Hur tänker ni som har umgänge varannan helg?

Jag tycker inte det är hela världen att göra så någon enstaka gång för att få det att funka med en resa. Den flexibilitet tycker jag man ska kunna ha och det är knappast till skada för någon.

Jag tycker det är fel att man ska vara så upprutad kring ett schema. Om mamman hade velat göra en resa någonstans så hade väl ni ställt upp och haft barnet hos er under den tiden? Att man vill göra något utan barn är inte heller orimligt om man kan. I det här fallet är det ett barn som ändå skulle ha varit hos sin mamma och "förlorar" ju bara en dag av pappatiden. Om mamman hade haft barnet hos sig en extra helg kunde ju barnet ha varit hos er en extra helg, det går ju alltid att jämka ut på något sätt.

Jag lever ihop med en man som har barn sen tidigare och han och hans ex har alltid jämkat ut, har hon behövt resa iväg så har barnet varit hos oss och sen har de jämkat dagarna så att barnet varit lika många dagar extra hos mamman sen. När det gäller våra gemensamma barn är det värre, de bor ju hos oss på heltid och då skulle vi vara tvungna att skaffa barnvakt, det skulle inte kännas bra att åka en hel vecka och lämna barnen hos barnvakt, dels att vi inte har en barnvakt som vi känner att vi kan begära det av, dels att barnen inte har någon som jag känner att de hade varit tillräckligt bekväma med att vara hos. Men ett barn som har två hem, och ändå är hos sin mamma när pappan reser iväg en vecka, det går ingen nöd på den. Skulle det vara så att barnet skulle bli ledsen för att den inte fick följa med på en resa så går det väl alltid att förklara att det var en resa med vuxenroligheter och inget som hade varit kul för ett barn.

Fast här ska ju barnet inte vara hos mamman eftersom hon redan var uppbokad då (TS och pappan kollade inte med henne först)

Barnet skall vara hos vänner till TS och pappan som - citerar TS - "hon träffat flera gånger". Dock vill inte barnet vara hos dessa vänner.

Hade barnet känt barnet väl och velat vara hos dem hade det varit en annan sak men så verkar det ju tyvärr inte vara.

Att VH- föräldrar generellt knappt skulle ha någon relation till sina barn är ju rent trams.

Mitt barn hade visst en relation till sin andra förälder då det var där varannan helg.

Det kan finnas en mängd mer eller rimliga skäl till att en förälder bara har sitt barn varannan helg, eller iallafall mindre än varannan vecka.

Jag tycker verkligen inte att man automatiskt är en bättre förälder för att man har barnen varannan vecka istället för varannan helg.

Att "på pappret" ha barnet halva tiden men i praktiken lassa över ansvaret på en ny partner som inte ens vill ha det ansvaret och som barnet inte ens har någon närmare relation till verkar vara ganska vanligt med tanke på hur många trådar som finns här om bonusmammor som prackas på det ansvar som borde vara pappans eget.

Skulle en pappa som "har barnen varannan vecka" men jobbar kväll och kommer hem till barn som redan somnat och som hans nya partner tar hand om de flesta dagar under sin vecka vara en bättre förälder än en pappa som har barnen varannan helg och då helhjärtat ägnar sig åt dem?

Nej, knappast.

Eller fall där barnet går på nattdagis / fritids varannan vecka och är på sitt vanliga dagis / i skolan om dagarna vad är vitsen med ett sådant upplägg? Knappast att barnet ska få tid med bägge föräldrarna iallafall , för det får det ju inte utan snarare någon slags rättvisetänkande eller vilja att slippa betala underhåll.

För stt inte tala om de fall där barn flyttar varannan vecka mellan föräldrar som bor så långt ifrån varandra att de får gå på två olika dagis! Att det ens kan vara tillåtet att ha två olika dagisplatser är helt absurt i mina ögon.

Nej, det finns många barn som bor varannan vecka som säkert skulle ha det mycket bättre om de hade varannan helg- umgänge istället. Och deras föräldrar skulle vara mycket bättre föräldrar om de kunde inse det och ändra barnets schema istället för att klamra sig fast vid varannan vecka- upplägget till varje pris.

Jag syftar nu inte på barn som tillbringar några kvällar med tex en farmor och farfar som de har en nära relation till och längtar efter varje pappavecka eller en moster det har en nära relation till och längtar efter varje mammavecka för att föräldern ifråga jobbar sent ibland.

Jag syftar på tex barn som får tillbringa merparten av sin vakna tid på sin mamma eller pappavecka med förälderns nya partner som de inte har någon nära relation till och som inte ens vill ha det ansvaret utan blir påprackat det av sin partner.

Att pappan och bonusmamman i tråden gör helt fel som vill att barnet ska vara hos en person det inte alls vill vara hos när de åker iväg på resa är självklart, det har jag ju tydligt skrivit.

Det var tråkigt att du tog illa upp.

Men det beror nog på att du läser in saker i min text som inte står där.

Självklart vet jag att det finns barn som har väldigt nära och goda relationer till sina bonusföräldrar. Att det finns barn som ser lika mycket fram emot att träffa bonusföräldern, och eventuella bonussyskon som det ser fram emot att träffa sin biologiska förälder varannan vecka eller helg.

Jag känner till och med till några fall där barn fortsatt att bo varannan vecka eller helg hos sin andra familj när barnets biologiska förälder i den familjen dött.

Men om du läser mitt inlägg igen så ser du nog att det inte är sådana fall jag syftar på.

Jag skriver uttryckligen om bioföräldrar som lassar över och prackar på större delen av ansvaret för sina barn varannan vecka på en bonusförälder som dels inte har någon nära relation till partnerns barn , som kanske nyligen träffat partnern i fråga och dels inte ens vill ha eller är intresserade av att ta ett sådant stort ansvar som partnern vill pracka på dem.

Skribenten som skrivit inlägget jag svarade på dissar Varannan helgs-föräldrar ganska hårt generellt och då replikerar jag med att föräldrar som har sina barn varannan vecka men prackar på större delen av ansvaret för barnen dessa veckor på en motvillig partner som inte ens har någon nära relation till barnen inte alls är bättre föräldrar än Varannan helgs-föräldrar utan snarare sämre.

Att en bonusförälder är ensam med bonusbarnen några kvällar varje mamma- eller pappavecka i en familjesituation där de känt varandra länge, successivt byggt upp en nära relation och där både bonusföräldern och bonusbarnet trivs utmärkt med detta upplägg är förstås en helt annan sak.

Jo, jag vet, men det gäller bara en dag. Jag antog att pappan kände sig trygg med detta, inte bara för sin egen del utan även för sitt barns skull.

Att de inte kollade med mamman först beror kanske på att de vet sen gammalt att hon ändå sätter sig emot, eller kanske för att barnvakten helt enkelt var ett bra alternativ. En del väljer ju hellre att söka andra alternativ än att försöka be om hjälp av den andra föräldern.

Då missade jag något för jag uppfattade inte att barnet skulle känna sig obekväm hos barnvakten. 

Jag förstår hur ni menar men eftersom vi inte har någon barnvakt som barnet faktiskt vill vara hos och mitt barn är hos sin pappa varannan vecka kan vi i så fall i princip inte åka alls...

Oj, vad många som inte tycker det är okej. Men ni kan vara lugna nu för mamman har löst en barnvakt på egen hand som barnet vill vara hos i stället.