Från ett par år tillbaka. Ja, det är hon.
Hon har alltid tyckt att jag är skit. Nu gjorde hon allt för att skaffa konflikter som sluta med ett stort bråk mellan min man och jag.
Jag var i liknande sits :( Lider med dig. Vi valde dock att fortsätta ihop tillslut när han kommit på andra tankar. Nu är vi dock tillbaka och kommer nu skiljas. Har du familj och vänner runt om dig? Se till att ta emot all hjälp och stöd du kan få.
TS, (Malin), har du någon gång känt och tänkt att man knappt "får lov" att skilja sig när man har en man som är delaktig mkt i hushållssysslor hemma? Att man "borde" då bara vara nöjd och tacksam över vad man har? Jag brottas lite med detta.... för det verkar vara så vanligt att kvinnor lämnar sina män pga att de inte hjälper till hemma, men det gör ju min och din, man...
Precis, de framstår ju som hyvens män därför. :/
Men fy vilket trist o drygt beteende! Jag förstår dig... Om man inte levt med en sån person själv går det nog inte förstå att det blir så många mer eller mindre outtalade krav som hänger i luften hela tiden, att man aldrig riktigt kan känna sig tillräcklig... o vad är det att vara tacksam för?? Det subtila är också jobbigt, suckarna osv... men vet du vad, jag börjar nästan förakta detta beteende...! Att man kan lägga så mkt av sin energi på sånt, o på missnöje, och så lite på att vårda mänskliga relationer! Blä...
Men eller hur, man vill egentligen förklara vad andra inte ser, men samtidigt inte ställa mannen i dålig dager, inte minst för barnens skull... man vill inte heller att det ska framstå som ett försvarstal.
Läget här står väl rätt still just nu, i semestertider, knatar på med semesterplanerna för barnens skull.
Hur går det för dig annars?
Hatar att ha semester, orkar inte vara en bra mamma, skäller och gnäller på allt och alla. Gråter och självömkar om vart annat. Hatar solen också förresten. Ge mig regn och frikort för att häcka soffan.
Jag är inte där, redo att ge upp än. Nånting har hänt, jag vill veta vad och varför och även se samt isf jobba på att reparera. Nån gång måste han öppna munnen och prata. Ni kan kalla mig dum om ni vill men jag älskar honom så otroligt mycket och tänker inte bara ge upp utan att ha försökt eller kämpat för familjens skull.
Hur går det för er, TS och ni andra?
Jag är faktiskt skild idag :) brevet från tingsrätten damp ner i brevlådan. Känns lite overkligt faktiskt.
Annars är inget riktigt klart än. Barnen bor vv och vi håller på att sälja huset. Det känns som att denna hösten kommer tillvaron falla på plats igen. Jag hoppas vi är på så pass god fot att vi kan lösa bodelningen också utan bodelningsman. Men det återstår att se. Exet har en del skumma idéer.
Vad skönt att det rullar på!
Men wow, vilken härlig blixt! Förälskad? Blir ju säkert en liten extra knuff... känns det inte lite overkligt?
Åh, det förstår jag! Kanske just det man behöver för att verkligen bli totalt övertygad om att man gjort rätt! Vilken belöning efter allt tråkigt som varit, det är du värd... Hur träffades ni?
Själv kan jag känna att det säkert skulle vara omöjligt att träffa någon ny...