Hon vill inte träffa min son

Tack för svaren!
Jag känner mig väldigt skyldig förstås, eftersom min nya kvinna tycker att hon äntligen tycker att hon hittat den "perfekta mannen" som verkar acceptera att hon knappt träffar barnet. Men jag tycker att jag har gett henne frihet under ansvar att etablera relationen med sonen, och hon har valt knappt ha någon relation alls. Sedan har hon haft en hel skog av ursäkter om varför det inte blivit av, men det är ju en annans sak. Ett barn framför allt ser ju igenom det där direkt.

Och hon är verkligen ingen dålig människa. Jag vet att hon verkligen, verkligen velat etablera en relation med min son. Men det skulle innebär att hon på något sätt blev vuxen på riktigt, och det vore ett väldigt stort steg för henne att ta. Hon har nog väldigt mycket jobb kvar att göra med sig själv, och frågan är väl om det är något hon behöver sköta på egen hand, utan mig och min son. Om hon ens klarar av det.