Inlägg från: Anonym (kommer ej funka) |Visa alla inlägg
  • Anonym (kommer ej funka)

    Hon vill inte träffa min son

    Eftersom hon inte har egna barn så finns risk att hon inte klarar av att relatera bandet mellan en förälder och dennes barn. Och hon är överhuvudtaget inte intresserad att involvera sig i din son. Jag hade inte satsat på den kvinnan faktiskt. Hon verkar ha noll empati vilket får mig att tro att hon inte är en speciellt trevlig person. Att hon vill vara solen som ditt liv kretsar kring även när ni är ute bland folk känns otroligt omoget. 

    Jag var ihop en kort tid med en man som inte gillade min son, däremot min dotter. Han hade svårt för pojkar överhuvudtaget och därmed nonchalerade han min son helt, medan han gav min dotter uppmärksamhet. Behöver jag säga att den relationen blev jävligt kort?

    Går man in i en relation där en av parterna av barn från tidigare förhållanden, eller båda, så måste man också anstränga sig för att få till relationen med de barn man själv inte är förälder till. Det säger sig självt! Antingen engagerar man sig eller så skaffar man en ny partner.

    Jag hade sagt till dig att faktiskt sparka ur kvinnan ur ditt liv. Det är inte värt det!

  • Anonym (kommer ej funka)
    Anonym (Orolig) skrev 2018-08-13 15:29:24 följande:

    Tack för svaren!
    Jag känner mig väldigt skyldig förstås, eftersom min nya kvinna tycker att hon äntligen tycker att hon hittat den "perfekta mannen" som verkar acceptera att hon knappt träffar barnet. Men jag tycker att jag har gett henne frihet under ansvar att etablera relationen med sonen, och hon har valt knappt ha någon relation alls. Sedan har hon haft en hel skog av ursäkter om varför det inte blivit av, men det är ju en annans sak. Ett barn framför allt ser ju igenom det där direkt.

    Och hon är verkligen ingen dålig människa. Jag vet att hon verkligen, verkligen velat etablera en relation med min son. Men det skulle innebär att hon på något sätt blev vuxen på riktigt, och det vore ett väldigt stort steg för henne att ta. Hon har nog väldigt mycket jobb kvar att göra med sig själv, och frågan är väl om det är något hon behöver sköta på egen hand, utan mig och min son. Om hon ens klarar av det.


    Din son skall vara accepterad från första stund. Din son är din familj. Och skall du introducera henne i din familj så innebär det att det innebär sonen. Tycker hon det är jobbigt att honom omkring sig så sluta umgås med den där kvinnan. Vad händer om det blir en förändring: han vill bo hos dig och träffa mamma varannan helg? Ska han känna sig ovälkommen i sitt eget hem pga att den där människan inte vill ha honom där? Hans självkänsla kommer knäckas. Och det kommer mycket väl kunna bli så att han väljer att inte träffa dig alls när han blir äldre, därför att han inte står ut med kärringen.

    En kvinna i medelåldern som beter sig så där lär inte bli bättre när hon blir äldre. Bara så du vet. Och tonåringar behöver man ha en hel del tålamod med. Och hur ska hon kunna ha det när hon inte ens klarar av att umgås med honom nu??
  • Anonym (kommer ej funka)

    Något jag reagerar över är att ni dejtat i tre år (!). Och du frågar dig först nu om relationen är värd att bygga på? Killen är liten, och har blivit tre år äldre. Och får knappt träffa dina nya kvinna utan tjat från dig. Inte märkligt att han känner sig icke omtyckt av henne. Att känna sig bortvald och ignorerad är inte roligt. Det tär på en så liten killes självkänsla.

    Gör nåt, eller gör slut.

  • Anonym (kommer ej funka)
    XEmmabus skrev 2018-08-15 11:57:33 följande:
    Hon har drömmar om att ni ska kunna flytta ihop den dagen din son flyttar hemifrån. Om du sedan blir farfar, vad händer då? Ska inte din son och eventuella barnbarn kunna umgås med dig utan att beställa tid lång tid i förväg så att din flickvän (då sambo) kan hålla sig borta? Aldrig kunna ha övernattningar av ditt barn och eventuella barnbarn?
    Hur ska ni fira högtider?
    Att inte vilja engagera sig till 100% i den andres barn är väl en sak, men att inte acceptera sonen är en helt annan.
    Jag tror att du får tänka några vändor till hur du verkligen vill ha din framtid. Kanske terapi skulle hjälpa för din flickvän? I bakgrunden kanske ofrivillig barnlöshet ligger eller dylikt?
    Nej, man behöver inte älska andras barn. Men man får fan i mig anstränga sig lite. Kvinnan anstränger sig överhuvudtaget inte, utan vill ha DIG ts, men helst inte din son. Hon står ut att umgås nån enstaka gång - står ut, märk väl. Men att leva med din son lär inte fungera, om det ens är bara varannan vecka. 
  • Anonym (kommer ej funka)
    Anonym (-er) skrev 2018-08-15 12:21:15 följande:
    Detta

    Men som vanligt på FL fokuseras det på kvinnian istället för att faktiskt lägga skulden där den hör hemma dvs på den förälder som låtit detta fortgå i 3(!) år
    Precis.
Svar på tråden Hon vill inte träffa min son