Anonym (Stina) skrev 2018-07-12 18:19:04 följande:
Självklart är det att föredra att spela med öppna kort och vara ärliga mot varandra. Tyvärr fungerar det inte alltid så. Ser dock inte lika svart eller vitt på otrohet som många andra gör utan faktisk också ibland som en möjlighet till en nytändning. Levde tidigare i ett singelmonogamt förhållande med en man som jag också har en dotter med. Det vill säga jag levde i ett känslomässigt monogamt fängelse och han var vid några tillfällen otrogen. Var helt andra orsaker till att vi gick skilda vägar än några snedsprång på julfester och liknande. Det talade vi ut om och gick ganska enkelt vidare men det var andra saker som gjorde att det inte gick att gå vidare med den relationen. Bland annat min sexuella läggning och min önskan att få leva ut den på ett öppet och ärligt sätt.
Har flera bekanta som gått igenom otrohetsaffärer och faktisk stärkt relationen under resans gång. Har en vännina som under ett halvår träffade en man vid sidan om men som idag har en bättre relation till den man hon är gift med än vad de någonsin haft tidigare så en otrohet är inte alltid en dödsdom för en relation det kan vara en vitamininjektion som också gör att man sätter ett högre värde på det man har.
Håller helt med om att det som dödade relationen till min första man var inte de upprepade otrohetsaffärerna från hans sida. Det var ganska lätt att förlåta och gå vidare. Kan inte annat än att känna att om det värsta man kan tänka sig i livet är att en partner har lite sex vid sidan om så har man nog vart väldigt förskonad mot de motgångar i livet som man kan drabbas av. Var sedan själv otrogen i slutet av vårt äktenskap men då var äktenskapet i princip bara teater inför barn, vänner och bekanta. Det enda jag i detta ångrar är att jag var så förbannat svårflörtad för erbjudanden till lite sex vid sidan om fattades inte. Men tyvärr satt det någon Lutherdemon på axeln och hindrade mig från att ta för mig av vad livet hade att erbjuda.
