Populism och elitism
Då kommer en politisk tråd här.
Populism är då man vänder kappan efter vinden och endast gör det folket tycker om för tillfället.
Elitism är motsatsen då man inte lyssnar på folk alls utan lägger ut en framtidsplan för samhället som man sedan tror att folk kommer uppskatta.
Det finns problem med båda två. För mycket populism är inte bra eftersom de allra flesta människor inte är ledare och inte klarar av att leda ett samhälle. Därför ska man inte lyssna för mycket på vad folk säger, eftersom de är nyckfulla och inte vet sitt eget bästa (på ett samhällsplan).
För mycket elitism är inte bra eftersom man inte kan ignorera folk för mycket. Det är inte alltid ledare vet vad som är bäst för människor, ibland behöver de lyssna på vanligt folk också.
Det perfekta samhället är en kombination och populism och elitism, där tydligare ledare stakar ut en väg framåt, men där de samtidigt lyssnar på kritik och tar den till sig.
Ett tecken på för mycket populism är länder i kaos, utan ledarskap och med ständigt skiftande regeringar.
Ett tecken på för mycket elitism är länder där ledarskapet sitter i sin egen lilla bubbla och inte hör folket utanför.
Nu kanske ni tänker "men jag har aldrig ens hört talas om elitism, allt jag hört är hur dåligt populism är". Ja, och det beror på att Sverige idag är extremt elitistiskt. Det finns en elit både bland politikerna och journalisterna och näringslivstopparna som vill smutskasta populism, eftersom de inte vill ge någon makt till vanliga människor. Det är därför ingen tidning nämner begreppet elitism.
Trump vann i USA för att landet hade en obalans: för mycket elitism och för lite populism. Brexit skedde av samma anledning (finanseliten i London ville inte lyssna på någon utanför staden). Sådana här saker sker i samhällen där obalans råder. Trump gör mer för vanligt folk och mindre för det politiska etablissemanget i USA (inklusive den korrupta kongressen, där många ledamöter är helt köpta av utländska intresseorganisationer). Brexit är ett sätt för vanligt folk att säga "nej, vi vill ha ett självständigt Storbritannien och inte vara styrda av EU-eliten".
Diskussionen i denna tråd är: hur appliceras detta på Sverige idag? Har vi för mycket elitism eller populism, eller har vi en bra balans?