Hade han mått dåligt av det så hade han gråtit. Jag minns inte hur gammal äldsta dottern var när hon blev ledsen när vi bråkade, men man märkte det tydligt att hon blev osäker o rädd. Men det är ju ett naturligt steg i utvecklingen att lära sig att folk bråkar men blir vänner igen.
Man känner sig aldrig ok med att bråka vare sig barnen hör på eller ej. Men så länge det inte går till överdrift så tror jag inte att dom växer upp otrygga, bråkar man väldigt mycket ska man ju nog försöka klura ut varför man gör det, vilka ämnen som är infekterade och försöka lösa problemen i lugn o ro kanske när barnen är hos mormor/farmor så att man kan prata ifred utan att bli avbrutna emellanåt.