• Anonym (Mamma)

    Beteende hos 3åring. Asperger?

    Har en son på 3 år som jag känner mig bekymrad över. Jag känner allt oftare (senaste året) att nåt inte "stämmer". Han började förskolan vid 1,5. Gick bra. Han verkade trivas osv men har alltid lekt mest själv. Men han har i stort sett aldrig pratat på förskolan. Visar med gester om han blir tillfrågad av nån vuxen bara. Språket är det inget fel på. Han pratade tidigt och tydligt från början. Satte ihop meningar tidigt. Har ett stort ordförråd, men alltid haft svårt att prata med andra som inte är familj. Svarar gärna genom oss föräldrar. Om han tex får frågan vad han ätit för mat av nån tittar han på oss föräldrar och säger tex "mamma jag åt ju fisk".

    Tar inte kontakt med andra barn. Verkar mest tycka det är obehagligt när nån kommer och vill leka med honom. Har har dock en kompis som han älskar och leker fint med och även pratar med. Annars är han väldigt reserverad och har enorm integritet. Han är otroligt medveten om allt runt omkring och lägger märke till detaljer.

    Gillar inte att säga hej och hejdå eller att nån gör det till honom. Han vill hålla hand och blunda när vi kommer till förskolan. Man får inte säga godmorgon och godnatt då kan han bli arg och ledsen. Inte berömma "säg inte bra" säger han ofta. Kan få utbrott och skrika och gråta över sånt som för oss är småsaker. Kan då också bli arg för att jag tex sitter fel eller har fel tröja.

    Har svårt att "erkänna" om han gör illa sig och blir ledsen fast det syns tydligt. Eller så säger han att han blev glad när hn gjorde illa sig. Eller som igår när kg vet att han hade en jobbig dag (började storgråta när jag hämtade på förskolan) så säger han att allt var jättebra där och inget var jobbigt. Frågar ofta om sina känslor "varför blev jag ledsen, arg" osv eller "varför vill jag inte äta, kissa".

    Låser sig lätt vid saker och får "fixideer". Nu tex vill han bara kissa ute i trädgården och endast med mig. Kissar han ändå på pottan måste det ligga papper i på ett visst sätt annars får han panik. Ska han bajsa vill han ha en blöja i pottan, annars panik där med. Vägrar kissa på förskolan. Har funkat hittills då jag varit hemma med lillasyster ett år och han gått endast ett fåtal timmar. Är orolig för hur det blir till hösten då dom kommer gå ca 7 timmar. Igår var byxorna lite blöta när jag hämtade.

    Har svårt att ändra kläder efter årstid. Från långärmad till kortärmat var svårt. Nu får jag inte på honom annat än sommarskor utan strumpor trots att det börjar bli kallt.

    Ja det blev ett långt och lite rörigt inlägg. Men jag undrar om nån känner igen sig i det här? Är det normalt 3års beteende? Jag började läsa lite om asperber och tyckte ändå att mycket stämde på honom.

  • Svar på tråden Beteende hos 3åring. Asperger?
  • Anonym (Ghj)

    Har inte så mycket mer att säga än att bekräfta att det låter misstänkt likt autismspektrumtillstånd.

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Ghj) skrev 2018-08-23 06:36:22 följande:

    Har inte så mycket mer att säga än att bekräfta att det låter misstänkt likt autismspektrumtillstånd.


    Tack för din kommentar. Har du själv nån erfarenhet? Vart vänder man sig? Bvc?
  • Anonym (Mamma)

    Han var även sen notoriskt och är fortfarande rätt klumpig även om det blivit mycket bättre.

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Mamma) skrev 2018-08-23 06:50:53 följande:

    Han var även sen notoriskt och är fortfarande rätt klumpig även om det blivit mycket bättre.


    *motoriskt

    Jag kan tillägga att han är liksom fullt medveten om att han inte pratar på förskolan, eller hur man ska säga. Han hr sagt flera gånger "jag vill inte prata på förskolan bara hemma".
  • Mime

    Prata med BVC och säg att du vill ha en remiss till BUP för en utredning. De kommer att vilja ha en kartläggning (beskrivning av ditt barn/situationen på förskolan) från förskolan också.

    Sedan tar BUP över (kan ibland vara privata aktörer som kan heta andra saker, hos oss heter de Prima) och gör en utredning. Det kan ta lite olika lång tid. För oss gick det ganska snabbt. Vi var på fyra besök tror jag under lite mer än en månads tid innan sonen fick sin diagnos. Han hade då precis fyllt fyra.

    Lycka till!

  • Anonym (3 år)

    Barnet är 3 år. 3 år. Kan hen inte bara få vara just 3 år. Du måste inte tolka in varje liten rörelse.

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (3 år) skrev 2018-08-23 07:33:15 följande:

    Barnet är 3 år. 3 år. Kan hen inte bara få vara just 3 år. Du måste inte tolka in varje liten rörelse.


    Jag tolkar inte in varje rörelse. Jag låter honom vara 3 år. Det här är en känsla som vuxit fram. Det är många saker som försvårar vardagen främst för honom. När jag ser honom med andra barn ser jag ju att han är annorlunda. Han får vara det, han får vara hur han vill, han är lika älskad för det. Men jag vill hjälpa honom på bästa sätt. Som det är nu mår ingen bra av. Inte han heller. Det är så mycket konflikter och utbrott.
  • Jen Jen

    Känner igen mig mycket i det du skrev. Jag har en son som nyligen fyllt tre år och vi har sen mer än ett år misstänkt att han har någon diagnos på grund av hans ständiga utbrott som kan vara i timmar. Det är ofta småsaker som utlöser utbrotten, t.ex fel sked, några droppar vatten på kudden, ekorreblöja istället för kattblöja, muggen står på fel ställe på diskbänken m.m.

    Ibland när han velat att jag skulle bära honom (han är supermammig, vägrar äta då och då om han inte får sitta i mitt knä) och om jag måste gå på toa istället t.ex. blir han rasande och säger "mamma skulle vara där" kräver att jag backar tillbaka in på toaletten, (ibland med honom med) som att han vill ändra på det som redan hänt.

    Hans tvillingbror får ju också utbrott och vill ha saker på ett visst sätt men han lugnar ju ner sig ganska snabbt och man kan diskutera varför han är arg.

    Jag reagerade på att du skrev att man inte får säga god natt. Det är våran kille noga med också. "Inte god natt" säger han varje gång vi nattar honom. På förskolan har de sagt att han har svårt att komma in i leken med andra och att de andra barnen tyckt han varit 'för på' och personalen fick hejda honom.

    Efter 2,5 årskontrollen fick vi via BVC kontakt med en barnpsykolog som vi haft en del samtal med och som ska komma och observera honom på förskolan. Vet inte riktigt vad som kommer hända sen, tänker att det behövs flera observationer. Håller med dig att när både barn och föräldrar mår dåligt av alla utbrott och andra svårigheter i vardagen måste man få hjälp och utreda varför.

  • Anonym (Ghj)
    Anonym (Mamma) skrev 2018-08-23 06:44:37 följande:

    Tack för din kommentar. Har du själv nån erfarenhet? Vart vänder man sig? Bvc?


    Har riktat in mig på autism i min utbildning och arbetar med äldre barn och ungdomar med autism sedan många år. Så det du skriver om ett så litet barn känns framförallt igen från deras/föräldrarnas berättelser och från litteraturen. Vänd dig till BVC och be om remiss till Habiliteringen eller BUP (lite olika i Landstingen vilka som främst utreder för vad).
  • Anonym (Ghj)
    Anonym (3 år) skrev 2018-08-23 07:33:15 följande:

    Barnet är 3 år. 3 år. Kan hen inte bara få vara just 3 år. Du måste inte tolka in varje liten rörelse.


    Vilket otroligt dumt svar. Tycker du att 3-åringar med syn- eller hörselnedsättning ska "bara vara 3 år" och inte vara föremål för tolkning och stöd?
  • Anonym (Erin)

    Låter som en ren beskrivning av ett förskolebarn med autism. Låter som mitt normalbegåvade barn med autism faktisk, allt ifrån toa-problem till låsningar och försök att förstå sina egna och andras känslor och motivationer :)

    Klart ni ska utreda för hans skull.

  • Anonym (Mamma)

    Pratade med vår fantastiska pedagog på öppna förskolan idag. Vi har varit mycket där sen han föddes. Hon har ju också märkt att han är lite speciell. Dom samarbetar med bvc så hon skulle hjälpa mig att prata med vår bvcsköterska så får vi hjälp med hur vi kan gå vidare. Tack för alla svar!!

Svar på tråden Beteende hos 3åring. Asperger?