åsidosatta? Hon känns svartsjuk - hur står det till med dina egna känslor då? Kan de också röra sig åt det hållet? Eller tar du upp saken här från någon sorts objektivt opartiskt håll där du är mer en bekymrad vuxen som tycker att din sambo blir illa behandlad?

    Du verkar tycka illa vara om att 17-åringen vill göra saker med sin pappa - det förefaller få dig att tro att hon utnyttjar honom och att det är något du måste skydda honom mot. Hur kommer det sig att du inte kan se det som en normal företeelse när det rör sig om tonåringar och deras föräldrar? Det är många gånger på det viset man umgås med just tonåringar, man smyger in umgänget i något de vill göra. Övningsköra bil, vaxa ben, fixa saker, hämta, lämna. Har du kanske själv yngre barn? Eller har du också tonåringar? Hur tycker du att umgänge mellan föräldrar och tonåringar ska vara? 

    Om du vill ha nyanser måste du rimligen själv ge en tydligare bild.
    Mycket kloka tankar!
  • Celaena

    Låt henne ta den plats hon behöver. Hon låter som en normal tonåring som krisar lite för att hennes pappa träffat en ny. Uppmuntra deras relation istället. Om ni har något planerat så kan du väl säga det och inkludera henne i planerna?

  • Ess

    Har ni redan bestämt annat så får han erbjuda henne att komma dagen efter istället.
    Ett annat alternativ är att du bokar vad du vill med dina barn och skiter i honom.

Svar på tråden Svårt