Damen. (Det känns som du redan sagt motsatsen och din åsikt, men måste liksom fråga) Älskar du honom så spelar inte "basketbollen någon roll inte sant, tänk efter noga!? Annars vad som händer att det blir en otjänst ni/du gör varandra båda två egentligen ..du vill inte skiljas, du har alltså tänkt på det där för att krasst komma fram till att "du inte vill skiljas" Tänk inte bara på dig själv här, gör det inte till något egoistiskt. Jag menar, Du försöker rädda dig själv från att palla med samlag med magen hans i vägen och tar till dildo?, skönt sex, not. Du måste ligga där som en "död sill o tänker på en basketboll med dildo i musen" Det kan du ju inte må bra av, och inte blir du tillfredsställd fullt ut heller på det där. Wow, trodde aldrig att jag skulle skriva det där.. men men. Åtminstone berätta för honom vad du känner, ärlighet varar längst. Lärde inte dina föräldrar dig det.
.Är det något jag hatar mest är när folk håller inne med känslor, dom bygger liksom upp ett lager inom sig själva, packar sig själva med onödiga laster av allt de som händer runt omkring. I synnerhet kring förhållanden faktiskt visar studier, bubblan som förr eller senare spricker, det gör det hos nästan alla. Klassikern då man skriker på varandra händer i många hushåll och har blivit "typiskt Svenskt" -"Du.. Jag har känt så här länge (vad det nu kan vara, och så ältar man det om och om igen, bla, bla, -Vi har dåligt sexliv och det är ditt fel bla bla -Jag hatar din Mamma, (svärmor).. allt det man kräks upp och ur sig strax innan skilsmässan blir ett faktum eller vid stora bråk kanske det t.o.m slutar ännu värre. Hustrumisshandel och blod eller mord. Varför inte bara säga hur man mår, att knipa käft när man sex är inte bra sex, åå blir så trött, säg ifrån om det gör ont, säg att det går inte, säg som det är! Blir 100 gånger lättare att jobba på att få fram lösningar utan förhoppningsvis några större ansträngningar på vägen. Kanske får ni prova andra ställningar som passar att magen inte kommer i vägen osv.. Känns tufft att säga det men annars får det till att bli funderingar över att lämna honom, Det går inte att ej bestämma sig, inte om sånt, det är känslor, och det är inget man *leker med.
-Sen fantiserar du väldigt mycket skriver du. Absolut inget fel på det enligt min mening. Börja inte plötsligt bara att säga andra killnamn o skit till maken. Eller försäg dig, Kalla honom Peter när han heter Kalle eller Basketbollen.. och sånt, det uppskattas inte direkt av vad jag har förstått av ett gäng kompisar i min närhet som har ett minst sagt mycket intressant relation och sexliv tillsammans, mycket bråk är där också i deras nu alltför sargade förhållande ska jag tillägga. Lycka till.
