Inte biologisk pappa till barnet

Tack för synpunkter och stöd.
Det är bara att bita ihop och se vad som händer nu under hösten, återkopplar med dom och allt när det är klart.
  

Uppdatering!

Tingsrätten avskrev mej som far i november (2018), då tog exet barnet och vi har inte sett varandra sen dess. Jag lämnade av henne på förskolan med orden "Hej då älskling, ha det bra hos mamma så syns vi".

Nu gör Soc en utredning där dom intervjuar barnet med frågor som "Gillar du memory" och skriver anteckningar som "XXX gillar att baka och slicka på slickepotten".
Som att det skulle ha något med saken att göra och vem gillar inte slickepotten?
Hade jag fått träffa henne om hon inte gillade slickepotten eller vad?

Sen har dom mage att påpeka "Denna historia måste vara jobbig för alla inblandade" och blir förvånade att jag blir uppröd av denna uppenbara provocation.
Socialen är en sjuk sjuk myndighet. Detta är hjälpen man får för 21 års skattat arbete, vilket skämt!

Har så svårt att bara släppa det här. Det är helt sjukt att dom tillåts göra så här, dels mot mej men även mot barnet. Har väldigt svårt att acceptera att dom bara ska få leva lyckliga familjen med mitt barn medans jag lämnas med ingenting, INGENTING! 7 år av mitt liv, borta i en handvändning, borta för alltid!

Juridiskt sett stämmer barnet mej för att jag skrivit på faderskapspapperna och eftersom hon är omyndig så vi är alla med och betalar exet:s advokat.
Grattis till oss.

Varför ska man ens fylla i faderskapspapper (med 2 vittnen ska tilläggas) när det ändå inte finns några konsekvenser i dårhuset Sverige?

Nu i Juni ska ärendet upp i Socialnämnden på Nacka kommun, aggerar inte nämden tillfredställande drar jag det till nästa instans. För min egen skull måste jag dra detta så högt upp det går. 

Den 11 mars fyllde hon år, 4år.
Jag saknar henne så det gör fysiskt ont, saknar hennes skratt, saknar att få läsa saga för henne i sängen innan läggning, saknar mornarna när hon kommer ut från sitt rum med kuddfrilla och gosedjuret i handen, gnuggar sig i ögonen, ge mej en morgonkram och säga "jag har sovit gott". Ibland ligger jag i sängen innan jag somnar och pratar med henne som om hon var där (lite konstigt kanske men det känns bra så varför inte) sen skedar jag en kudde och låtsas att det ät hennes jag kramar. Har plockat ihop alla hennes leksaker och kläder (vidrigt) men sparat hennes favorit pyjamas. Den bär fortfarande hennes lukt, eller det är iaf vad jag intalar mej själv.

K, jag älskar dej och kommer alltid älska dej. Du ska veta att du har gjort mej till en bättre människa och för det är jag dej evigt tacksam.
Om jag inte lyckats ska du veta att jag gjort allt jag lagligt kan för att få träffa dej igen och jag hoppas verkligen att du söker upp mej när du är äldre.
Du är det bästa som någonsin hänt mej...
//J

Uppdatering 2.0

Vi träffade Socialnämden (separat, då mitt ex inte orkar/vill se mej och då hennes ord är Socialens lag så...).

Min duktiga advokat påpekade det orimliga i att bryta umgänge och jämförde det med adopterade barn.

Socialnämden höll med och tog in en soc-konsult för att utreda hur umgänge ska läggas upp.

Träffade henne i början av augusti. Sa samma sak som innan, jag vill träffa mitt barn, var hur spelar ingen roll.

Hon ska träffa bio föräldrarna nästa vecka för att höra vad dom tycker är ok men det låter som vv fredag till att börja med, sen utökas det förhoppningsvis till vv helg.

Ingenting är klart ännu men det känns hoppfullt.

2 saker bekymrar mej.

1. Om dom bråkar kommer Soc avbryta umgänget m.h.t barnets bästa (Dom säger det inte rakt ut men det är vad jag läser in).

2. Tänk om hon inte vill träffa mej? Tänk om hon bara vill hem? Hur ska jag aggera?

Intellektuellt förstår jag såklart att det måste kännas jättekonstigt för henne om jag dyker upp igen men känslomässigt går jag sönder bara av tanken att hon inte skulle vilja träffa mej.

Blev i januari utköpt av äckel JMAB efter att dom tillslut insåg det meningslösa i att föröka knäcka mej med drogtest och HR samtal (biopappan sitter i ledningsgruppen så det var ju ganska självklart vems parti dom skulle ta)

Fixande ett nytt jobb efter 4 dagar igenom kontakter, har i veckan fått en ny tjänst = mer pengar samt tjänstebil.

Har träffat en väldigt trevlig, rolig och söt tjej som jag i vanliga fall hade blivit ihop med.

Har många bra och härliga vänner.

MEN, utan K är allt annat oväsentlig och saknar mening. Vill för sakens skull poängtera att jag inte kommer ta livet av mej men blir det inget umgänge kommer det krävas många timmar på psykolog soffan för att komma vidare. Glädjen över uppnådda mål blir ögonblickslånga eftersom jag inte får dela den med henne.

Det är som att jag sviker henne igenom att leva ett liv där hon inte är delaktig. Jag vet att det låter irrationellt men det är känslan.

Får se vad Soc kommer fram till i nästa vecka.

Upptaderar när det finns något att säga.

PS, har absolut funderat kring media men dels måste Soc få en chans, finns absolut inget att vinna för mej att bråka med dom just nu, sen måste ett reportage skötas med finess och respekt (läs inte ab&exp) då det är minderåriga inblandade och allt som hamnar på nätet finns där för all evighet.