Inlägg från: Anonym (Julia) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Julia)

    Hur lär man sig tycka om sitt liv i en bonusfamilj?

    Anonym (Fd malisfamiljemedelm) skrev 2018-07-10 11:22:07 följande:
    Så är det, det är inget att snacka om.
    Jag lärde mig aldrig att på riktigt tycka om hans barn, jag kände någon sorts acceptans men aldrig något mer.
    När vi skildes tyckte jag rent illa om speciellt den äldsta.
    Underbart att ni skiljde er så hans barn slapp ha en hatisk människa i sitt liv. Hoppas ni inte fick några gemensamma ungar men om ni fick det hoppas jag att ditt ex har träffat en fin och vettig ny partner så de har det bra trots dig.
  • Anonym (Julia)
    Anonym (Fd malisfamiljemedelm) skrev 2018-07-10 14:51:18 följande:
    Ta det lugnt. 
    Dessa ungar var inga småungar, dessutom bodde de inte alls hos oss. Förutom den äldsta som ändå bara låg i diverse killars sängar för det mesta.

    Min son blev väldigt glad också när han insåg att tio år med dem var till ända. Inte för att han direkt lidit men han gillade dem inte heller.

    Den gemensamma sonen vi fick flyttade förresten med mig. Så du behöver inte oroa dig för pappans ev nya fjällor.Hans syskon på pappans sida har inte hört av sig en endaste gång på över 15 år som det är sedan detta hände.
    De "barn" du vurmar så mycket över är alla i 30-årsåldern idag och bor inte med sin pappa. Vilket de för övrigt aldrig gjort.

    Det var värst så du tog i förresten!
    Men hjälp så hatisk du är. Svartsjuk på att dottern hade ett rikare sexliv än du nånsin haft?
    Pappan är en lika usel föräldrafigur som du när han lät dig flytta med yngsta barnet.
    Vilken tragisk uppväxt för både din son, er gemensamma unge och hans äldre barn.
    Önskar er allt gott idag dock, både dig, pappan och alla ungarna!
Svar på tråden Hur lär man sig tycka om sitt liv i en bonusfamilj?