försöka igen efter missfall, erfarenhet?

Jag kan dela med mig av min erfarenhet. 

I slutet av 2015 slutade jag med p-piller och i februari 2016 upptäckte jag att jag var gravid. Efter ett tidigt ultraljud i vecka 8 konstaterades att fostret tyvärr inte levde och det hela blev ännu krångligare av att jag bara någa dagar senare flyttade långt... Nytt sjukhus, ny läkare, med allt vad det innebär.  Efter många om och men blev jag inlagd i vecka 11 för att medicinskt avsluta graviditeten och det var supertufft. Kan inte beskriva hur hemskt det var att möta höggravida kvinnor i korridoren och höra bebisskrik från BB-avdelningen på våningen över. Får fortfarande en klump i magen när jag tänker på det.

Missfallet tog jättehårt på mig, jag blev deprimerad, mannen förstod mig inte alls, jag mådde skit verkligen. Till råga på allt dröjde det två månader innan graviditetstesten blev negativa igen, det var hemskt att ta testerna varje vecka och se ett plus och veta att det bara var rester av något som inte fanns längre.

När mensen sen kom strulade den, jag fick mellanblödningar och utebliven ägglossning och hormonerna var helt upp och ner. Jag tror det tog ett halvår (och en kur munkpeppar) innan jag började känna igen kroppen igen. Men sen gick det fort. Tre månader senare satt jag med ännu ett plus på stickan. Nu var oron större än glädjen. Även denna gång slutade det i missfall men kroppen tog hand om det själv, jag blödde ut allt i vecka nio. Asjobbigt, såklart men ändå en tröst att det inte hade blivit lika tufft som förra gången. Efter tre dagar var testerna negativa.

Så jag googlade och googlade och googlade och hittade information om att många kvinnor testat aspirin + progesteron + prednisolon och lyckats bli gravida och behålla barnet. Jag fick en mens och sen ett plus igen så då startade jag direkt den behandlingen. Och nio månader senare kom världens finaste lilla bebis. Äntligen, efter vad som kändes en evighet (men som egentligen bara var två år efter pillerstopp) fick vi vår belöning.

Och döm om min förvåning när jag fyra månader senare satt med ännu ett plus... Har inte tagit några mediciner men än så länge verkar allt gå bra och jag är i vecka 20 med tvåan.

Det blev en lång novell men hoppas att min historia kan ge lite hopp. 

Lycka till! :)