Fyfan att jag är så jävla svartsjuk!

Börja med att sluta använda ordet hen.

Varför det? Okay, hon då.

Okay, hon då. Jag vill ju inte vara svartsjuk, men är det lik förbannat. Jag vet ju att man inte kan äga någon. Hur bekämpar man den där jävla svartsjukan?

Ibland finns det också ett korn av sanning i ens svartsjuka.

Fick dåliga vibbar i flera relationer och visade sig att de hade andra sidan om.

Vem är hen ha ha ? Tvåkönad eller?

Svårt att få något grepp om er relation efter det lilla du berättat, men svartsjuka bottnar alltid i rädsla.

Rädsla att inte duga, man jämför sig och tycker alltid man är sämst och att man kommer bli utbytt.

Så, det man kan göra är att jobba med sin självkänsla och självförtroende (googla, finns massor att läsa) OCH att omge sig med människor som får en att må bra och växa, inte bara ibland utan alltid.

Nej, hen blev hon.

Ja, det är väl det. Att man blir så jävla misstänksam med tiden? Fan. Hon är så otroligt söt, och jag borde ju vara tacksam för varje minut med henne. Hon är snäll också. Däremot, vill hon ha sitt privatliv. Inga gemensamma telefoner här inte. Hennes Facebook kommer jag inte ens åt. Kan det vara att hon stannar med mig av ren bekvämlighet som sagt? För att jag är så jävla "nim" och lojal? Fixar det mesta, som gör hennes liv bekvämt.

Ja, och det är ju det jag hela tiden inbillar mig. Det finns inga bevis på något, och frågar jag: "Men vad har jag gjort"?

Vi är ju borta från varandra det mesta, eftersom vi inte jobbar på samma ort. Och sen jobbar hon i ett mansdominerad yrke, och det gör ju inte saken bättre. Fan, jag måste bara lära mig att jag inte äger henne. Bara älska henne. Låt henne få ha sin integritet, utan en jävla gnällgubbe. Kan man gå i terapi?

Ja det kan man, men det är dyrt som fan om du går privat. Men värt det. För det handlar ju om ditt eget mående och för att du ska kunna ha relationer utan hjärnspöken. Vanliga vårdcentralen har ju också psykologer, prova ring och hör om det går att få tid där. Det är inte kul att gå och noja och hela tiden känna sig misstänksam och värdelös, brukar till slut bli att partnern dumpar en för de orkar inte med att inte bli litade på. För det är ju så, är man svartsjuk litar man inte på sin partner vad den än säger.

Börja med att googla och läs om svartsjuka, så kanske det blir tydligare varför du känner som du gör.

Kanske inte ens behöver gå i terapi?

Tänker också att om ni har en bra relation så borde ni kunna prata om det här, förklara att det helt enkelt handlar om att fu är rädd för att mista henne.

Skulle min partner bekänna det från sitt hjärta skulle han växa något enormt i mina ögon om han vågade visa sig så sårbar. Skulle älska honom för det, men det ör jag det. Vet inte hur er relation är uppbyggd.