Inte behöver man väl utfodra kompisarna?

Här har jag ganska fasta principer. 

Leker barnen i min trädgård så antingen bjuder jag alla barnen som är där eller om jag inte skulle ha tillräckligt får mina barn komma in och äta. 

Leker barnen ute på gården med andra och jag ska göra ett fruktfat så gör jag ett stort och ställer ut till alla. Tycker jag det är dags för mina barn att äta något "riktigt" och jag inte är intresserad av att bjuda så kallar jag hem barnen för att äta. 

Gammalmodig kanske men jag tycker att barn ska sitta ner och äta och om mina kids leker med andra barn samtidigt som de äter och de andra barnen hittar på andra saker slutar det oftast med att mina barn inte få i sig något - de glömmer smörgåsen och börjar leka istället. 

Lika lite som jag förväntar mig av mig själv att beräkna tillgång till föda för fler än huset är, lika lite förväntar jag mig av andra att de ska köpa hem saker på "lager". Det är mysigt att bli bjuden och att bjuda. Här bjuder vi på dem som leker om vi har extra, och förväntar oss inte att andra ska bjuda oss. Vi har heller inga löjliga regler om att "den och den bjuder aldrig tillbaka så därför bjuder vi inte på den". 

Ser det väl mer som att om jag går ut med en vännina och shoppar och sätter mig ner för en fika med denne, så bjuder jag om denne inte skulle ha pengar exempelvis - på samma sätt försöker jag lära barnen att dela med sig när man äter tillsammans med andra. Men man kan ju inte bjuda om man ingenting har - detsamma gäller ju en fika på en vän.