Sertralin och atarax

Personligen hade jag aldrig överlevt utan dessa mediciner, jag hade tagit mitt liv.

Jag har ätit anti-depp nu i 7 år och kommer aldrig sluta, jag har insett att min kropp behöver dom.

Ja jag har inga självmordstankar eller så. Hade jag haft det så hade jag inte tvekat. Men nu när jag har så "små" problem känns det som jag lurar mig själv lite. Men samtidigt kanske jag förminskar mina problem

Motion är lika effektivt som SSRI vid lätt till måttlig depression, och det har inga biverkningar så jag skulle satsa på det och terapi.

Både Atarax och Sertralin är väldigt milda mediciner. Det kan vara lite biverkningar i början men de brukar gå över efter 3-4 veckor.

Vem har sagt att man ska vara lycklig i livet? Livet är lidande. För det mesta är det "sådär", lite halvbra för de flesta. Vid några enstaka korta tillfällen infinner sig lycka. Tabletterna kommer inte ge dig lycka. Sänk förväntningarna. Sörj ut det som gör ont.

Det är så värt det att testa! Jag har varit i precis samma sits. Trodde att det skulle räcka med samtal och terapi men oj vilken skillnad det blev när jag väl vågade ta tabletterna. Helt plötsligt kände jag mig glad igen och började ?minnas? mitt gamla jag vilket jag inte gjort på evigheter. Jag hade inte heller världens största bekymmer eller problem i livet men det räckte för att må successivt sämre under flera år. Tillslut tappade jag bort mitt riktiga jag.

Ge det en chans och prova. Funkar det inte så är det inte värre än att du slutar igen. Lycka till! :)

Så som du beskriver kan va depression. Själv började det så för mig sen efter längre tid blev det värre sen hade man bara självmordstankar o ville bara bort! Det va då jag sökte hjälp o tog sertralin i några år sen mådde man bra o då började man trappa ner gradvis. (Tar inte dom längra) Så dom hjälper om man verkligen behöver dom, för mig iaf. Hoppas dom hjälper. Atarax kände man inte något av. Innan va man arg sen gick de till att bli så riktigt arg då sökte jag hjälp o fick oxascand utskrivet man skulle ta innan ilskan brast ut o dom funka, tar inte dom mer o ilskan är borta! Men man ska va försiktig med dessa för dom kan va beroendeframkallande.

Hoppas det löser sig!

Hej!

Hur har det gått?

Jag kan berätta lite om min sits om du giter lyssna. Jag har helt enkelt låga serotoninhalter i min hjärna, troligen genetiskt. Ett av mina syskon och min mormor lika så. Jag har varit oförskämt förskonad från stora kriser i livet och har ett bra jobb med bra balans mellan jobb och fritid, stress och kreativitet. Men utan SSRI hade jag gått under.

Det jag skriver nu är vad jag får höra av mina psykiatriker och psykologer, jag är inte själv läkare.

Min roll i flocken på stenåldern var att se till att flocken inte tog för stora risker. "Någon: Titta, en juste grotta, där kan vi bo! Jag: ska vi inte kolla om det blir en björn där först?"

När serotoninet i hjärnan börjar ta slut räcker det inte för att överföra alla signaler mellan nervcellerna. Då prioriterar hjärnan de negativa. Det är en ren försiktighetsåtgärd. Min vardag blir alltså mörkare och mörkare fram tills någon prioriterad känsla tar över helt, det finns helt enkelt inte serotonin över för alla signaler som ska gå fram.

Vid negativa signaler reagerar folk olika (fly eller fäkta). Visa blir rädda (överdriven rädsla leder till ångest), vissa blir ledsna (överdriven ledsenhet leder till depression) och vissa blir arga (överdriven ilska leder till kort stubin och aggressivitet).

Eget 15-20 år gick min psykiatriker i pension och jag orkade inte kludda med att få nya recept, utan tänkte att jag kunde trappa ner. Men efter 7 veckor kom ångesten...

Nu har jag börjat medicinen igen, och med hjälp av Oxascand har jag tagit mig igenom 1 hemsk och 1 fruktansvärd vecka av ångest och insättningssymptom. (I ditt fall atarax istället för Oxascand, den ska hjälpa för stunden med den ångest man får under insättnimgen.) Idag är första dagen som blivit ok redan på eftermiddagen, så jag gick in på forumet här.

Det är en tuff period att komma in i medicinen, och den kan ge bieffekter som gör att man måste byta mellan olika preparat. Dock upplevde jag inte att de västra veckorna av insättningssymptom kom när jag bytte preparat, men det var som sagt 15-20 år sedan. Under de 15-20 åren har jag levt ett helt vanligt liv med ner och uppgångar, ångest och nedstämdhet när det har varit betingat, men glädje och lycka som alla andra vanliga människor där emellan.

Jag tycker det är skrämmande att människor har så lite koll på sin hälsa och istället för att ta dina tankar din inställning och energi på allvar och se vad i livet som inte går runt, (hur du sover, äter hur du motionerar, hur dina relationer är, hur du har dina TANKAR ) och bara döva symptomen med knark, de saker som fattas för dig i hjärnan i kroppen kan du få igen via en livsstil som är hälsosam, fysiskt, mentalt fungerande det är inte meningen att människor ska Quickfixas med massa kemiska medel som både är beroendeframkallande och kan vidriga ge bieffekter för livet, är ditt liv så stressigt att du ska stressa fram din hälsa med? Atarax är billig skit som bara äts av de som inte vet vad de sätter i sig det är billigt skit som läkarna med nöje vill ha kvar på marknaden. Förut stod det (får ej tas längre än max åtta veckor i kombination med terapi) men nu har de plockat bort den lilla etiketten för att folk ska lägga mer pengar på läkemedel och för att folk ska fastna i symbios av pillerburk-vägen och aldrig inse att de bara skjuter på problemet. För att inte tala om så ser dina barn när du är du, och när du styrs av kemin från Atarax du kommer inte vara dig lik alls för det är man sällan på dessa tabletter, du tror att du mår bättre men du har ju inte gjort något för dig du har bara av ren rädsla för dig själv svalt ner symptomen. Var försiktig med saker som påverkar din hjärna och kropp, kan du ska du till allra högsta grad undvika kemiska vägen och läka från själen istället. För dina barns skull och din egen. Du vill inte misshandla din kropp så.

Din kropp behöver inte de, din kropp behöver förmodligen att du äter sover och använder en livsstil din kropp och du själv mår bra av men tar du inte itu med det och vill vara stressjänta och ignorera signaler är Atarax perfekt för att döva allt men också att allt förvärras gånger tio. 70 % ökad självmordsrisk att sluta med SSRI. Du överlever kanske, men lever du? Mår du bra innerst inne?

Jag tycker man ska akta sig för att säga så, många, mig själv inkluderad, har genetiskt låga serotonin-nivåer. Och för oss är denna typ av medicin en livsräddare. Som en diabetiker som får tillskott av insulin.

Sen för många människor, som lever en osund livsstil med för mycket stress, ska man kanske börja i den ändan, eller i alla fall jobba med det parallellt. Men kroppen behöver serotonin, och har den för lite måste man göra något.