Hon vill inte träffa min son

Nej, jag vill inte att hon ska ändra på sig så att vi kan flytta ihop. Det är mer hennes dröm, att vi ska ska kunna flytta ihop när min son växt upp och flyttat ut.

Det är väl för helvete sonen i så fall som blir ihopföst med någon. Han har inget val. Det har hon. Så typiskt att se dessa ord från dig.

Hej ts!

Tycker en del svar du fått i tråden är lite väl "svart-vita"  och negativa mot din nya kvinna.
Om jag förstått saken rätt har hon varit tydlig med att hon inte är speciellt barnkär och inte är intresserad av att bygga upp en djupare relation med din son. Bra så, hon är ärlig.

Vidare har jag förstått det som om att du drömmer om att hon trots detta skall utveckla några slags "känslor" för din son och automatiskt bygga en "bonusmamma-liknande" relation (eller som någon annan uttryckte det "faster"relation åtminstone). Denna dröm måste du blankt slå ur hågen. Det kommer aldrig att ske och det kan du verkligen inte heller kräva av henne, så länge hon 1) inte propsar på att ni skall flytta ihop 2) att hon inte kräver att hon skall "gå först" vid planering av semestrar, högtider etc. Är hon ok med att din sons skolavslutning, fotbollsmatcher, luciatåg och sommarlovsplanering etc alltid (i princip) går före hennes önskemål, skall du respektera hennes önskan om att inte tvingas till att bygga en närmare relation med din son.

Din son å sin sida kan inte heller "kräva" att han skall få vara med när du och din nya kvinna gör "roliga saker", så länge du och kvinnan inte bor ihop (sonen delar om jag förstått saken rätt inget "vardagsliv"  med kvinnan?).

Så länge som du också är tydlig mot alla inblandade: 1) mot kvinnan att din son alltid går först, undantag svårt sjukdom, bilolycka eller annat superallvarligt som drabbat kvinnan, 2) mot sonen att kvinnan är din egen vän och inte eran gemensamma lekkamrat/och inte sonens bonusmamma.

Som jag ser det har du två val:
1) Fortsätta att vara särbos och träffa din kvinna och sonen helt separat.
2) Avbryta relationen med kvinnan

Du kan inte vänta på att hon "av sig själv" skall helt plötsligt ändra sig nu när hon varit så här tydlig.
Du skall framförallt inte flytta ihop med henne och tro att någonting då skall ändra sig "av sig självt".

Hon har ändå mer val än ett barn. 

TS, tre år är en lång tid och du har inte sett henne ens vilja försöka bekanta sig mer med ditt barn och som du skriver, han har förstått att hon inte direkt gillar honom. Det kan skapa dålig självkänsla och olustkänslor hos barnet, en känsla av att inte duga. Kan bli så att din son vill bo bara hos mamman till slut. 

Särbo kan ni så klart fortsätta vara men eftersom du skriver hon visar svartsjuka tom på fester, när du talar med andra osv, låter hon inte som nåt att satsa på, inte bara för detta med barnet 

Det låter som om att det är ts som redan är hennes KK 

och han har själv satt sig i den situationen,
hon har inte ansvar för ts son men det har han så låt oss lägga skulden där den hör hemma dvs ts har ansvar för sitt barn men det är alltså först nu efter 3 år som han nu börjar fundera på om detta är rätt? nja..