• sweetie72

    Känner mig som en "inneboende" med honom och hans barn

    Jag har träffat en man i nu 2 år. Jag lovade mig själv att inte träffa någon med yngre barn, eftersom min egen dotter var utflugen. Men kärleken är blind och den går inte att styra.

    Jag hade precis som mål att flytta utomlands och leva livet och sökte någon som delade samma värderingar och hade samma mål. Någon utan barn eller med vuxna barn. Hursomhelst så bodde jag ändå utomlands i nästan ett halvår under vårt första halvår och vi höll kontakten, träffades etc, men jag hade hela tiden ögonen öppna för annat.

    Flyttade hem till Sverige då vi först var särbos och senaste halvåret har jag bott hos honom och hans 2 barn (12 & 15 år som han har varannan vecka) några mil utanför storstaden. Jag tycker det är jättejobbigt med flickan som är 15 år, eftersom vi saknar kemi helt och hållet. hon är iskall och jag är iskall tillbaka. Pappan skämmer bort dem något fruktansvärt och tycker att dem ska resa minst 3 ggr/år, flickan har säkert 10 par adidas/nike skor bara hos pappan och en apple dator hos pappan och en hos mamman, hon rider och är helt enkelt en mycket krävande tonåring. Jag stör mig på att dem skäms bort så...men har inget att säga till om där!

    Jag hyr ut ett rum i min lägenhet i stan till en kille under tiden jag provbor, så har ändå en kostnad kvar för min lägenhet i stan. Han skaffade en bil till mig så jag kunde köra till och från jobb i stan varje dag, så där tillkommer garageplats på 1200 och bensin, plus hyra till honom på 3000 kr/mån för vatten, el och mat. Jag känner att jag bodde billigare i stan där jag hade nära till jobb, behövde ingen bil eller garageplats och slapp känna mig som en inneboende och behöva utstå hans barn varannan vecka. Jag tycker dels synd om dem och även om mig, så varför inte vara särbo som tidigare då vi träffade några ggr i veckan efter jobb och alla helger. Han vägrar!! Han säger att om vi ska vara särbos så måste det vara slut!!!

    Jag förstår inte heller varför han vill ha pengar av mig när han ändå betalar även om jag är där eller inte?

    Jag vet inte vem som har rätt här, men hoppas på lite råd och input från en!!

    Vill tillägga att han har svårigheter med tilliten och svartsjukan. Han litar inte på mig och blir galen när jag är på sociala medier. Har tagit bort alla manliga vänner från fb och insta och han vill ha tillgång till min mobil när och om han känner för det. Allt detta pga att jag det första halvåret i vårt förhållande bodde utomlands och träffade mitt ex vid ett tillfälle. Plus att han innerst inne vet att jag sökte annat innan jag blev förälskad i honom...

  • Svar på tråden Känner mig som en "inneboende" med honom och hans barn
  • Anna60

    Det låter som om din sambo försöker begränsa dig mer och mer. Han klarar inte ens att vara särbo pga svartsjuka. Han vill ha kontroll över din mobil. Det känns som en rejäl varningssignal. Den dagen du gör dig av med din lägenhet så är du i hans klor. Han kan hota med att slänga ut dig, vart ska du då ta vägen? 

    Hur kär är du i honom? Han har ingen egen trygghet, han är svartsjuk, han vill ha kontroll över dig. Och detta redan nu, så här tidigt i relationen. 

    Så - vill du ha det såhär de närmaste fem åren? Om inte: då ska du gå din väg.

  • Ggrodan

    Det är okej att det sker bråk och missförstånd i en relation, men svartsjuka kontroll, det är våld, och att känna sig ständigt utanför och vara som en inneboende och vara ständigt besviken och bortprioriterad det är ingen kärleksrelation, det handlar bara om att äga dig men inte se dig som individ utan som hans objekt. Det är ingen kärlek i er relation. Du är säkert en jättefin bra kvinna med mycket kärlek, lämna honom och var rädd om din kärlek och ge den åt en person som SER dig. Och uppskattar dig som den du är. Flytta tillbaka till lägenheten du har. Låt aldrig någon behandla dig så du konstant känner dig ledsen dålig värdelös besviken frustrerad sårad kontrollerad och inte respekterad.

  • Långbenopluto

    Har bara en sak att säga: LÄMNA!

    Om du bästa vän hade beskrivit sitt liv som du gör i din text, vad hade du gett henne för råd?

  • äldreochklokare

    Det där låter inte alls bra. Han kan inte bestämma vilka du ska ha som vänner på fejan, tex. 

    Kan väl tycka det är logiskt att man bidrar ekonomiskt när man bor tillsammans men då kanske din egen ekonomi också bör räknas in i totalen eftersom du har så mkt att betala för ändå? 

    Jag skulle personligen inte vilja bo med någon som är svartsjuk och ska ha tillgång till min mobil! Även om jag inte har något att dölja och varken jag eller min man har lösen på våra mobiler så tittar vi verkligen aldrig på varandras mobiler utan lov.

    Barnen är en separat fråga men jag kan tycka att den är inte relevant just nu. Det relevanta är om du vill fortsätta vara med honom på de premisser du har. Ditt liv har ju på många sätt blivit sämre, eller hur? 

  • TQR735
    sweetie72 skrev 2018-08-09 10:58:25 följande:

    Jag har träffat en man i nu 2 år. Jag lovade mig själv att inte träffa någon med yngre barn, eftersom min egen dotter var utflugen. Men kärleken är blind och den går inte att styra.

    Jag hade precis som mål att flytta utomlands och leva livet och sökte någon som delade samma värderingar och hade samma mål. Någon utan barn eller med vuxna barn. Hursomhelst så bodde jag ändå utomlands i nästan ett halvår under vårt första halvår och vi höll kontakten, träffades etc, men jag hade hela tiden ögonen öppna för annat.

    Flyttade hem till Sverige då vi först var särbos och senaste halvåret har jag bott hos honom och hans 2 barn (12 & 15 år som han har varannan vecka) några mil utanför storstaden. Jag tycker det är jättejobbigt med flickan som är 15 år, eftersom vi saknar kemi helt och hållet. hon är iskall och jag är iskall tillbaka. Pappan skämmer bort dem något fruktansvärt och tycker att dem ska resa minst 3 ggr/år, flickan har säkert 10 par adidas/nike skor bara hos pappan och en apple dator hos pappan och en hos mamman, hon rider och är helt enkelt en mycket krävande tonåring. Jag stör mig på att dem skäms bort så...men har inget att säga till om där!

    Jag hyr ut ett rum i min lägenhet i stan till en kille under tiden jag provbor, så har ändå en kostnad kvar för min lägenhet i stan. Han skaffade en bil till mig så jag kunde köra till och från jobb i stan varje dag, så där tillkommer garageplats på 1200 och bensin, plus hyra till honom på 3000 kr/mån för vatten, el och mat. Jag känner att jag bodde billigare i stan där jag hade nära till jobb, behövde ingen bil eller garageplats och slapp känna mig som en inneboende och behöva utstå hans barn varannan vecka. Jag tycker dels synd om dem och även om mig, så varför inte vara särbo som tidigare då vi träffade några ggr i veckan efter jobb och alla helger. Han vägrar!! Han säger att om vi ska vara särbos så måste det vara slut!!!

    Jag förstår inte heller varför han vill ha pengar av mig när han ändå betalar även om jag är där eller inte?

    Jag vet inte vem som har rätt här, men hoppas på lite råd och input från en!!

    Vill tillägga att han har svårigheter med tilliten och svartsjukan. Han litar inte på mig och blir galen när jag är på sociala medier. Har tagit bort alla manliga vänner från fb och insta och han vill ha tillgång till min mobil när och om han känner för det. Allt detta pga att jag det första halvåret i vårt förhållande bodde utomlands och träffade mitt ex vid ett tillfälle. Plus att han innerst inne vet att jag sökte annat innan jag blev förälskad i honom...


    Läs vad du själv skriver.
    Det är inte livet du vill ha men du har känt dig tvingad att anpassa dig.

    Han är svartsjuk och kräver full kontroll över ditt liv. Vart och hur du bor, vilka du umgås och kommunicerar med. Samt hur du ska bete dig.

    Lägg sedan till en jobbig station ,med hans barn.

    Skulle säga att du redan vet att du måste ur detta men att du skriver här för att andra ska hålla med dig. Möjligen för att han redan avskärmat dig från dina vänner.
  • Poppy75

    Det låter inte som att ert förhållande gör ditt liv bättre. Är det så ?

  • sweetie72

    Jag vet att ni alla har rätt och jag behövde bara få det bekräftat. När man varit i ett jobbigt förhållande tidigare med ett ex i 8 år som inte ville satsa 100% på mig  och när man då äntligen träffar en man som är mogen och som avgudar mig och gör allt för mig, bjuder på alla resor och vill göra allt som att bo ihop, resa ihop och gifta sig etc....då är det jättejobbigt att efter 2 år bara lämna för att återgå till det tradiga singellivet...det är därför jag frågar och hoppas på en vändning. Men det började så fel...jag var inte mogen från början och han straffar mig för det nu. Han förbjuder mig att träffa vissa väninnor, eftersom han anser att de inte är bra för mig och så just att han hotar med att jag måste säga upp min lägenhet för annars kommer han sluta ge mig kärlek. Resor utan barn skulle vi göra 2 st/år och 1 resa med barnen. Nu vill han ändra även det. Jag har så många saker hos honom och hyr ju ut min lght, så det känns som att jag inte riktigt orkar ta tag i det. Jag vill ju eg inte göra slut, utan köra särbo ett tag och se om det funkar bättre. Men han vägrar!!! Då måste jag väl göra slut och acceptera att han inte vill ha med mig att göra längre för att jag flyttar till min lght.

  • Anna60
    sweetie72 skrev 2018-08-09 13:18:36 följande:
    Jag vet att ni alla har rätt och jag behövde bara få det bekräftat. När man varit i ett jobbigt förhållande tidigare med ett ex i 8 år som inte ville satsa 100% på mig  och när man då äntligen träffar en man som är mogen och som avgudar mig och gör allt för mig, bjuder på alla resor och vill göra allt som att bo ihop, resa ihop och gifta sig etc....då är det jättejobbigt att efter 2 år bara lämna för att återgå till det tradiga singellivet...det är därför jag frågar och hoppas på en vändning. Men det började så fel...jag var inte mogen från början och han straffar mig för det nu. Han förbjuder mig att träffa vissa väninnor, eftersom han anser att de inte är bra för mig och så just att han hotar med att jag måste säga upp min lägenhet för annars kommer han sluta ge mig kärlek. Resor utan barn skulle vi göra 2 st/år och 1 resa med barnen. Nu vill han ändra även det. Jag har så många saker hos honom och hyr ju ut min lght, så det känns som att jag inte riktigt orkar ta tag i det. Jag vill ju eg inte göra slut, utan köra särbo ett tag och se om det funkar bättre. Men han vägrar!!! Då måste jag väl göra slut och acceptera att han inte vill ha med mig att göra längre för att jag flyttar till min lght.
    Du är så söndermanipulerad att hälften vore nog. Han har redan brutit ner dig. Han vill ha en nickedocka som han kan styra efter eget behag. Känna sig stor och väldigt. Kunna bestämma över dig. Sociopat. Säger bara det.
  • sweetie72

    Bara en sak till; tro mig, han har redan slängt ut mig några gånger och tagit bilnycklarna så jag inte har kunnat komma till jobb på morgonen. Då stack jag till min mammas lägenhet i en vecka och han fick be och böna om att jag skulle komma tillbaka. Jag känner mig utsatt och inneboende och känner att det är en himla tur att jag har mammas lägenhet, plus min egen kvar!! Han vill såklart att jag ska göra mig helt beroende av honom och det är ju inte kärlek.

  • äldreochklokare
    sweetie72 skrev 2018-08-09 13:21:48 följande:

    Bara en sak till; tro mig, han har redan slängt ut mig några gånger och tagit bilnycklarna så jag inte har kunnat komma till jobb på morgonen. Då stack jag till min mammas lägenhet i en vecka och han fick be och böna om att jag skulle komma tillbaka. Jag känner mig utsatt och inneboende och känner att det är en himla tur att jag har mammas lägenhet, plus min egen kvar!! Han vill såklart att jag ska göra mig helt beroende av honom och det är ju inte kärlek.


    Men fy vilken människa han är! Så kan man ju inte göra?

    Säg inget till honom än men planera och flytta en del saker redan nu så det inte ska stranda på att du inte får med dig allt sen. Sen får du väl säga upp din inneboende om du inte vill fortsätta hyra ut det rummet, men det kanske du kan ta tag i sen. Ta det viktigaste först. Berätta också för någon som du litar på och som kan hjälpa dig om det skulle bli ilsket när han får veta. 
  • sweetie72

    Precis vad jag tänkte. När han är bortrest i jobb så packar jag alla saker i bilen och lämnar. Har nämligen blivit stoppad och även ångrat mig själv de andra gångerna!!

Svar på tråden Känner mig som en "inneboende" med honom och hans barn