• Anonym (Seriemonogam)

    "Kär i kärleken"/seriemonogami - hur vanligt?

    Jag är monogam. Jag älskar en tjej i taget. Jag ogillar egentligen otrohet (Även om jag har överlappat relationer själv och då varit otrogen). Att ha flera, vara polygam, swinga, trekanter eller ha "öppna relationer" är verkligen inget för mig. Jag har testat sådant i tron om att det här skulle vara min grej, men det är absolut inget för mig. Jag vill ha tvåsamhet, kärlek och monogami.

    Men jag tröttnar fort på de kvinnor jag är ihop med. Detta oavsett vem hon är. Jag har vart ihop med riktigt underbara kvinnor, sexiga, snygga, fantastiska tjejer, men jag tröttnar oavsett. När jag träffar någon jag gillar så faller jag stenhårt i ett och ett halvt kanske två år, sedan tröttnar jag på henne, inte på konceptet med relation utan på henne. inte för att det är något fel på henne, men kärleken bara dör. Då blir jag kär i en annan tjej.

    Jag älskar det där när man faller huvudstupa för varandra och vill ligga med varandra hela tiden, men det är inte bara sexuellt utan hela det där stadiet när det känns så jäkla rätt och som man mött en själsfrände. Jag har vart med om det många gånger, jag fattar att känslan är på sätt och vis falsk och jag vet att den kommer försvinna men jag älskar att inte låtsas om det utan bara njuta av det.

    Efter att jag hann bli pappa i en relation steriliserade jag mig. Inte för att jag ogillar barn och jag älskar givetvis mitt eget barn, men bara för att jag fattade att är man som jag finns det risk att man får en väldans massa barn. Jag ligger kanske inte runt i ordets rätta bemärkelse, men träffar jag en ny kärlek vartannat år så finns risken att det hinner bli en del ungar.

    Nu har jag ältat det här en hel del men fattat att det är såhär jag vill ha det. Jag kan ju givetvis inte vara ärlig och säga, "Jag kommer älska dig av hela mitt hjärta i två år" när jag träffar någon, det skulle dels skrämma bort henne och dels förstöra hela grejen för mig själv. Jag vill kunna lura mig själv.

    Hur många människor är som jag? Är detta vanligast bland män eller kvinnor? Finns detta beteende även hos homosexuella?

  • Svar på tråden "Kär i kärleken"/seriemonogami - hur vanligt?
  • 170+

    Jag förstår precis så var jag med förr, lessnade och började se till andra. Nu har jag lyckats hålla en relation i lite över 10år och visst det har sin tjusning helt klart sexet blir ju bättre, man känner varandra utan och innan.

    Tänker i bland att vart tog alla år vägen och tittar jag tillbaka så har tendenserna till mitt beteende även funnits i vår relation. Ville lämna många gånger men var kvar pga barn och trygghet, sen kom kärleken tillbaka efter ett tag igen, vi har aldrig sårat och skadat varandra, faktum är att vi aldrig har varit otrogna och då ser vi båda ganska bra ut och inviterna har i perioder haglat för oss båda.

    Men nu är jag där igen och omvärderar min relation, väger plus och minus. Hur lätt är det igentligen att träffa kärleken igen, gör man det? Vill man bli gammal ensam? Hur bra är igentligen sexet när man aldrig lär känna någon på djupet?

    Jag kommer nog få det lite tufft nu med detta, jag har en crash som äter upp mina tankar just nu men jag kan inte gå längre pga min relation. Men jag fullständigt älskar förälskelsestadiet, leken och förförelsen.

  • Anonym (B)
    170+ skrev 2018-08-24 10:08:04 följande:

    Men nu är jag där igen och omvärderar min relation, väger plus och minus. Hur lätt är det igentligen att träffa kärleken igen, gör man det? Vill man bli gammal ensam? Hur bra är igentligen sexet när man aldrig lär känna någon på djupet?

    Jag kommer nog få det lite tufft nu med detta, jag har en crash som äter upp mina tankar just nu men jag kan inte gå längre pga min relation. Men jag fullständigt älskar förälskelsestadiet, leken och förförelsen.


    Så länge jag var i förhållandet med barnens pappa så var jag ointresserad av andra, helt ärligt förutom som lite ögongodis. Numera så har även jag blivit en sucker för att förföra, locka in och ja, själva leken. Det är världens bästa underhållning och absolut ingen går säker...tills det inte riktigt känns bra längre, det blir för allvarligt och rör andra människor än mig och min crush. Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här än att man faktiskt skall vara lite försiktig med vad man gör. Men det kan ju vara jag som har det där handikappet som kallas empati.
  • Mongoliet

    Känner igen mig. Försökte nyligen sälja in till en tjej att jag ville se oss tillsammans i 3-5 år.

  • Bleha

    Det du beskriver är förälskelsefasen vilket är en fas de flesta går igenom när de blir kära i någon. Den kan ibland vara kortare, ibland längre. Därefter börjar man se brister och liknande med den andra personen. Om båda kan acceptera och älska den andra trots brister och utan förälskelsen så fortsätter relationen och blir då oftast starkare. 


    Jag antar att du aldrig kommer till det stadiet med någon. Eller så nöjer du dig inte med något annat än förälskelsefasen och söker den om och om igen. 


    Jag tycker det är fel att inleda nya relationer med kvinnor där de förväntar sig att relationer kommer att bli långvarig när du vet att den inte kommer bli det. Det skulle dock bli svårt för dig att fortsätta som du gör om du var ärlig mot alla som du inledde en relation med. 


     

  • Anonym (Seriemonogam)
    Bleha skrev 2018-08-25 01:21:40 följande:

    Det du beskriver är förälskelsefasen vilket är en fas de flesta går igenom när de blir kära i någon. Den kan ibland vara kortare, ibland längre. Därefter börjar man se brister och liknande med den andra personen. Om båda kan acceptera och älska den andra trots brister och utan förälskelsen så fortsätter relationen och blir då oftast starkare. 


    Jag antar att du aldrig kommer till det stadiet med någon. Eller så nöjer du dig inte med något annat än förälskelsefasen och söker den om och om igen. 


    Jag tycker det är fel att inleda nya relationer med kvinnor där de förväntar sig att relationer kommer att bli långvarig när du vet att den inte kommer bli det. Det skulle dock bli svårt för dig att fortsätta som du gör om du var ärlig mot alla som du inledde en relation med. 


     


    Jag vill inte ens vara ärlig mot mig själv, då sabbar jag inte bara för henne utan även för mig själv. Jag vill vara kär, känna att vi hör ihop, allt känns perfekt osv. Jag vill inte då reflektera och tänka: "Men nu är du här igen. Du har gjort precis detta 8 gånger nu. Du kommer tröttna efter ett och ett halvt till två år". Jag slår bort det, och vill bara flyta med. Planera framtid ihop, kanske förlova oss (jag har vart förlovad 10 gånger). Jag kanske låter omanlig nu, men jag gillar romantiken nästan mer än jag gillar sex, jag gillar när de hör ihop, romantiskt sex. Sex utan kärlek klarar jag knappt av, det ger mig ångest och känns fel även om det kan vara fysiskt skönt.

    Så om jag inte även lurar mig själv såväl som henne kan jag inte göra så. 
Svar på tråden "Kär i kärleken"/seriemonogami - hur vanligt?