Att skaffa barn, en självisk handling?

Hej TS!

Jag tycker inte att det går så bra att generalisera i den frågan. Svaret är inte alltid svart eller vitt, utan oftast nyanserat, komplext, och/eller skiljer från fall till fall.

Själv skaffade jag INTE barn av själviska skäl, det vill säga en egoistisk vilja var inte den avgörande bevekelsegrunden för mitt beslut.

Jag var helt enkelt på den punkten i min utveckling att det fanns utrymme för att ta emot och guida en ny liten varelse. Jag ger av mig själv för detta. Det är alltså en utgivelse.

På samma gång blev släkten mycket glad. Mitt föräldra-arbete gör att släkten kan fortsätta.

Livet kan bara fortsätta genom att nästa generation tar emot stafettpinnen.

Att det sedan visade sig uppfylla alla de högsta önskningar jag haft för mig själv i livet, och möta flertalet djupa primära inbyggda behov inombords, det är irrelevant för frågan.

Det är irrelevant därför att dels är sådana inbyggda mekanismer bortom min egen styrning och därmed bortom en självisk kontroll.

Allra ytterst är det dock irrelevant därför att en sådan hundraprocentig personlig lycka är en KONSEKVENS av mitt beslut, men inte alls på något sätt grundvalen för det.

Det är alltså inte alltid som alla varelser på Jorden skaffar barn av rent själviska anledningar.

Mina barn är här för deras egen skull, och ända sedan jag blev mamma så är även mitt liv för deras skull.

Jag lägger det i händerna på dem, och vilar i Kärlekens famn.

Men själviskt betyder inte bara att det gynnar en! Det betyder att man SKITER I ALLA ANDRA. Och det kan du inte säga att hon gör.

Nej, jag skaffade inte barn för att det gynnar mig.

Men när du gör det inre argumentet att om någons verklighet inte är som du säger så är det för att de inte har listat ut än att allt ändå är som du säger, så begränsar du din egen möjlighet att vara öppen för att det kan finnas andra verkligheter än din egen.

Ett sådant argument är också sprunget ur en viss arrogans...

Det verkar här ovan som att du verkligen tror på att det är DU som sitter på Sanningen om någon annans liv.

Slutresultatet blir att narcissistiska tendenser är självbegränsande, och därför faktiskt endast har måttlig inverkan på min sinnesfrid.