Var går gränsen?

Nu är jag inte soc sekr men jobbar med utredningar i myndighet. Helt grundläggande i all myndighetsutövning är objektivitet och opartiskhet. Dvs fakta ska tala för sig själva och de slutsatser du presenterar i utredningen ska baseras på fakta. Utan fakta, ingen slutsats, ingen åtgärd. Om du exempelvis har intryck av att ett barn far illa så måste du kunna redogöra för av vilka skäl du har det intrycket. Som myndighetsutövare kan du inte sitta och tycka - du ska besluta på faktabaserat underlag. Märklig frågeställning.

Ja, såklart du är och undrar. Dåligt försök.

Genom att noggrann dokumentera allt och ha en neutral ställning, du personligen ska i övrigt inte påverka utredningen, du är bara den som utreder. Känner du någonsin att dina verktyg inte räcker till så är det regelverket du ska försöka påverka, inte den enskilda utredningen.

Jag är själv handläggare på en myndighet och vet hur svårt det är att vara just opartisk och känna att de åtgärder man kan sätta in inte är tillräckliga när man "vet" att situationen kommer förvärras och man förr eller senare ändå kommer behöva vidta mer omfattande åtgärder men rättssäkerhet och principen att alla ska vara lika inför lagen går före ens personliga åsikt och magkänsla.

Jag vill vara anonym. Men jag vill att du i din yrkesroll, tar misshandlade kvinnor på allvar. Ofta pratar mannen bort allt, skyller på kvinnan. Att hon är ostabil mm... Så det glöms ofta bort att ge dessa kvinnor skydd. Och barnen. Försök att sätta in säkerhet för kvinnan o barnen. Negligera inte det hon berättar, vad hon o barnen vart utsatta får.

I många fall har kvinnan lyckats bryta med mannen. Men våldet tar inte slut där. Mannen fortsätter att misshandla henne psykiskt, fysisk, ekonomiskt. Och använder gärna barnen, emot kvinnan. Genom manipulation. Försök i din yrkesroll att se igenom ett manipulativt beteende...

Jäsp, du vill bara provosera...