VARFÖR BLIR VI INTE GRAVIDA??! (20180707)

Mest troligt inget fel alls. Ett halvårs försökande räknas definitivt inte som svårt att bli gravid!! Genomsnittet är 7 månader och upp till 1,5 år helt normalt. Folsyra gör det inte lättare att bli gravid- det minskar risken för fosterskador.

6 månaders försök är ingenting. Normalt sätt så tar det upp till 1 år att bli gravida, och vissa har blivit gravida efter 2-3 år utan att det har varit någonting som har varit fel.

Jag förstår din frustration, men 6 månader är ingenting att ha försökt skaffa barn. Er tur kommer! 

2,5 år har vi försökt & ingen graviditet än. Vi är oförklarligt barnlösa, de hittar alltså inga fel på oss!

Så mitt råd till dig är att inte stressa upp dig i onödan, även om det såklart är jobbigt för varje månad mensen kommer. Upp till ett år räknas som fullt normalt, Hr inget hänt innan dess så kan ni ansöka om utredning då :)

Lycka till :)

Självklart, det var lite så jag menade att det såklart är få månader. MEN behövdes lite pepp och kanske några andra som är i samma sits ??

Jag hade också dom tankarna efter några månader efter att jag försökt. Det tog nästan exakt 1 år för mig och min sambo att bli gravida. Jag höll på att förlora hoppet. Vi prickade in ägglossningen perfekt, den enda gången vi verkligen gjort det och efter det blev vi gravida! 

Så fortsätt kör med dina ägglossningstester, det hjälpte oss! :) 

Nu var det lite annorlunda för mig då jag gjorde insemination, men efter sju inseminationer undrade jag vad som var fel på mig. Men efter IVF:en (då jag också blev gravid!) kände jag att jag att jag fick perspektiv. Av mina 11 mogna ägg utvecklades 2 som de skulle (5-dagars blastocyster). Och som jag förstod det är det en rätt normal siffra.

Så om man då tänker att man varje månad:
1. Måste ha ägglossning och träffa tiden för ägglossning (inte alltid så regelbundet som man tror, och inte ovanligt att ha ca 10 äl på ett år)
2. Spermierna måste "hitta" ägget. Det sker inte varje gång. 
3. Ägget måste vara av en sån kvalitet att det går att befrukta och att det sedan utvecklar sig som det ska. För mig lär ju detta statistiskt ske ca var sjätte månad då, men så är jag också 31 och det finns ju de med både bättre och sämre äggkvalitet än mig. Jag tror att jag är relativt "normal". 
4. OM äggen är en av de som faktiskt kan befruktas så måste det sedan ta sig hela vägen till livmodern och fästa, inte helt okomplicerat även om det inte är nåt "fel" på en. 

Det är egentligen sjukt med alla som bara "råkar" bli gravida tänker jag ibland :) Men som så många har skrivit hittills så är det inte alls konstigt att inte bli gravid på 6 månader, även om det känns som oerhört lång tid när man har livet på paus. Lycka till!

Jag förstår din känsla precis och precis som du vet jag att ett halvår inte är lång tid i det här sammanhanget och att det tar mycket längre tid för många andra men känslorna finns där ändå. Så då får jag dåligt samvete mot andra som har det värre för att jag känner som jag gör trots att det inte har gått så lång tid.

Jag har dock två barn redan men i februari blev jag oplanerat gravid. Tyvärr fick jag mf i v 7 och nu bara skriker kroppen efter att bli gravid igen! Jag känner mig tom, bokstavligt talat (skulle ha varit halvvägs in i graviditeten nu), och det är verkligen någon som saknas i vår familj. Mf var över snabbt och äl kom igång direkt så vi har försökt sedan dess. Jag har haft äl varje månad (tempar, äl-test, kollar sekret och känner av äl) och vi har prickat den varje gång men ännu inget plus. Mitt första barn blev till på första försöket, andra graviditeten blev på tredje försöket men då fick jag också mf och andra barnet blev till på andra försöket efter mf så nu när vi är på fjärde försöket sedan äl känner jag mig absolut stressad. Att en nära vän precis berättade att de ska ha barn en vecka innan vi skulle haft gör inte saken lättare heller. Samtidigt vet jag som sagt att fyra försök inte är särskilt många. Och chansen att bli gravid är mindre än att man inte blir gravid så inte konstigt att det tar tid. Jag är 31 år och i min ålder är sannolikheten att bli gravid om man prickar äl ca 20% och det är ju inte så högt. Så vi kämpar på. Och hoppas att mina mellanblödningar inte är något som ställer till det varken för chansen att bli gravid eller risken för mf om jag blir gravid igen.

Fortsätt kämpa på ni med, du kommer bli gravid! När mensen kommer brukar jag bryta ihop lite och vara ledsen ett tag sen släpper jag det och går vidare. Försöker vara positiv och tänka att nästa äl går det. Jag håller tummarna för er!

Vår första graviditet tog 1,5 år att få till och slutade i utomkvedshavandeskap. Nästa tog 8 månader och slutade i ma v14. Den 3:e tog som något mirakel 3 månade att få till och vi är nu i v11. Räknar då 1 månad som försök vid ägglossning. Inte försökt första ägglossning efter x eller ma. Vi har alltså försökt skaffa barn i ca 2,5 år.

Jag förstår hur du tänker. Vad är fel? Varför går det aldrig? Ha i åtanke att det är ca 20% (tror det var de siffrorna?) chans för graviditet varje äl om man gör allt rätt. Alltså grymt deprimerande odds. Risken för utomkvedshavandeskap är 1% (som vi råkade hitta) och risken för ma i v14 i min ålder och mina tidigare saker är ca 2%. Vi verkar hitta de dåliga oddsen...

Det som hjälpte oss var att ligga varje dag 1 vecka innan och efter äl. När vi gjort så har vi lyckats bli gravida på varje äl försök. Vi har aldrig blivit gravida när vi legat varannan/ var 3:e dag.

Jag förstår precis hur du känner men läs statistik. Fakta.

Det hjälpte mig.

Först barnet blev till direkt, nummer två kändes som det tog en evighet. Vi hade trott att det skulle gå enkelt igen.

När det väl gick vägen var det inom den normala tiden men det kändes verkligen som en evighet.

För mig hjälpte det att läsa fakta. Att få fakta istället för att gå på känsla.

Tack snälla ni för pepptalk och även ni som varit med om samma sak och känner samma sak. Fint att ni delar med er! På något sätt känns det "lättare". Att det kanske inte är något fel på mig (oss). Utan att det KAN ta tid för vissa och tvärtom för andra. Vi alla är olika.

Bara SJUKT JOBBIGT att vi fått veta inom loppet av en månad att tre av våra nära är gravida. Det värsta är att man inte kan bli glad (för deras skull...) man blir istället ännu mer ledsen.... ???