Är hon en fighter? Hoppas det! Min väninna, nu avliden, kämpade mot metastaserande cancer i 15 år. Om jag minns rätt så hade hon lungcancer 6 ggr bland otaliga andra i lever, lymfkörtlar... Till sist hade hon bara 20 % lungkapacitet kvar så när cancern fortsatte sprida sig så fanns inget mer att göra. Men hon kämpade, in i det sista!
Då antar jag att statistiken får guida om att cirka 10% lever efter 5 år med cancer på dessa ställen och att genomsnittet är 9 månader.
Det är ju otroligt många som är en fighter i sjukdomen men inte hjälper det om man har elakartad cancer, såklart! Har man en elakartad cancer så hjälper det ju inte hur mycket man vill bli frisk!! Beror ju också på vart i lungorna cancern sitter och hur snabbt den växer. Sitter det längst ner i loberna så påverkas man inte så mycket som när de växer in i luftrör o skit då kvävs man!
Hon får säkert högdoscytostatika. Jag går på såna kurer nu, de trycker mig så full som möjligt i cytostatika. Själva behandlingen tar lätt knäcken på en! Jag har också rullator (pga svimmningsrisken) och tillsyn av hemtjänst (säkerställa att jag tar mig upp och äter, trött) när maken jobbar. Cancern i sig hålls i schack, men man mår inte precis toppen under tiden...
Jättebra att du hör av dig varje dag. Men som Patrik säger, besök eller telefonsamtal betyder så mycket mer. I början, när jag också var i chock så pratade jag gärna om mitt mående. Men nu när det sjunkit in att jag kommer att dö så pratar jag helst om annat. Hur mysigt som helst att träffa väninnor och tjattra om sol, bad och bångstyriga barn.
Jag fick min diagnos i våras och kommer sannolikt att få gå på högdoscytostatika resten av livet.
Beklagar din situation. Hoppas att cytostatikan bromsar helvetet effektivt! Kram
Vad tror ni om det här? Hon har fått cellgifter 3 eller 4 gånger med tre veckors mellanrum och mår betydligt bättre överlag. Hennes lungor visar inga fläckar på röntgen längre och tumörmarkerar-blodprovet för levern har gått ner. Hon ska göra en CT på buken i veckan. Det är ju förstås helt suveränt att det verkar gå åt rätt håll men jag funderar på om det verkligen kan gå att bota så snabbt?
Det ser lovande ut och jag håller tummarna att CT är ren också.
Men hur kan det gå så fort? Och är det "normalt" eller kommer det att komma tillbaka med kraft om några månader eller betyder det att det borde hålla sig borta sen också? Åtminstone i några år? Det här är inget jag vill fråga henne förstås så jag frågar er.
CT visade att fläckarna på levern hade gått ner och tumörmarkerarblodprovet visade bara 8 så det är ju jättebra. Jag förstår bara inte hur det här hänger ihop. Betyder det att hon håller på och kan bli frisk eller bara att det hålls i schack pga cellgifterna? Dom ska fortsätta att köra på med cellgifter ett tag till.