• Anonym (ibanez)

    Sertralin, värt besväret??

    Har i ganska exakt fem veckor ätit Sertralin, 50 mg de första fyra och sedan ökning till 100 mg sedan 1 vecka då jag inte upplevde någon positiv effekt på 50 mg. Jag är nu väldigt kluven till fördelarna med att fortsätta med medicineringen och om det verkligen är "värt" det...

    Lite bakgrund är att det gick väldigt snabbt och "kaosartat" till innan jag påbörjade medicineringen, hade förmodligen en mildare depression efter en separation och hade kört KBT några gånger under en period men upplevde på det stora hela att jag mådde rätt hyfsat... sen fick jag som en blixt från klar himmel (åtminstone upplevde jag det så) en panikångestattack och mådde rätt kasst några dagar efter det, uppsökte då VC och efter att ha träffat min husläkare blev jag rekommenderad att börja ta Sertralin. 

    Åkte på rätt ordentliga insättningsbesvär nästan direkt, kraftigt förstärkt ångest, minskad aptit, minskad sexlust (vilket jag har förstått kan hänga kvar under hela behandlingen) etc. och har tagit Oxascand ändra fram tills nu, börjar bli dags att trappa ut det dock enligt min läkare. Vid höjningen till 100mg kom det oxå en del ökad ångest även om det inte kändes lika kraftigt som när jag började med medicinen. Har förstått att det tar ett tag innan kroppen vänjer sig när man ändrar dos så väntar väl nu på att det ska stabilisera sig. Väldigt frustrerande med ångesten.

    Det jag nu funderar över är.... Pga det som hänt så har jag haft anledning att verkligen rannsaka mig själv och vad som är orsaken till mina problem, tidigare så försökte jag förtränga allt vilket även gjorde att KBTn inte gav så mycket resultat, läget är dock annorlunda nu och jag har börjat träffa samma person igen och det känns som vi har betydligt mer att jobba med då jag har en rätt klar bild av de problem som jag behöver bearbeta och känner mig redo att ta tag i dem på allvar. Sertralinet ska som jag förstår det vara en stöttepelare i processen att ta tag i sitt liv och sina problem men just nu tycker jag det stjälper väldigt mycket mer än det hjälper. Inser att det kanske tar mer tid för verkan att komma igång och att doseringen kan vara fel, men kan man ta tag i problemen utan medicin och de biverkningar som den ändå ger känns det ju som en betydligt bättre lösning.... Är det värt det?? Känner mig lagom sugen på att spendera en massa tid på att laborera med doser och fortsätta ha en kemiskt framkallad ångest om jag kan slippa det...

    Någon som har liknande erfarenheter? Hur tänkte ni kring det?

  • Svar på tråden Sertralin, värt besväret??
  • Anonym (man 49 år)

    Hej!

    Det kan ta några veckor till innan medicinen ger önskad effekt men prata med din läkare annars och trappa ut medicinen långsamt om du vill sluta. Om du vill kan du prova en annan medicin som läkaren kanske föreslår. Medicin kan göra underverk men man får ju utvärdera om man vill använda och hur länge osv.

    Att medicinera eller inte är väl den stora frågan. Själv undviker jag den i det längsta men har använt medicin för tredje gången nu.
    Nu senast fick jag panikångest och som jag ser det var det nödvändigt att ta emot Citalopram för att inte behöva långtidssjukskriva mig.

    Nu går jag hos kurator och försöker finna en lösning på lite längre sikt att kunna sluta med medicineringen.

    Jag blir torr i munnen några ggr/dygn och tar då Salivin mot det och så fick jag orgasmproblem som biverkning. Sover lite mindre djupt på nätterna och vaknar oftare också.

  • Anonym (Mot tabletter)

    Kan börja med att säga att jag är generellt emot antidepptabletter och har alltså inga egna erfarenheter av att äta Sertralin eller andra antidepp.

    Blivit erbjuden sådana tabletter 3 gånger de senaste åren och vägrat börja ta dem varje gång. Jag tror inte på att detta ska vara förstahandsvalet alltid, vilket det ofta verkar vara. Det är den enklaste lösningen för vården och jag tycker dessa skrivs ut på tok för lättvindligt. Vill man inte ta dem så står man också på egna ben (vården kan inte hjälpa en) vilket gör det ännu svårare att säga nej tack.

    Jag tror att mycket av vår psykiska ohälsa beror på att vi fastnat i vårt tänkande. Jag har lagt ner åtskilliga timmar på terapi och självhjälpsböcker utan att riktigt komma fram till hur jag ska hantera mitt eget tänkande, därav att jag sökt vård pga panikångestattacker och blivit erbjuden medicineringen.

    Det som verkligen har hjälpt är ganska trivialt. Jag började lyssna på en podcast som totalt förändrat mig och mitt sätt att hantera tankar, känslor och i slutändan också mitt beteende. Spana in denna podcast om du vill, Tomas och Dennis podcast, den finns där podcastar finns. Om du väljer att lyssna på lyssna på avsnitt 1 - 3 först då de beskriver de 3 principer på djupet som resterande avsnitt handlar om.

    Med facit i hand är jag än mer glad åt att jag höll fast vid mitt motstånd mot att börja ta dessa tabletter. Jag behöver dem inte och kommer nog aldrig göra det heller.

  • Anonym (man 49 år)

    Tack för tips om Podcast!

    Jag ska googla på "Tomas och Dennis podcast". Jag vet inte vad podcast är men bilden kanske klarnar när jag googlat.

    Hoppas att det löser sig för dig också!

  • felicityporter

    Nej, det är inte värt besväret. Du kommer få leva med många otrevliga biverkningar under hela tiden du tar Sertralin - ibland till och med efter utsättningen om du har otur.

    Oxascand är en mycket mild ångestdämpande tablett, det är den mildaste benzon som finns och brukar vanligtvis ges till äldre patienter p.g.a. att den inte är särskilt stark. Det finns betydligt bättre ångestdämpande preparat på marknaden om man lider av panikångest, exempelvis Xanor som är förstahandsval i princip alla andra länder utom Sverige som är väldigt rädda för att skriva ut medicin som fungerar med hänvisning till att det är beroendeframkallande - men gladeligen skriver ut SSRI som vi dels inte vet mycket om vad det verkligen gör med oss i längden, dels inte är dokumenterat effektivt mot panikångest och dessutom också är beroendeframkallande (men man kallar det för "utsättningsbesvär" istället för att komma runt det),

  • Anonym (Man 43)
    Anonym (Mot tabletter) skrev 2018-08-17 13:03:13 följande:

    Kan börja med att säga att jag är generellt emot antidepptabletter och har alltså inga egna erfarenheter av att äta Sertralin eller andra antidepp.

    .


    Redan där har du tappat rätten att uttala dig.

    Skäms!
  • Anonym (Man 43)

    Har själv tagit Sertralin några perioder i mitt liv, och upplevde dem verkligt effektiva.

    Biverkningar på t ex sexlusten får man leva med, medicinens funktion är att kapa både i botten och på toppen, så att säga.

    Men prata med din läkare (inte med internet), det finns annat att få som kanske passar just dig bättre.

  • Anonym (Mot tabletter)
    Anonym (Man 43) skrev 2018-08-17 14:13:17 följande:
    Redan där har du tappat rätten att uttala dig.

    Skäms!
    Skäms inte alls. Om flera upptäcker att man kanske inte behöver börja med tabletter, varför inte skriva om sina egna erfarenheter då och tipsa om alternativ. Det är som sagt så att det har bedömts 3 gånger för min egen del att jag "behöver" dessa tabletter, vilket alltså inte stämmer.

    Tabletter ska vara sistahandsvalet, när alla andra möjligheter prövats, inte förstahandsvalet som det är för vården många gånger idag. Dessa tabletter skrivs ut på tok för enkelt!

    Man känner sig maktlös som patient här, doktorn ska ju veta! Men nu råkar det vara så att doktorn inte alltid vet bäst. Jag äger min kropp och bestämmer vad jag stoppar i den, ingen doktor. Och jag är helt övertygad om att många, liksom jag, får dessa tabletter utskrivna helt i onödan.

    Att jag inledde med detta är för att frågan från trådskaparen är ställd kring ens erfarenheter av tabletterna, då jag saknar svar på just det så kände jag att jag ville inleda med det. Däremot har jag erfarenheter av psykisk ohälsa och alternativa sätt att hantera problemet vilket var precis det jag ville lyfta fram med mitt inlägg.
Svar på tråden Sertralin, värt besväret??