Ni som skvallrar till chefen, varför?

Såna kallas rövslickare och hoppas på förmåner hos chefen alternativt högre ställning om det är möjligt.

Själv så "skvallrar" jag för chefen om jag ser allvarliga fel och brister som mina kollegor gör. Men är det fel arbetsskor eller kläder så pratar jag med kollegan först om detta, får jag inget gehör så säger jag till chefen efter någon vecka. I mitt yrke är det viktigt med rätt skor för säkerheten samt att vi ska se likadana ut då vi jobbar för att våra kunder ska veta vem de ska prata med.

Annat allvarligare "skvaller" ska självklart också påpekas men då menar jag saker som är säkerhetsmässigt en risk (ansvarar för många hundra personer i vårt yrke) eller då någon kollega verkar må dålig eller vid sexuella trakasserier etc.

Men att tjafsa om vilken väg någon går, nej. Det måste ju finnas bäring i det man ska framföra, kan jag inte påtala för kollegan först så ska inte heller chefen behöva lyssna på tjabbel och tjaffs.

Jag tror att många gör det av ren Jante och avund...

Finns en sån på alla jobb. Tillsammans med en självutnämnd minichef. Går aldrig komma ifrån så bara gilla läget :D

I fallet med skorna är det på min arbetsplats chefen som ansvarar för att alla har korrekt skyddsutrustning och är den som också beställer hem såna grejer. Rätt smidigt att ta upp det med den som är ansvarig direkt faktiskt, sen hade jag för smidighetens skull frågat kollegan om skostorlek och sagt att vi får beställa hem riktiga grejer åt honom/henne. Annars handlar det nog mycket om en ovilja att ta upp saker som kan upplevas som kritik.

Jag går till chefen när en kollega påverkar mitt arbete/min arbetsmiljö en längre tid till den grad att jag känner att det inte funkar längre. Då har jag pratat med kollegan ett flertal gånger, samt meddelat kollegan att jag kommer att ta upp saken med chefen.

Har endast hänt gällande en enda kollega. Hen fick många klagomål även från andra.

Jag skvallrade till chefen en gång när jag jobbade på en matindustri där de plockade upp burkar från golvet. Man får ju absolut inte göra det. O det handlade om en halv pall sådär. Allt ska ju vara rent. Men han blev jätteglad att jag sa det till honom och gick ut och sa det själv till dom att dom får slänga burkarna istället. Jag gjorde det för jag var osäker om jag skulle säga till dom om det eller inte eftersom jag inte varit där så länge då. Ibland tycker jag det är okej att göra det. Men om man bara gör det för sådana saker dom du skrev är det ju bara löjligt.

Samma fenomen som när folk skriver lappar utan att prata med vederbörande.

Först tar man upp problemet med kollegan. Hjälper inte det så går man till chefen.

Min erfarenhet är att folk gör så när det är någon som är lite svår att säga till som har gjort fel. Det sker i princip aldrig att folk skvallrar på någon som har lätt att ta kritik och rättar sig därefter, då tar de det direkt med personen. Folk brukar däremot gå via mig när det gäller någon som är lite besvärligare.
Ibland handlar det också om statusskillnad på personerna, någon som är lågt i hierarkin vågar kanske inte säga till någon som är högre upp på stegen.

Jag har iofs aldrig varit med om att någon har tagit upp skitsaker som vilken väg någon väljer att gå. 

Har jobbat inom vården och sagt till chefen när det gällt övergrepp mot brukare från personalen eller när det förekommit mobbning på arbetsplatsen. Då fått jättemycket kritik från arbetsgruppen som menat att man aldrig ska blanda in chefen utan lösa allt med den det gäller.

Jo tjena, jag var timvikarie, 23 år gammal och personerna det gällde var inofficiella chefer på platsen, bästis med all personal, fast anställda, väldigt burdusa och hårda människor.

Såna finns överallt, som chef märker man till slut att det blir till en vana mär personen gör detta.