Anonym (Mens på paus) skrev 2018-08-20 07:38:28 följande:
Tack för svar! Skönt att höra att fler i samma ålder upplever mer oregelbunden cykel! Det har jag känt mig ensam om bland mina vänner och vi har som skämtat om klimakteriet, men nu när det verkar vara skarpt läge känns det plötsligt inte lika roligt längre... ;) Har liksom fattat att nedmonteringen faktiskt startat, men förträngt det eftersom cykeln ändå varit hyfsat regelbunden och sig lik. Tänkt att jag överdrivit och inbillat mig, när jag i själva verket bara förnekat fakta. Den där sladdisgrejen har vi eg. lagt på hyllan, oerhört gemensamt, tror det är mest jag som tänker på det nu bara för att det antagligen snart (om inte redan, hjälp) är omöjligt för min del. Jag har blivit gravid oerhört lätt med båda mina barn, förskonats från missfall, liksom "högpresterat" på fertilitetsfronten (alltså menar ej att fertilitet och prestation hänger ihop, mer bara att jag förskonats från problem med just barnaalstrandet, graviditeterna däremot... jeeez. Inte det minsta problemfria och "högpresterande" ;)), så nu känner jag på ngt vid prestationsångest över att inte kunna "erbjuda" min man fler barn. Lite dåligt samvete över att inte systemet kommer att fungera längre. Och ngn konstig saknad på förhand. Tramsigt, menmen. Känns också som en oerhört dålig anledning att ta upp sladdistankarna för. ;)
Räknar med att mensen kanske kommer när den kommer då. Eller är det så att om den hoppar, vid typ utebliven ägglossning (?), så hoppar den 45 dgr? Känns lite märkligt att vara vuxen och inte veta (åtminstone på ett ungefär) när man ska få mens, när den alltid varit regelbunden (eller på sistone åtminstone hyfsat). Nu när den inte kommit på sekunden samma dag och klockslag längre får jag ändå som lite aningar/molvärk precis timmarna innan, så har alltid koll på när den är på ingång, hur har det varit för dig när den gjort långa hopp? Har du känt igen dig eller blivit överraskad?
Jag har liknande känslor. Jag har varit mkt fertil tidigare och råkade tex bli gravid av ett slarv när jag var 37 så för mig ligger det viss identitet i det hela också vilket gör det jobbigare. Förstår hur du menar med prestation. Jag har blivit akut sugen på ett till barn fast det vore jättedumt i nuvarande livssituation, bara för att det känns som att tiden är begränsad. Var jag 25 hade jag inte alls känt så nu utan gärna väntat.
Jag har kollat upp mina värden och de är bra på fsh (som ska som jag förstår indikera äggkvalite) och östrogen så det är nog bara förkänningar... men ändå läskigt. Amh däremot var uselt men det kan det ju vara i unga åldrar också.
Jag har alltid haft spottings veckan före mens så jag märker det på det sättet (och att pms plötsligt dykt upp som jag inte haft innan). Men kan inte säga när mensen kommer. Har ju trosskydd pga spottingsen så blir iaf inte överraskad på det sättet av mensen. Tycker också den blivit mer sparsam och kortare framför allt. Efter att den dröjde 45 dagar den första gången har den gått från 5 dagar till 2-3 dagar. Bra på ett sätt men känns fel samtidigt. Som att det börjar stänga ner som du säger.
Jag har också fått plufsigare mage (plattplatt innan) och märker skillnad på huden i ansiktet, den är liksom hängigare. Större sömnbehov. Mer lättstressad. Och ibland inga ägglossningssymptom (känner av den väldigt bra). Men det sägs ju att även som fertil så har man bara äl 10/12 cykler och det är nog inte annorlunda från det men hade 12/12 tidigare.
