Stanna upp för en stund. Det räcker väl med att ställa sig själv frågan - "Är jag ok med att min partner/sambo tar en okänd man/kvinna mitt i natten för lite efterfest?"
Tror nog att många skulle säga - Nej, det känns inte helt 100:a...
Tycker inte att du behöver vara så försynt i detta fall. Lägg korten på bordet, fråga hur tänkte hon nu? Vad hände egentligen denna kväll (innan, under, efter).
Låter väldigt märkligt i mina öron!
Nu behöver ju inte en "konfrontation" leda till en konflikt... den gör säkert det om man är aggressiv och "förbannad".
Bättre för TS men säkerligen även för TS sambo (i långa loppet) är bara att lägga korten på bordet, prata igenom det som hände. Tycker inte att fokus skall ligga på huruvida sambon var otrogen eller inte. Utan det som (många) verkar tycka - "hur pass lämpligt är det att ta hem en okänd person (av motsatt kön) på efterfest?".
Sen kan man under ett sådant samtal, för det är ju det man vill få till, vara taktiskt och smart för att om möjligt utläsa eller rent av få höra mer kring vad som hänt. Hur kommer det sig att just denna kille blev medbjuden på efterfest? Varför inga andra personer? Kände TS sambo denna kille sedan tidigare..?
Många gånger så är det betydligt starkare att kunna bibehålla ett lugn i dessa fall, än att vara "förbannad".
Men att bara sopa detta under mattan, och gå runt och grubbla på sin kant. Nej, det kommer inte leda till något gott.
Många gånger är det bättre att "sätta ned foten", i ett vuxet samtal, för att reda upp saker och ting. För att kunna släppa det och gå vidare, och för att kunna sätta en del "spelregler" i en relation. Det kan även medföra att man stärker sin relation.
För mig är samtal och konfrontation helt olika saker.
I ett samtal, där man sätter ned foten och där man kommer överens om våra spelregler, så vill jag gärna ha torrt på fötterna och veta något om sanningen innan jag tar det samtalet.
Att sopa under mattan är värdelöst, så där är vi helt överens.
Att en konfrontation, med två inblandade personer i denna situation, inte skulle innebära konflikt bedömer jag som närmast osannolikt. Minst den ena av personerna kommer sannolikt skapa konflikt.
Jag anser fortfarande att huvudfrågan är vad som ska hända i nästa steg.
Ska det vara slut eller vill han rädda förhållandet?
Svaret på den frågan bestämmer på vilket sätt han bäst ska gå tillväga.
Nja, jag har lite svårt att förstå era resonemang.
Skulle efterfest med okänd person vara en ödesfråga medan otrohet inte är en ödesfråga?
För mig kan otrohet vara en ödesfråga som avgör om förhållandet ska ta slut eller om det går att rädda.
Men om det enbart har varit en efterfest med en okänd person, och inte särskilt mycket mera, så tycker jag inte att det är en särskilt stor fråga. Men självfallet bör man ömsesidigt reda ut var gränserna ska gå.
Ömsesidig ärlighet i förhållande är självfallet en viktig fråga.
Men att konfrontera tror jag inte säkerställer ärlighet utan tvärtom bara förstärker förnekelsen.
Om TS är osäker på hennes ärlighet så tror jag att lugn och metodisk smartness är ett bättre sätt att få fram någon sanning.
Men hela tiden tycker jag att de flesta här verkar förbise det viktigaste; vad vill TS med förhållandet? Ska en otrohet innebära slutet eller vill han rädda förhållandet? Innan detta är utrett kan ingen säkert säga vad som är bästa sättet.
Enligt statistik, och enligt personer som arbetar professionellt med sådana frågor, så överlever de flesta långvariga förhållanden en otrohet. Otrohet är ju trots allt inte särskilt ovanligt sett över tid.
Om alla parter vill så finns goda möjligheter att gå vidare efter en otrohet.
Men jag har aldrig sagt att det är enkelt...