Forum Grav. komplikationer - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Gravid med EDS klassisk typ och tidigare snittad.

    Mån 6 aug 2018 20:06 Läst 6912 gånger Totalt 15 svar
    Mån 6 aug 2018 20:06

    Mitt första barn blevv jag överburen och igångsatt med. Igångsättningen fungerade inte som det skulle och jag blev akut snittad tillslut, 16 dagar efter BF.

    Det är 14 månader sedan och väntar nu andra barnet om ca 1,5 månad.

    Har under senaste året fått veta att jag har EDS. Bindvävssyndrom som bl.a gör att bindväven inte fungerar som sig bör. Inte lika tät och inte lika elastisk.

    Läst att riskerna för livmodersruptur vid vaginal förlossning efter snitt hos de med EDS klassisk typ är större än hos andra.

    Finns det någon här dom har EDS som blivit snittad och övervägt vaginal förlossning efteråt? Kanske fått prata med någon läkare som är kunnig inom området? Eller bara berätta hur det gick för er i tankar och beslut?

  • Louise v L
    Visa endast
    Mån 6 aug 2018 22:06 #1
    moder_jord skrev 2018-08-06 20:06:29 följande:

    Mitt första barn blevv jag överburen och igångsatt med. Igångsättningen fungerade inte som det skulle och jag blev akut snittad tillslut, 16 dagar efter BF.

    Det är 14 månader sedan och väntar nu andra barnet om ca 1,5 månad.

    Har under senaste året fått veta att jag har EDS. Bindvävssyndrom som bl.a gör att bindväven inte fungerar som sig bör. Inte lika tät och inte lika elastisk.

    Läst att riskerna för livmodersruptur vid vaginal förlossning efter snitt hos de med EDS klassisk typ är större än hos andra.

    Finns det någon här dom har EDS som blivit snittad och övervägt vaginal förlossning efteråt? Kanske fått prata med någon läkare som är kunnig inom området? Eller bara berätta hur det gick för er i tankar och beslut?


    Hej! Jag har EDS (misstänkt hypermobil eller klassisk typ- har tyvärr inte fått svar på mitt gentest ännu) och fött två barn. Det gick bra. Jag visste inte då att jag har EDS.

    Enligt vad jag har hört är det bara vid vaskulär EDS som det råder en förhöjd risk för livmoderruptur men jag kan ha fel.Vid vaskulär EDS är ju risken extrem. Fast egentligen är det en helt annan sak än klassisk EDS.

    Du ska alltid informera barnmorskan om att du har EDS. Det klassas som en riskgraviditet. Hon bör remittera dig till en läkare som kan det här. Dessutom ska det finnas beredskap när det är dags för dig att föda ifall komplikationer uppstår.

    Tyvärr kan jag inte svara bättre än så. Men du har pratat med barnmorskan om detta? Annars är det hög tid att göra det nu.

    Tänk på, om du föder vaginalt, att bedövning inte brukar ta om man har EDS. Epiduralbedövning brukar ta på de flesta men inte andra typer av bedövning. Det kan vara bra att diskutera igenom detta med en narkosläkare så allt är klart på förhand och finns noga noterat i din journal.
  • Mån 6 aug 2018 22:22 #2

    Jag har blivit snittad en gång och har Eds klassisk typ.

    Jag fick träffa narkosläkaren innan förlossningen för att göra en bedömning huruvida jag kunde få epidural över huvudtaget. Han sa att alla narkosläkare vill inte.

    På förlossningen försökte narkosläkaren tre gånger , tillslut fick han dit den men inte så långt som han görna velat.

    Det hela slutade i akut snitt och där kom en Annan narkosläkare som inte vågade annat än att ge mig en riktig hästdos, så det inte skulle flyta ut.

    Efteråt fick jsg röntgas och det visade sig att mitt bäcken är för trångt på ena sidan och att försöka sig på en vaginal förlossning vore idiotiskt då det finns risk att livmodern spricker i gamla ärret eftersom det är skörare än normalt.

    Jag kommer att få träffa läkare och narkosläkare för att planera kommande snitt i januari.

    Berätta för din bm att du har eds så att du får rätt hjälp :)

  • Louise v L
    Visa endast
    Mån 6 aug 2018 22:36 #3
    Skagenmackaa skrev 2018-08-06 22:22:40 följande:

    Jag har blivit snittad en gång och har Eds klassisk typ.

    Jag fick träffa narkosläkaren innan förlossningen för att göra en bedömning huruvida jag kunde få epidural över huvudtaget. Han sa att alla narkosläkare vill inte.

    På förlossningen försökte narkosläkaren tre gånger , tillslut fick han dit den men inte så långt som han görna velat.

    Det hela slutade i akut snitt och där kom en Annan narkosläkare som inte vågade annat än att ge mig en riktig hästdos, så det inte skulle flyta ut.

    Efteråt fick jsg röntgas och det visade sig att mitt bäcken är för trångt på ena sidan och att försöka sig på en vaginal förlossning vore idiotiskt då det finns risk att livmodern spricker i gamla ärret eftersom det är skörare än normalt.

    Jag kommer att få träffa läkare och narkosläkare för att planera kommande snitt i januari.

    Berätta för din bm att du har eds så att du får rätt hjälp :)


    Varför vill de inte gärna ge epidural? Är det riskfyllt på något sätt?

    Jag fick epidural under min andra förlossning. Nu var det ju så illa så att vaken epiduralen eller någon annan bedövning tog på mig. Det verkar jag få leva med. Men jag har läst att epidural brukar vara det enda som fungerar vid EDS.

    Är det därför bedövning inte tar, för att bedövningsmedlet skingras i vävnaden? Eller flyter ut som du skriver.

    Och nu off topic- hur har ni löst problemet hos tandläkaren? Jag har både lagat och dragit ut tänder utan bedövning som har tagit. Det är en plåga! Jag har försökt acceptera det och försöker tänka att om jag har fött två barn utan bedövning så klarar jag av att dra ut en tand utan bedövning. Men egentligen ska man ju inte behöva ha det så.

    Hoppas att jag aldrig mera behöver göra något med mina tänder.
  • Tis 7 aug 2018 08:43 #4
    Louise v L skrev 2018-08-06 22:36:32 följande:

    Varför vill de inte gärna ge epidural? Är det riskfyllt på något sätt?

    Jag fick epidural under min andra förlossning. Nu var det ju så illa så att vaken epiduralen eller någon annan bedövning tog på mig. Det verkar jag få leva med. Men jag har läst att epidural brukar vara det enda som fungerar vid EDS.

    Är det därför bedövning inte tar, för att bedövningsmedlet skingras i vävnaden? Eller flyter ut som du skriver.

    Och nu off topic- hur har ni löst problemet hos tandläkaren? Jag har både lagat och dragit ut tänder utan bedövning som har tagit. Det är en plåga! Jag har försökt acceptera det och försöker tänka att om jag har fött två barn utan bedövning så klarar jag av att dra ut en tand utan bedövning. Men egentligen ska man ju inte behöva ha det så.

    Hoppas att jag aldrig mera behöver göra något med mina tänder.


    Skall jag vara ärlig så minns jag inte riktigt, men det var något i stil med att det var väldigt svårt att lägga den. Får nog reda på det snart igen. Då kan jag uppdatera ????

    Exakt, bindväven är inte som den skall, så den håller inte kvar bedövningen där den skall vara. Och det gäller ju lokalbedövning. Därför man oftast inte känner bedövningen i munnen heller!

    Är glad att jag inte behövt rycka ut någon tand än ????

    Såklart skall det inte vara så. Men man skall inte behöva ha ont i kroppen dygnet runt heller. Man får försöka leva med det
  • Tis 7 aug 2018 09:12 #5

    Tack snälla för svar. Kännt mig så ensam i detta, och hjälper att få höra lite från andra i liknande situation.

    Som du skriver Louise v L, skriver, så har även jag läst att endast vaskulär EDS ökar risken markant för livmodersruptur. Men det om man inte har ett ärr sedan tidigare. Ärrvävnaden i livmodern är skörare än hos andra när man har EDS, och den i sig ökar risken för ruptur för nästkommande graviditet/förlossning. I alla fall som jag förstått det i letan på att lära mig mer om detta.

    Jag har pratat med min BM, men hon hade aldrig hört talas om EDS förut. Bor i en liten by, så chansen att de stött på det tidigare är inte så stor. Det står med i min journal i alla fall.

    Har varit på bäckenmätning nyss, men inte fått svar. Visar den att det är trängsel blir svaret enkelt med val om förlossning.

    Jag vill inte ta onödiga risker, men är operationsrädd, och att välja snitt känns inte så självklart som jag hade önskat. Nästan hoppas på att beslutet ska tas åt mig med svar från bäckenmätningen. Men någonstans i mig finns ännu hopp om att kunna föda vaginalt.

    Fick också epidural vid första förlossningen. Hade ingen värkvila under igångsättningen att det blev outhärdligt utan. Då visste man inte om min diagnos. Epiduralen tog, men sen försvann den på ena sidan och jag fick en till dos. Visste inte att bedövning har svårt att ta hos oss. Men förklarar kanske bättre varför min ville till att försvinna?

    Vad skönt, skagenmackaa, att du fått veta om att du har trängsel. Slippa fundera vad som inte ville fungera sist och slipper ta onödiga risker som skulle kunna bli katastrofala.

  • Tis 7 aug 2018 09:15 #6

    (Glömde skriva: inte heller behövt dra ut tänder eller göra något som kräver bedövning hos tandläkaren, så har varken erfarenhet eller tips kring det.)

  • Tis 7 aug 2018 10:24 #7

    Moder_jord

    Min bm hade inte heller jättestor koll på EDS men hon hade ändå hört talas om det. Så hon ringde sina kollegor på lasarettet och de rekommenderade ett möte med narkosen innan förlossning oavsett utgång.

    Jag vet faktiskt inte angående epiduralen men min försvann också titt som tätt och de fyllde på. Vet inte om de alltid gör så? Kag var på förlossningen i deygt 30 timmar innan kejsarsnittet.

    Kan säga att det är skönt att jag inte får välja! För jag tycker också att det är fruktansvärt läskigt med snitt. Men man får vara glad att dom är proffs!!

    När får du svar?

  • Tis 7 aug 2018 14:03 #8

    Skagenmackaa,

    Jätte otäckt med snitt upplevde jag det med. Hade två rädslor inför förlossningen. Vilket var ryggmärgsbedövning och snitt. Tanken på att göra ingrepp i kroppen på det viset känns inte bra för mig. Men såklart glad att alternativen finns när det behövs. Blev jätte fint omhändertagen av personalen. Fin narkosläkare som höll min hand när min man följde med våran son (som hade fått featal distress av konstgjorda värkarna, och behövde akut läkarvård)

    Tror det är ännu otäckare för mig om jag gör snitt nu. Helt medveten, än då, när jag var totalt slutkörd (då jag fick vänta 7 h från att jag bad om epiduralen till att jag fick den pga att tappen inte ens var utplånad. De ville inte ge förrän man var minst 5 cm öppen. Vilket var det enda jag han komma till efter alla h, och ännu delar av tappen kvar då. Sonen hade inte sjunkit nått. ) Fick även biverkningar av epiduralen. Tror det var efter andra dosen eller när de gav den som gör en ?förlamad? inför snittet som biverkningarna kom. Fick enorma skakningar. Så mitt fokus var någon helt annan stans. Skakade i ca 5 h. Varav 3 av dessa h var på uppvaket.

    Blev nog då också som en lättnad att veta att vi tillslut skulle få möta våran son när beslutet togs. Och att det handlade om liv och död så fanns inget annat på kartan. Han blev sedan omhändertagen på neonatal och vi fick flytta ihop med honom 2 dagar senare. Tog 7 h innan jag ens såg honom. Så ett planerat snitt blir nog långt ifrån så dramatiskt som allt var just där och då.

    Vill inte uppleva en sån förlossning igen heller.

    Någon som vet hur många snitt som rekommenderas till folk med EDS klassisk typ? Att fortsätta tunna ut ärret när vävnaden redan är skörare och man vet att man vill ha fler barn känns också läskigt.

    Vet inte när jag får svar på mätningen. Vet inte ens vem som ska ge mig svar. Ska fråga min bm. Tror att hennes semester är slut nu, eller snart.

    Jag är inte själv redo att välja snitt när det är så mycket rädsla i det, så vill jag gärna ha som du, att det inte finns val. Då får jag bara finna mig i det. Och förbereda mig mentalt utifrån det. Kan inte heller lämna hoppet om vaginal förlossning innan det. Trots att det, som tidigare bara kändes självklart i mitt huvud, nu också har rädslor som kommer med tanken. Pga diagnosen, snittet och hur det gick sist. Nu har man med sig saker i bagaget som påverkar en.

  • Tis 7 aug 2018 17:39 #9

    Har ingen egen erfarenhet av EDS, men tänkte tipsa om att kika in (och av kontakta) www.instagram.com/mickzors/. Hon lider av någon ny mutation av sjukdomen och har nyss fått sitt andra barn, så hon kanske kan ge tips och råd till dig.

    Hon var även med i gravid vecka för vecka (

    ) och har även en egen kanal.

  • Louise v L
    Visa endast
    Tis 7 aug 2018 21:09 #10
    Migas skrev 2018-08-07 17:39:49 följande:

    Har ingen egen erfarenhet av EDS, men tänkte tipsa om att kika in (och av kontakta) www.instagram.com/mickzors/. Hon lider av någon ny mutation av sjukdomen och har nyss fått sitt andra barn, så hon kanske kan ge tips och råd till dig.

    Hon var även med i gravid vecka för vecka (

    ) och har även en egen kanal.


    OBS! EDS är inte en sjukdom utan ett syndrom. Jätteviktigt att hålla isär enligt läkaren som diagnosticerade mig och jag börjar förstå varför.

    Vi är inte sjuka men vi har eventuellt olika komplikationer. Vissa har svåra andra har inga alls.
  • Louise v L
    Visa endast
    Tis 7 aug 2018 21:20 #11
    Skagenmackaa skrev 2018-08-07 08:43:05 följande:
    Skall jag vara ärlig så minns jag inte riktigt, men det var något i stil med att det var väldigt svårt att lägga den. Får nog reda på det snart igen. Då kan jag uppdatera ????

    Exakt, bindväven är inte som den skall, så den håller inte kvar bedövningen där den skall vara. Och det gäller ju lokalbedövning. Därför man oftast inte känner bedövningen i munnen heller!

    Är glad att jag inte behövt rycka ut någon tand än ????

    Såklart skall det inte vara så. Men man skall inte behöva ha ont i kroppen dygnet runt heller. Man får försöka leva med det
    Jag har tur och lider inte av kroppsliga smärtor. Jag har faktiskt inte ont någonstans. Däremot blir jag lätt trött i kroppen, jag orkar inte lika mycket som andra innan jag måste vila.

    Värst är det straxt innan, under och precis efter menstruation. Då känns det som att lederna "flyter ut" och jag får subluxationer mycket lättare. Då är jag riktigt trött och orkar inte mer än vanliga promenader. Jag har förstått det så att hormonerna påverkar nybildningen av kollagen så att man blir än mer överrörlig. Det försvinner några dagar efter mens.

    Samma hormoner produceras för att mjuka upp vävnaden inför förlossningen. Jag har haft problem med glappande leder under slutet av mina graviditeter. Inte minst foglossning och problem med höfterna.

    Kraftiga menstruationssmärtor hör visst också till EDS. Äntligen fick jag en förklaring till varför jag får så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen. Som tur är hjälper värktabletter men de har ju en annan funktion än bedövning.

    Då vet jag varför bedövningar inte tar. Tack så mycket för informationen!

    Förlåt för trådkapningen TS! Jag ska inte göra så mer utan får starta en egen tråd om jag har frågor. Jag önskar dig lycka till, det kommer säkert att gå jättebra för dig. Även för oss är allvarliga komplikationer ovanliga.
  • Ons 8 aug 2018 21:55 #12

    moder_jord

    Förstår att du är rädd efter en sån upplevelse, Och jag vet verkligen hur du känner, att man är rädd för att man inte är helt slut och tänker ta ut ungen bara.

    Nu skall man dit som om det vore vilken dag som helst och bara hoppa upp där. Känns helt sjukt. Jag är ärligt talat inte alls sugen på något snitt. Men jag får intala mig själv att dom är proffs.

    Hur många snitt som rekommenderas det vet jag faktiskt inte. Dom ser säkert när dom öppnar hur det är tills "nästa gång".

    När jag var på röntgen var det läkaren som tittade och bedömde bilderna som ringde upp :) hon var väldigt bra och tydlig. :)

  • Sön 12 aug 2018 08:55 #13

    Skagenmackaa,

    Ja, verkligen en helt sjuk tanke att åka dit som en vanlig dag och lägga sig på op bordet och plocka ut barnet. I alla fall när en har operationsrädsla. Sprutan i ryggen känns också fruktansvärt otäck. Snitt och sprutan var mina rädslor inför första förlossningen. Men känns ännu mer otäckt att vara med om det i fullt medvetande. Vilket jag inte kan påstå att jag var efter så omtumlande igångsättning.

    Vaginal förlossning känns så naturligt i hela min själ. En dramatiskt vacker händelse. Och en release för kroppen. Det är ju bland annat det den förbereder sig för i alla månader.

    Jag har dock blivit jätte rädd för livmodersruptur med tanke på eds och relativt nytt snitt som dessutom inte är ihopsatt med eds i åtanke.

    Mitt yttre sår började glipa under läkningen. (De tejpade lite extra där när jag tog bort argafferna. Har ett brett och bubbligt tunnt ärr på magen.) Ingen aning om hur det ser ut på insidan. Men läst lite här och där att det ska sättas ihop dubbelt så tätt och sitta dubbelt så länge om man har eds. Och det har det inte gjorts på mig.

    Med vetskapen om att såren inte är ihopsatt som sig bör när man inte visste om min eds då, och bara 15-16 månader sen förra snittet när det väl är BF, så är rädslan för livmodersruptur total just nu. Vi har 2 h till närmaste BB och sjukhus, vilket också gör att det känns så osäkert om något skulle hända.

    Med varje annorlunda smärta jag får nu är jag rädd att det är livmoderns ärr som tunnas ut för att sedan brista totalt.

    Inte fått ofeciellt svar från magnetkameraundersökningen, men en av bm sa att hon förstått på läkaren som fått svaret till sig att bäckenmåtten var normala. Så nu står jag nog inför valet att välja det jag egentligen vill men är så fruktansvärt rädd för, eller det jag inte vill och också är rädd för. (men inte så rädd som att mista livet och barnet.)

    Vet inte hur befogade min ruptur rädsla är. Är det såna risker som jag är rädd för blir valet inte svårt. Tar absolut inte såna risker för att få uppleva vaginal förlossning. Men ingen aning om jag läst mer ön jag borde eller gör rätt i att efterforska?

    Önskar få pratande eds kunnig och även att få kolla hur livmoder ärret ser ut. Min bm är tillbaka från semester imorgon. Så får gå vidare med allt via henne och hoppas på att vi blir en familj på 4 utan större trauman i bagaget om några veckor.

  • Tor 16 aug 2018 12:08 #14

    Utifall någon framöver är i liknande situation tänkte jag uppdatera hur det går för mig allt eftersom.

    Läste just i min journal efter att min bm pratat med MVC överläkaren.

    ?Första förlossningen öppnades hon till 5 cm men huvudet trängde aldrig ned

    och det gjordes kejsarsnitt. Barnet vägde 3,3 kg. Med

    anledning av att huvudet inte trängde ned har det

    beställts en MR bäckenmätning via primärvården vilken

    alltså inte ligger i kvinnoklinikens journal.

    Bäckenmätningen visar att sakrum har normal form och

    böj och att bäckenet är symmetriskt. Sagittala ingången

    11,7, tvära ingången 12,5. Sagittala utgången 11,2,

    interspinalt 10,1, intertubart 13 och utgångssumma

    34,3, det är således ett helt normalt bäcken. Patienten

    kan således föda vaginalt även ett drygt normalstort

    barn. Dock viktigt att så långt som möjligt invänta

    spontan förlossningsstart och om det finns behov av att

    sätta igång förlossningen innan bör förhållandena vara

    gynnsamma. Patienten har även berättat att hon fått

    diagnosen Ehlers-Danlos syndrom. Hon har läst mycket på nätet och är orolig att ärret i livmodern inte ska hålla på grund

    av detta men samtidigt är hon mycket rädd för att

    behöva opereras. Vid EDS är inget förlossningssätt

    överlägset det andra utan förlossningssättet bedöms på

    sedvanliga obstetriska grunder. Dock är det viktigt att

    man oavsett vaginal förlossning eller kejsarsnitt

    hanterar vävnaderna atraumatisk eftersom de inte tål

    att slita lika kraftigt i med instrument. Patienten har

    också undrat om man kan undersöka ärret i livmodern för

    att bedöma hur kraftigt det är men enligt min

    erfarenhet är detta mycket svårt. Dessutom finns ju ett

    mottryck av främre bukväggen som håller emot även om

    vävnades skulle vara något tunn.? Skrev läkaren.

  • Lör 13 okt 2018 08:18 #15

    Kikar in hör och berättar hur det gick för oss:

    När det bara var 2 v kvar till bf blev min rädsla över livmodersruptur så stor. Jag fick komma till läkare för förlossningsplanering. Vi fick planerat snitt inbokat 2 dagar innan bf. Skulle det starta av sig själv innan det så hade vi en plan redo. Ingen forcering i processen. Allt skulle behöva fortlöpa smidigt och inte likna min förra förlossning. Där barnet inte sjönk bl.a. ingen igångsättning eller värkstimulerande skulle få användas.

    Inget hände innan inbokat snitt.

    Förlossningen var så lugn och fin. Sån enorm skillnad på planerat och akut snitt. Kände mig så nöjd och tillfreds när allt var färdigt.

    Barnet hade inte sjunkit ännu vid förlossningen. Och var mer än 1 kg tyngre än sin storebror var vid födsel. Stort barn stort huvud. De tog några minuter från att de fick ut huvudet och hon skrek, tills hela kroppen var ute. Då hon var så stor att hon satt som fast.

    Hade nog mest troligt slutat i akut snitt om det hade startat naturligt. Så kändes verkligen som rätt beslut med planerat snitt på flera sätt.

    Mår så mycket bättre efter denna förlossning både fysiskt, känslomässigt och mentalt.

    Min dotter är nu över 2 v gammal och mår bra.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll