Helt ensam
Hej!
Känner att jag vill skriva av mig lite.
Jag är inte 30 år fyllda, ensamstående med 1 son på ett år. Pappan finns inte med i bilden sedan i början pga stort missbruk. Jag lider av psykisk ohälsa och bipolär sjukdom. Jag har levt i ett förhållande med fysisk våld i 4 år. Gått hos kurator och psykolog sedan jag var 13 år.. Jag är helt ensam, har inte en endaste vän, alla har försvunnit och dom jag gick i skolan med hälsar inte ens när vi ses, rykten säger att dom flesta ogillar mig idag, varför vet jag inte. Hade bra vänner på skoltiden men efter skolavslutningen i 9an så var alla som bortblåsta. Jag har haft en vän, men vet inte om jag ska kalla henne för vän då hon pratar mycket skit om mig och jag får skylla mig själv att jag blivit misshandlad osv. Så vi har ingen kontakt idag alls sedan 2 år tillbaka. Jag har försökt få kontakt men ingen respons. Jag känner mig så ensam! Försöker komma ut men jag känner mig dum och uttittad. Min mamma är den enda jag har. Har två syskon med men dom har sina egna liv. Jag har tre hundar och en katt. Bor i ett hus själv med min son. Men kvällarna är värst. Känner mig misslyckas och äcklig. Känner att alla hatar mig och Ja, gråten kommer varje kväll. Ibland även dödslängtan. Jag lever för min son, men ska livet se ut så här? Inte en endaste gång har jag blivit bjuden på något. Min sons pappa använde mig endast som hushållerska så någon kärlek fanns egentligen aldrig Där! Jag blev glad att någon ville ha mig! Mitt andra ex som misshandlade mig har gjort så en hel stad fullständigt hatar mig och jag kan knappt gå in på Ica i den staden utan att någon säger något elakt till mig. Alla känner mitt ex där. Han åkte ändå fast för misshandel på mig men ändå är det jag som ljuger och är sjuk i huvudet. Usch, jag mår absolut inte bra, jag pratar redan med kurator och psykolog men de hjälper inget! Bytt flera gånger men inget hjälper. Finns det någon som har tips på hur man kanske kan få en bättre syn på ett ensamt liv. ????????
