Att jobba med den man är kär i.

Hej!

Det är som så att på mitt jobb har jag en kollega som jag arbetat med ett par år.
Jag har alltid haft roligt och trevligt tillsammas med denna tjej, och alltid känt att det finns en attraktion oss emellan.

Hon har dock nästan alltid haft ett förhållande pågående och jag har då givetvis inte visat något direkt intresse för henne, även om jag alltid gillat henne och funnit henne attraktiv som sagt.

I vintras så skrev hon till mig privat, bara lite allmänt hur jag hade det under ledigheten vid jul osv. Det var i princip första gången vi skrev privat efter ett par år på samma arbetsplats tillsammans. Jag blev jättelad och skrev vidare dagen efter sen har det fortsatt med konversationer minst ett par ggr i veckan under hela 2018.

Till saken hör att hon har en pojkvän. Meddelande mellan oss blev alltmer privata och intima. Vi delade saker emllan oss som bara riktigt nära gör.
Hon gav mig med tiden hintar om att hennes förhållande inte var det bästa och att hon inte alltid kände sig uppskattad.

Såhär höll vi på hela vintern/våren 2018 och skrev. Jag som singel, och fortfarande väldigt intresserad av denna tjej hade inget att förlora på att skriva.

Från hennes sida blev det än mer tydligt att hon var trött på sitt förhållande och skrev bland annat till mig att hon "ville bli kär och uppskattad igen".

Så kom då semestern. Vi sågs på jobbet sista dagen innan vi gick av, ingen av oss önskade varann trevlig semester osv då jag tror vi båda förstod vi skulle ses ändå.

Första kvällen på semstern skrev hon till mig, mitt i natten, att nu hade hon gjort slut med sin kille. Vi fortsatte skriva hela natten och även efterföljande kväll.

Hon har ett barn sedan tidigare, inte med sin senaste kille, och kan därför inte ses närsomhelst. Efterföljande vecka skrev hon till mig tidig morgon att hon hade ett ärende i min stad (bor cirka en kvart ifrån varandra) och undrade om vi kunde ses.

Jag blev lite tagen på sängen men vi sågs på en kopp kaffe och bara pratade.
Det kändes lite lustigt att första gången ses privat, med någon jag känt så länge och nu var så kär i . Var till och med lite nervöst och spänt (nåt det aldrig är på jobbet) så kändes lite annorlunda än vanligt men skönt att ses.

Vi skrev även senare på kvällen och jag förklarade helt enkelt att jag blev lite tagen på sängen när hon kom förbi mig och helt enkelt förklarade varför jag var lite nervös.
Hon skrev då att det var hur lungt som helst, att det var kul att ses och att sånt blir bättre med tiden. Att hon själv nästan känt sig blyg (nåt hon inte är annars).

En dag senare reste hon bort över helgen till ett par släktingar med sitt barn.
Vi skrev inget på den dagen, men dagen efter önskade jag dom en fin dag och fick tillbaka ett svar lite senare. 

Vi bestämde vi skulle höras och ses veckan efter.
På natten mellan måndag och tisdag fick jag sen ett meddelande.
Där skrev hon att hon visste inte hur hon skulle berätta det hon ville säga.
Att hon fått reda på en sak som hänt hennes kille (som de ju var slut med) tidigare under hans uppväxt, något han hållt hemligt, något jobbigt, att hon bara inte kunde lämna honom nu.

Jag blev givetvis ledsen. Frågade om det var en lek, om jag bara varit en reserv?
Hon skrev då jag aldrig varit det. Att jag var något nytt, ingen kunde jämföra sig med mig, men att det var därför hon kände sig malplacerad med mig.
Att hon kände sig för enkel för mig. (Vilket sårade mig)

Vi skrev lite dagen efter och hon ursäktade sig och sa hon aldrig ville såra mig.
Jag skrev till slut bara "hejdå" .

Sen var det tyst i lite över två veckor. Sen skrev hon till mig sista helgen innan vi började jobba igen att hon saknade höra ifrån mig.

Jag var väldigt kort i tonen tillbaka och frågade varför.
Sen fortsatte samtalet, nästan som förr, att jag betydde så mycket för henne, att hon fantiserat om oss osv, att hon ville vara min vän och att det inte alltid var vad hon velat men att hon hade sin "plats" nu som hon beskrev det.

Jag vet inte hur jag ska vara. Jag tänker på henne hela tiden.
Nu har vi dessutom kommit tillbaka till jobbet igen och setts.

Vi jobbar brevid varandra och kan inte undvika varandra. Första två passen var väldigt stela, sen skrev vi på en ledig dag med varandra och efterföljande arbtespass pratade vi med varann och hon ville börja skoja och prata som förr.

En del av mig bli på automatik glad med henne, sprallig, jag ler och till slut blev det som förr, vi pratade och skämtade. Även fast jag är ledsen.
Känns bara som jag "inte har någon respekt för mig själv", om jag är som förr med henne nu på jobbet.

Vad vill hon med mig? Hon var den som startade kontakten, hon var den som öppnade sig först för mig, hon sa exempelvis på semestern att jag alltid funnits i hennes tankar men att hon inte trodde jag var intresserad eller att hon räckte till.

Oj blev långt nu men jag är bara förvirrad och ledsen.
Hur ska jag sköta vår relation på jobbet?
Hon ler och vill prata och skoja som förr, jag vill givetvis också att dagarna på jobbet ska vara lätta än att sitta tyst och ledsen.

Känns bara som hon "vinner" om jag är som förr men kanske det jag måste göra för att till slut gå vidare och "glömma" till slut? Bara vara jobbarkompis liksom.
Jag kan inte bara vara vän, det har jag sagt till henne.