Hon vill inte träffa min son

Jag har inga egna barn och valde att inte dejta män med barn när jag var singel. Var dock fullt medveten om att det kanske ändå en dag skulle bli så att någon skulle ha barn (jag blev inte direkt yngre). För mig var huvudanledningen till att inte dejta en man med barn inte att jag ogillar barn. Det var för att jag tog det mycket mer seriöst än dejta en man utan. Jag var bara beredd att lägga ner det engagemanget om jag verkligen kände det kunde bli ett seriöst förhållande. Jag ville inte komma in i något barns liv och sedan kanske försvinna snabbt igen. Ett barn kommer alltid först och partner på andra plats, så det skall vara. Mannen behövde vara värd allt det skulle innebära i livsstilsförändring för mig och barnet. Hade jag blivit såpass kär i någon med barn och känt det var seriöst hade jag satsat allt. Då hade jag ansträngt mig för att lära känna barnet och vara engagerad i hens liv.

Den här kvinnan vill inte anstränga sig. Hon kommer kanske aldrig vara redo. Hon kanske inte vill ha barn alls i sitt liv då hon redan drömmer om hur sonen flyttar ut! Jag tror helt ärligt att särbo inte heller är idealiskt. Visst, hon slipper bo med ett barn, men det läger ju inte som hon vill ha någon relation med barnet alls. Förstår ärligt talat inte varför hon ens dejtar någon med barn med den inställningen. Inställning är inte fel, alla gillar inte barn och det får man. Men då ser man också till att inte bli ihop med män som har barn, eller utflugna sådana. Jag hade aldrig accepterat hennes beteende om jag haft barn.