Stödtråd vid separation eller skilsmässa

Hoppar in här också.

Efter en 6 år lång relation (inga barn) har jag och sambon separerat av flera anledningar. Vi skildes först åt som vänner, och har hållt kontakten efter att jag flyttat ut. I takt med att tiden gått så har jag mått bättre och bättre och känner att det var rätt beslut att bryta upp. För mitt ex är det dock tvärtom. Han har gett indikationer på när vi pratat de senaste gångerna att vi borde försöka igen och berättat om hur mycket han saknar mig. Idag sa jag tydligt att jag inte vill försöka igen. Det krossade honom totalt. I all sorg och frustration så slängde han ur sig många hemska saker som sårade mig något enormt. Och jag känner mig riktigt rutten. Trots det dåliga samvetet så står jag fast vid mitt beslut, vi är inte rätt för varandra. Men vad ont det gör att såra någon man tycker om och har haft ett liv ihop med. Ser framför mig hur han gråter hela tiden. Det känns så hemskt att vi ska skiljas som ovänner efter all denna tid.