Inlägg från: Anonym (Snart skild) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Snart skild)

    Stödtråd vid separation eller skilsmässa

    Anonym (Malin) skrev 2018-09-09 21:48:37 följande:

    Hur kom du till insikten att det aldrig skulle bli bra igen?


    Svårt att svara på faktiskt. Han är inte sjuk nu. Men det kommer kanske nya skov, det vet man inte. Kanske är han frisk resten av livet.

    Men kanske ändå för att han är så fruktansvärt skrämmande när han är sjuk. Han har haft psykoser och en människa som tappar kontakten med verkligheten är bara så läskigt. Det är som om en annan människa krupit in i kroppen på honom. Det är rätt utseende, ansikte, hår, röst, gester. Men orden som kommer ur munnen är någon annans. Jag vet inte hur jag ska förklara. Det är som två personer i en kropp. Detta gör att jag är rädd för honom. Rädd för hans andra jag och nu när han frisk rädd för att andra jaget ska komma tillbaka.
  • Anonym (Snart skild)
    Anonym (Funderar) skrev 2018-09-10 09:34:36 följande:

    Förstår! Tillåt dig att sörja, är viktigt att det får komma ut. Skönt att du har din KBT som ett stöd. Förstår att det är extra jobbigt när du själv har de familjepreferenserna sedan du växte upp. Ni hade inte så mkt bråk och tjafs i vardagen kanske, du o din man? Det känns ändå rätt att du tog steget? Det måste ha varit väldigt svårt för dig, och barnen, att leva med en man som inte var psykiskt frisk. Hur har ni löst boendet för barnen? Styrkekram!


    Går inte på KBT just nu, det blir lite väl dyrt. Men jag kan ringa närsom och få en tid med kort varsel om jag behöver.

    Nej, vi bråkade inte. Hade samma syn på det mesta och vi hade en varm och trygg relation.

    Konflikten har rört mig, inte barnen. Hans psykotiska knas-ideer är inget han gått på barnen om utan det är vuxenrelationen som tagit smällen.

    Som sagt så är han inte sjuk nu utan han är sitt vanliga jag. Barnen bor växelvis.
  • Anonym (Snart skild)
    Anonym (Malin) skrev 2018-09-17 19:29:23 följande:

    Igår började jag märka hemska tankar i huvudet. Jag började tänka på vad som skulle hända om jag ramlade av den bilfärja jag befann mig på, skulle någon försöka rädda mig, vart skulle bilen ta vägen om jag försvann i havet osv... Idag har jag varit gråtfärdig hela dagen och ångesten är svår att hålla stången. Har nu skaffat sömntabletter för att se om jag kan bli mer normal igen. Ångest och tvångstankar och helt tappad aptit gör så ont. Varför nu?


    Stackare det låter jättejobbigt :( kanske är det en känsloreaktion som kommer nu när allt börjar falla på plats?
  • Anonym (Snart skild)
    Anonym (Malin) skrev 2018-09-19 09:13:02 följande:

    Jag tror också att jag har hamnat i att även gamla obearbetade saker kommer upp; varför ingen såg att jag hade ätstörningar i tio år, varför alla trodde att min syster var den enda som mådde dåligt under uppväxten, varför jag blev så förkrossad över en abort i tonåren osv. Nu när jag ska stå på egna ben och fasaden rämnar så rämnar allt. Även sånt som jag tidigare internaliserat och lagt en box långt in i medvetandet. Och i detta övermannas jag av en oändlig ensamhet eftersom ingen runt om mig vet vad som hänt och varför. Jag står och balanserar på randen till avgrunden, men vågar inte kasta mig ut eftersom jag vet att ingen kommer att fånga mig. Läkaren på vårdcentralen tyckte att jag skulle träna och supa skallen i bitar... men jag tror inte att det är rätt väg. Jag tror att jag behöver bryta ihop ett litet tag.


    Träna och supa skallen i bitar?? Vad var det för puckad kommentar från en läkare? Du behöver ju hjälp med att bearbeta obearbetade både nya och gamla saker. Försök få en samtalskontakt så att du får hjälp. Själv gick jag i kbt för några år sen för ett obearbetat trauma, det hjälpte mig oerhört, och det traumat låg långt tillbaka i tiden. Men minnena flöt upp vid annan hård yttre stress (dödsfall). Att stress utlöser gammal stress kan säkert stämma men det finns hjälp att få så byt läkare.
  • Anonym (Snart skild)

    Hoppas det går framåt för er i tråden, tveka inte att ta hjälp med samtalsstöd. En separation/skilsmässa är ju en kris. Inget konstigt att ta hjälp för att hantera alla känslor som flyter upp från ingenstans. Själv började jag mitt i skilsmässan plötsligt drömma om min ur-ur-gamla sambo som det sprack med för 20+ år sedan. Allt forsade upp som om man släppt iväg en champagnekork.

  • Anonym (Snart skild)
    Anonym (hus+barn) skrev 2018-11-26 13:14:15 följande:

    Jag vet inte.. Jag älskar huset vi bor i och vill inte flytta.

    Är sjukskriven och vet inte när jag kommer jobba igen, så det är svårt att svara på just nu. Men med tanke på vad jag tjänar när jag jobbar, så tycker jag att det skulle funka! Sen har banken sina mallar och har ingen aning om vad de skulle säga.


    Tråkigt råd kanske, men se till att ha din praktiska vardag ordnad först och ta reda på alla fakta. Så att du vet vad som väntar.

    Börja med att ta dig tillbaka till jobbet. Kolla upp vad din bank säger om vad du kan låna. Se till att ha råkoll på era lån och marknadsvärdet på huset. Läs på om vad skilsmässan innebär rent juridiskt.
  • Anonym (Snart skild)
    Anonym (Undrande) skrev 2018-12-09 12:02:43 följande:

    Jag har en fråga till er i storstäderna och framförallt Stockholm.

    Hur löser ni bostadsfrågan vid en separation (2-3 barn)? Jag är man, gift sedan 10 år och vi har två underbara barn under 7 år. Vårt förhållande är dåligt och Jag har i flera år funderat på att bryta upp, en stor del till vad som håller mig kvar är att jag inte förstår hur min fru ska klara sig. Vi bor nu i ett hus i en av de bättre villaområdenas i Stockholm och får säker runt 1.5 miljoner var i handen om vi separerar .

    Min fru har en vanlig lön på 25-30 brutto i månaden och det kan man i stort sett inte köpa någonting för i Stockholm, jag vill inte heller att mina barn ska behöva växa upp i ett problemområden. För mig så är det enklare då jag tjänar runt 90k i månaden och kan lättare köpa något vettigt, men jag kommer ju att behöva bosätta mig i samma område som hon pga barnen.

    Hur löser ni de situationerna, det känns väldigt mörkt...


    Har hon inte enskilda tillgångar eller familj som kan backa upp så får du (och barnen) antagligen bara ta den smällen.

    Titta på kranskommuner en bit ut är mitt råd. Tar man sig omaket med restid sjunker priserna dramatiskt mot populära närliggande områden som Enskede, Sumpan, Täby. Man kan även bo litet om det är välplanerat.

    Hur gamla är barnen? Går de i skolan?
  • Anonym (Snart skild)
    PH76 skrev 2018-12-17 13:23:58 följande:

    En går i skolan och en på dagis, jag antar att det blir ett minde boende.


    I den åldern kan det ju gå bra att dela rum fortfarande.

    Tänk igenom ordentligt var ni ska bo någonstans. Helst vill man inte byta skola men fundera över var barnens vänner finns, var era respektive vänner och familj. Titta på bostäder sen.

    Hur kommer vardagen fungera hos respektive förälder?
  • Anonym (Snart skild)

    Hur går det för er i tråden, hur firar ni julen? Har ni barnen, är ni själva eller firar ni tillsammans med den andra föräldern?

    Förra året firade jag tillsammans med min ex-make så för min del är det första julen utan barnen. Det är också första julen i mitt nya hus som är helt fantastiskt. Älskar huset.

    Vi har också äntligen sålt vårt gamla hus, marknaden är trög så det stod tomt nästan ett halvår men nu är allt klart. Så skönt att komma till avslut.

    Barnen har bott växelvis ett år nu, det fungerar bra. De har bott veckovis men vi ändrar till 2-veckors schema efter jul så får vi utvärdera det lite längre fram. Det är önskemål från barnen att bo lite längre på vardera ställe.

    I praktiken har jag haft barnen växelvis sen vi blev osams på riktigt och skilsmässoansökan gick in sommaren 2015. Då bodde jag varannan dag i ett hyresrum och varannan dag med barnen i huset vi sålt nu. Så jag har till viss del vant mig och jag har en bra vardag även då barnen är hos pappa.

    Önskar er en riktigt God Jul!!!!

  • Anonym (Snart skild)
    Anonym (Malin) skrev 2018-12-25 09:05:16 följande:

    Jag kommer snart vinka av man och barn som reser tillhand släkt. Julafton firade vi gemensamt och hela dagen var ett känslomässigt kaos där jag trippade runt för att han inte skulle bli arg.


    Så hade vi förra julen, firade gemensamt och jag var på helspänn för att han inte skulle flippa ur och förstöra hels julen. Det gjorde han förstås inte, men känslan av att han skulle kunnat gjort det var extremt jobbigt.

    I år firar vi helgerna var för sig, mycket lugnare för själen!

    Kram till alla!
  • Anonym (Snart skild)
    Anonym (Malin) skrev 2018-12-26 23:52:57 följande:

    Hos oss gick allt åt helvete idag när exet 50 mil hemifrån hos sin släkt totalt tappar det och blir inlagd akut på psyk. Hans mamma låter mina barn bevittna kaoset och jag åker dit för att hon annars ska ringa socialen. Jag ligger hos en annan släkting på orten med mina barn intill mig och känner mig allmänt vilsen och förvirrad.


    Åh nej, så jobbigt :( Finns det en historik och en diagnos hos psyk? Om inte, så kanske han kan få en utredning nu? Är hans föräldrar sen tidigare medvetna om hans problem? Annars var det kanske en ögonöppnare.
  • Anonym (Snart skild)
    Anonym (Malin) skrev 2018-12-27 05:45:55 följande:

    Han har alltid varit av och till deprimerad och vältrat sig i självförakt och självömkan. Jag ser det som så traumatiskt för barnen att de fick se allt detta, är så besviken på deras farföräldrar som inte bara skyddade barnen. Mitt yngsta barn som är 3 år har gråtit efter pappa och den stora är så överdrivet käck och kavat så att det känns som att hon skyddar mig från hur hon egentligen känner.


    Aha ok, depression. Men brukar det bli så dramatiskt? Farföräldrarna kanske inte uppfattade situationen som traumatiskt för barnen?

    Hoppas hursomhelst att han får hjälp om han ligger inlagd nu. Klarar han barnen på halvtid?
  • Anonym (Snart skild)
    Anonym (Malin) skrev 2018-12-27 10:01:16 följande:

    Jag tycker inte att man låter småbarn bevittna panikattacker och att en förälder pratar om en önskan att dö. Han blev hämtad av en ambulans. Jag anser att den ena borde ha gått med barnen och den andra kört honom till psyk istället för att ringa en ambulans. Istället la mamman kraften på att ringa mig och hetsa om att hon skulle ringa soc för att jag inte tog ansvar för barnen... Han har inte varit inlagd sedan 2009.


    Oj vad fruktansvärt! Men är det verkligen depression det handlar om? Visste inte att panikångest var vanligt vid depression. Ber om ursäkt för min okunskap. Jag förknippar det mer med apati.

    Din svärmor borde väl anmäla sonen och inte dig kan man tycka. Har ni schema fastställt av rätten? Sköter han det i vanliga fall? Har han haft bra vårdkontakt efter 2009? Tråkig sits du är i :( beklagar!
  • Anonym (Snart skild)
    Anonym (Malin) skrev 2019-01-07 21:51:48 följande:

    Imorgon ska jag till socialen.


    Det kommer gå bra TS! Det är ju inte du som falerar i föräldrarollen. En utredning kanske kan leda till att du får ha barnen mer än på halvtid eller att din ex-make får bättre hjälp med sina psykiska problem.
  • Anonym (Snart skild)
    Anonym (Malin) skrev 2019-01-08 09:56:40 följande:

    Jag känner redan nu att han inte klarar av det hela så jag förstår att jag kommer vara tvungen att öka min tid med barnen. Dock jobbar jag två kvällar i veckan så behovet av anpassning av mitt liv gör allt så svårt. Jag vill verkligen inte byta jobb för jag älskar mitt jobb och mina kollegor, så den delen är så tung.


    Förstår att allt känns jobbigt just nu. Ta en dag i taget och försök att inte se det nattsvart, de två kvällarna kanske passar att din ex-make har barnen, eller så kan ditt schema stretchas lite, eller så går kvällarna att lösa på annat sätt. Det kommer ordna sig så småningom. Styrkekram.
Svar på tråden Stödtråd vid separation eller skilsmässa