Hur gör man för att tänka på den andra?
Jag behöver verkligen handfasta tips på hur man gör för att inte hela tiden tänka på sin föredetta? En stor del av mitt sociala liv försvann med henne. Jag har hyfsat med vänner men jag har inte ork eller motivation att umgås eller knappt underhålla mina relationer till dem. Det enda jag gör hela dagarna är att träna och tänka på henne. Vad gör hon när hon är ute med sina vänner? Ligger hon runt? Snackar vännerna ner mig? Det är så destruktivt och jag är emellanåt på gränsen till suicidal när ångesten kommer sköljandes och det gör den ofta. Till och med när jag tittar på vår son så kan jag inte hjälpa att jag känner en stor sorg och tänker på henne.
Folk säger bara till mig att jag måste ut och träffa folk men jag kan bara inte. Jag har till och med vänner som från början var mina vänner som börjat att umgås med henne. Hon har gått vidare men det känns som att hon lämnade mig med alla måsten och tog det ljuva livet. Alla säger att det bara blir bättre och till slut kommer det kännas som att vi aldrig varit tillsammans typ men jag vill inte det och för mig blir det bara värre och värre, svartare och svartare. Jag känner mig för gammal för att hoppa upp på hästen igen nu när saker inte blev som jag tänkt mig. Jag är i 35-årsåldern. Jag har aldrig haft svårt att attrahera tjejer men haft det svårare med relationer och jag kan inte ens tänka mig någon annan.
Jag kan inte ha det så här, är så rädd att jag bara kommer ge upp och antingen bli helt kufisk eller göra något dumt. Jag vill kunna vara en bra pappa och just nu är jag det men det känns som att jag går på autopilot och kan klappa ihop när som helst. Vad ska jag göra? Jag vet att det inte kommer bli vi igen men jag har nog förhoppningen om det innerst inne.
Jag sover inte mer än tre timmar per natt och trodde inte ens att man kunde må så här. Kan sitta och bara stirra ut i tomma intet i timmar.
Som sagt, jag måste ha handfasta tips på hur jag konkret ska agera.
Sorry för lång och osammanhängande text.
