Inte behöver man väl utfodra kompisarna?

Tänker du så på stranden också?

Bjuder du alla barn i lekparken om ni tar med fika?

När du köper en glass till ditt barn på Leos lekland?

Eller gäller inte suktnings-regeln när det är en vuxen med? Kan dina barn isåfall inte få pengar för att själva gå och köpa en glass (de kan ju möta en glassugen kompis på vägen hem)?

Ts kanske själv inte har det så fett med pengar. Och om de andra föräldrarna gjort ett aktivt val att inte ge sina barn mellis, så blir det ju direkt fel av ts att bjuda.

Gården mellan husen är också en allmän plats. Barn från andra hus är också välkomna att leka där. Det är inte bakgården i deras trädgård det handlar om. Det kunde tydligen röra sig om upp till 40 barn, alla kan ju inte vara närmaste kompisarna.

Barnen på lekplatsen/stranden/leklandet upplever det säkert orättvist att några barn får mellis/godare mellis än de får och vissa kanske har föräldrar som inte har råd eller tycker det är nödvändigt så situationerna skiljer sig inte åt.

Jag bjuder alltid alla hembjudna vänner på mellis och middag, träffar vi nån vi känner i parken bjuder jag på fika, får barnen nya kompisar på stranden ber jag barnen fråga sina föräldrar om det är ok att de får fika av oss (tänker på allergier och ev middagstid) men i TS fall skulle jag inte bekymra mig. Lekplatsen på gården är att jämställa med vilken lekplats som helst.

Hur gör man då i andra liknande situationer, som lekplatsen eller stranden? Går vi till lekplatsen nära oss känner barnen minst 15 barn vardera. Ska man helt avstå från att ta med fika om man inte kan bjuda alla, eftersom det kan finnas de som inte har råd/får något/har allergier/har godisförbud?

Men om de andra barnen också vill äta, då går de väl hem och gör det? Så konstigt att det ska vara TS ansvar

Jag har inte sagt hur många barn det är, jag är inte ens säker själv längre då det nyligen flyttat hit flera nya familjer varav ena har närmare tio barn, men de som barnen leker med är runt 10-15 st.

Har aldrig uppfattat att något barn blivit ledsen av att jag sagt nej, det är bara föräldern som klagat över att de andra inte får.

Två gånger har jag som sagt gett alla kompisarna och en av de gångerna bakade jag kakor just för det för att göra barnen glada.

Det är oftast bara macka och dricka det rör sig om i mellisväg. Ibland färsk eller torkad frukt.

Det låter ju bra att du förordar lågaffektivt bemötande, för det är en bra strategi när det gäller barn. Men däremot förstår jag inte vad det har med saken att göra i detta sammanhang? Lågaffektivt bemötande handlar inte om att undvika konflikter eller att inte kunna sätta gränser. Det handlar om att ha ett bemötande som inte i onödan accelererar en pågående eller potentiell konflikt. Sen tycker jag det är upp till TS att välja om hon önskar ge kompisarna mellanmål eller ej. Å ena sidan kan hon ju inte begäras utfordra hela kvarterets barn som om de vore en skock höns... Vore det någon/några goda vänner till mitt barn och att jag tror att relationen mellan kompisarna och mitt barn skulle kunna främjas genom att bjuda på mellis, skulle jag säkert bjussa. Men det ska förstås inte kännas som ett krav...