Att skaffa barn, en självisk handling?

Att när man skaffar ett barn skaffar man det för sin egen skull, aka själviskt motiv. Att man planerar att göra uppoffringar när barnet väl är kommet har ingenting med det egentliga motivet att göra.

Och ja, det finns många saker som är bra ör en själv som kan kallas själviska. Bara för att ett ord har en negativ klang gör det inte till något ont i sig.

Kanske bör säga att jag gjorde tråden efter att ha hört folk påstå att det är själviskt att inte skaffa barn, vilket för mig saknade logik.

Iom att man vill ha barn blir det till ett begär, man skaffar alltså barn för att man vill ha barn.

Det är ju precis samma sak i många olika sammanhang i livet, man vill ha den jackan, man vill åka till Thailand osv. Det är något man gör för sin egen skull, vilket jag i detta fall kallar för själviska handlingar. Här innebär det dock inte nödvändigtvis att det utsätter någon annan för tråkigheter, men i just barnskapandet så innebär det skapandet av en annan individ. Många vuxna som får barn idag borde inte ha barn, men de skaffar barn ändå, för de vill ha barn.

Att skaffa barn bidrar till överbefolkningen av planeten och är dessutom det mest destruktiva man kan göra för miljön, iaf enligt den där nya studien, länk här: iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/aa7541

På vilket sätt är inte det att "skita i alla andra" när man bidrar till något sånt?

Alltså dessa länkar... provar igen:

iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/aa7541

Att skaffa barn är en väldigt "simpel" process när det är ett eget val, antingen skaffar man ett barn eller inte. Vad var och en har för känslor när det gäller livet i allmänhet och hur fina barn kan bli är jag fullkomligt ointresserad av, men jag märker att somliga tog riktigt illa upp.

Jag tycker att svaret på din fråga, Fågel Flax, är ganska självklar. Frågan jag gav var generell, skaffa barn innebär ALLA som skaffar barn (som faller inom att de själv vill ha barn och har valt det osv).

De som blir helt till sig av ordvalet går igång med sin egen historia, hur icke-själviskt det är och hur älskade deras ungar är eller vad det nu är som har tagits upp. Klart man inte pratar om "alla" då, för då har man plötsligt tagit frågan som ett personligt påhopp.

Jag menade att barnaskapandet är relativt simpel process, man har sex/får spermier etc. Det är något vem som helst i princip kan göra (räknar inte med infertila nu).

Du har skrivit en kort novell ovan som jag bara skummade igenom, jag vet inte varför tråden ska vara så svår att förstå eller varför en del vill övertolka det jag säger, och nej, det var inte dig jag först och främst syftade på.

Syftet med tråden var att svara ja eller nej på frågan, ifall handlingen "att göra ett barn" är själviskt. 

Att jag har åsikten att "Ja, det är själviskt" innebär inte 100 andra saker än just det. Jag tycker inte att alla ska sluta skaffa barn, jag tycker inte att folk som skaffar barn är konstiga och jag har inte en enda gång i hela tråden sagt det.

Sluta sväva ut, är väl det jag spontant tycker. Svara ja eller nej, lägg gärna till en förklaring varför, men att gå till attack för att ordet "själviskt" användes, och försöka ändra åsikt hos alla som röstade "Ja" är liksom inte riktigt önskvärt.

Tack för alla svar, jag tror tråden har gjort sitt så jag kommer lämna nu. Ni får självklart prata vidare om ni vill, men om ni undrar varför jag inte svarar så är det därför.

Godkväll!