Helt förstörd av sorgen efter min katt

Vi hade 2 katter när jag växte upp. Den ena var min. Han var som en bästa vän. Varje gång jag var ledsen så låg han hos mig. Om jag var hemma sjuk så lämnade han inte min sida.
Så fort jag satte mig i soffan kom han och skulle sitta i mitt knä. Han visade sådan kärlek.

Han blev 15 år och det var så otroligt smärtsamt och tomt efter att han gick bort.
Det har nu gått 2 år och jag saknar honom fortfarande men inte alls på samma smärtsamma sätt.
Jag tycker att han fick ett underbart liv och var världens finaste vän till mig.
Han kunde inte fått det bättre.
Det faktum att han faktiskt avlivades innan han började få ont eller bli senil ger mig mycket tröst. Han fick ett underbart liv och ett värdigt avslut.

Min andra katt älskade jag förstås med! Han var helt underbar och de hade vars en personlighet.
Denna katt fick jag aldrig säga hejdå till då de hittade en cancerknöl på honom vid en rutinkontroll. Han var 15 år och min mamma tog bestlutet att avliva honom direkt då veterinären sa att han nog led utan att visa det.

Det är jobbigt när man inte får säga hejdå.

Kanske kan du gå dit där fin katt är begravd och säga några fina ord, titta på lite bilder och ha ditt eget avslut på något vis.

Försök att komma ihåg vilken fin vän du haft, vilket bra liv hon haft och att hon fick ett värdigt avslut.

Kram!