Måste pappan kunna lägga?/Ingen amning - LÅNGT!
Man är olika och har olika mål med sitt föräldraskap.
Hos oss är trygghet den största grunden, o nej, vi tvingar inte barnen o låter dem skrika.
Vår yngsta var väldigt tydlig fr hen föddes att hen ville vara hos sin mamma, inte hos pappa eller någon annan. Så då fick hen det, medans pappan sakta fjäskade in sig med lite närhet när det gick bra osv. Runt när barnet var ett år var barnet tryggt nog att bli nattad av sin pappa o då tog pappa varje kväll. Det blev deras rutin och funkade jättebra. Vårt barn samsover så de gick o la sig i sängen ihop o låg där tillsammans tills barnet sov.
Jag började jobba kväll när barnet var ca 1.5, var ju inga större problem eftersom våra barn är vana vid att bli nattade av pappan. Men man märkte på yngsta att det tog på hen att jag var borta mkt. Och när jag slutade jobba kväll, efter barnet fyllt 2,så har hen inte längre klarat att lägga sig med sin pappa. Barnet får ren o skär ångest allt som oftast om pappan försöker. Så jag tar läggningarna nu. Barnet är väldigt mammig generellt ska tilläggas.
Med lugn o trygghet runt sig blir barnet också lugnt o tryggt. När jag blev inlagd på sjukhuset för några månader sen gick nattningen m pappa kanon, jag var ju inte där som alternativ.
När du reser bort så har ju pappan två val, antingen sköter han era vanliga rutiner o lägger sig med barnet som vanligt. O chansar.
Eller så är de uppe extra länge o har mysigt o lugn o ro i soffan, låter barnet somna av trötthet i hans famn på kvällen o bär sen in barnet i sängen. Ingen stress o ingen panik. Jag hade valt det sistnämnda. Har ni dessutom inte bråkat med barnet fram tills dess du åker så förknippar er barn inte pappan m något dåligt heller. Men som ni gör nu, när pappan tvingar ungen till umgänge /nattning så gör ni ju bara pappan till något hemskt i barnets ögon, inte den trygghet som en förälder bör innebära.
Det är forskat på vad barnskrik gör med barn, och det är forskat på vad närhet som tex bärande m sjal gör och det sistnämnda är otroligt positivt för barnets utveckling. Skulle aldrig tumma på trygghet, o skulle aldrig medvetet låta mina barn skrika o känna sig oroliga.