Bråkade inför vår bebis...

Snälla TS,,eran son är 2mån..Han tar knappast någon skada..Han är än mindre medveten om att ni har bråkat inför honom...

Även om han hade varit 2år,,så spelar det ingen roll om man bråkar å höjer rösten,,,barn måste även få se sina föräldrar bråka å lösa problem...

Jag tror säkert att även mycket små bebisar kan uppfatta "olika stämningar" i hemmet utan att förstå vad det handlar om . Men, förutsatt att "bråket" inte gick över styr eller på annat sätt var extremt, så tror jag det är viktigt att alla "element" finns med i ett barn uppväxt. Att man inte försöker överbeskydda sina barn genom att låta dem växa upp ett "superharmoniskt hem" där ingen nånsin höjer rösten osv. Då kommer det att bli en chock för dem när de ska ut i vida världen på egen hand en vacker dag, för där ute.......

......är allt inte rosenrött om man så säger!!!!

Det kändes bara inte bra att göra det, kanske är det självklart att förstå att han inte tar skada, men för mig kändes det iaf hemskt.....

Jag önskar att jag hade valt ett annat tillfälle och sätt istället för att vi båda står och gapar mitt framför honom. Men det kanske är som du säger att det inte spelar någon roll egentligen.....

Hade han mått dåligt av det så hade han gråtit. Jag minns inte hur gammal äldsta dottern var när hon blev ledsen när vi bråkade, men man märkte det tydligt att hon blev osäker o rädd. Men det är ju ett naturligt steg i utvecklingen att lära sig att folk bråkar men blir vänner igen.

Men har ni alla känt er ok med att gräla och gapa inför era småbarn redan från sån späd ålder som 2 månader? Jag känner mig så hemsk eftersom jag ska ge honom trygghet och när jag står och skriker framför honom i en arg ton så känns det som att han kankse inte är gammal nog att förstå att det inte har med honom att göra? Jag är ju så ny i detta med barn och föräldrarskap så man vill ju ge en stabil och trygg miljö som möjligt, kanske blir det lätt att man överbeskyddar då......

om man nu bråkar inteför ett barn så kan man förklara för barnet varför man bråkat och att det ej är deras fel. men en 2 ånaders förstår ju inte fast jag förklarade för han iaf när han var såliten
men är det bara ibland är det ingen fara bråkar man jämt bör man nog söka hjälp typ familjerätt för är det jämt tror jag barn tar stor skada av det ibland är normalt

Man känner sig aldrig ok med att bråka vare sig barnen hör på eller ej. Men så länge det inte går till överdrift så tror jag inte att dom växer upp otrygga, bråkar man väldigt mycket ska man ju nog försöka klura ut varför man gör det, vilka ämnen som är infekterade och försöka lösa problemen i lugn o ro kanske när barnen är hos mormor/farmor så att man kan prata ifred utan att bli avbrutna emellanåt.

Hej TS!
Jag håller med dig..jag och min sambo bråkade oxå en gång HÖGT när jag höll i vår 2 månaders son...Vi har kommit överens om att det ALDRIG ska hända igen...
Jag tror, tvärtemot många andra, att barn påverkas till större grad än vi tror och vet...
Har själv gått i samtalsterapi, och min terapeut, som är otroligt kunnig, menar att det är vetenskapligt bevisat att all ångest (som ofta utbryter i vuxen ålder) till 99% grundläggs när vi är under 3 år...det mesta när vi är spädbarn....så visst tror jag att små barn påverkas av stämningar.....

Jag tror inte bebisen har tagit skada av detta alls.
Normalt bråk är okej,i viss grad och i viss ton inför barnet.Det är normalt att man bråkar nån gång.

Värre tror jag det är om man alltid bråkar,om man verkligen är högljudd och om stämmningen är dålig hemma.Det är nog mycket värre.

jag tror inte att bebisen tagit skada, men jag kan inte heller hålla med om att det är ok att bråka inför barnen. jag kan inte förstå vissas argument att "barn måste få se föräldrarna bråka" eller att man ska förbereda dem på "verkligheten". Att öppet ha diskussioner är helt ok, och man behöver ju inte dölja faktumet att mamma och pappa ibland har olika åsikter. men att stå och verkligen bråka, skrika över barnens huvuden. näe, det tycker jag verkligen att man ska försöka undvika. ts, jag förstår verkligen att du är ledsen över att situationen blev som den blev!

Det är nog ingen fara om det bara är engångshändelse som det verkade vara.

Jag tror inte det är bra för barn att växa upp i hem där föräldrarna ständigt bråkar inför barnen. Klart man måste få bråka ibland, och ibland även inför barnen. Men kanske inte var och varannan dag.