Stödtråd vid separation eller skilsmässa

Du låter inte ett dugg patetisk. Du har fått hjärtat krossat och har helt normala tankar. En sorgeprocess drar ner en på botten och där hamnar man när man förlorat något/någon viktig.

Jag har själv varit där, med tankar om att få slippa vakna fler morgnar, få somna in så att självmord inte skulle behöva vara en utväg. 18 månader senare tänker jag fortfarande på honom dagligen och hur han kunde gå vidare som om ingenting hänt. Betydde jag så lite?

Men det värsta har lagt sig även om det tog tid att komma upp ur det jävla svarta hålet!

För mig var det nödvändigt att gå in i ett totalt mörker under en period, men man kan inte stanna där. Min väg ut har varit min syster och hennes barn. För dom var jag viktig. Deras roliga moster.

Jag är säker på att du är viktig för många i din närhet. Ta en dag i taget. Gör ditt bästa, även om bara innebär att du tar en dusch och sen sover bort resten av dagen. Det är bra nog just nu.

Var rädd om dig och behöver du en vän att ventilera med, så hör av dig!