Anonym (Tjejen) skrev 2018-09-05 08:08:27 följande:
Om man är smart och taktisk, och gör sin hemläxa med lite finurligt detektivarbete, så har man med tiden mycket goda möjligheter få reda på det allra mesta.
Om man konfronterar förstärker man bara förnekelsen. Om den andra redan har börjat förneka ska det väldigt mycket till för att man i en konfrontation kan få någon att ändra sig.
Konflikten förstärks och förnekelsen förstärks. Särskilt förstärks förnekelsen inför sig själv, det är som en skyddsmekanism. På så sätt blir förnekelsen bara starkare och starkare.
Konfrontation medför konflikt.
Om man vill rädda förhållandet bör man självfallet undvika hemska konflikter. Men om man redan har bestämt att även minsta lilla otrohet innebär ett absolut slut på förhållandet så kan ju konflikt och konfrontation vara ett sätt att avsluta.
Men som sagt, de flesta förhållanden kan överleva en otrohet.
Därför bör man själv bestämma sig för hur man vill hantera problemet. Vill jag att en eventuell otrohet ska innebära slutet eller vill jag försöka rädda förhållandet? Sedan handlar jag utifrån det som är mitt mål.
Jag har själv erfarenheter av båda sidor.
Utsatt för otrohet och jag valde att avsluta förhållandet.
En annan gång utsatt för otrohet och valde att acceptera (inte förlåta...) och att rädda förhållandet. Det håller än idag efter 15 år och är ett fantastiskt bra och kärleksfullt förhållande.
Jag har själv varit otrogen, men utan att bli påkommen.
Njae, de flesta KAN överleva en otrohet rent teoretiskt men i praktiken gör de flesta inte det. Visst, statistiskt sett ger de flesta det en andra chans, men hur många som sen håller är en helt annan sak. Hur många är fotfarande tillsammans säg två år efter en otrohet och hur mår de?
Förtroende är centralt för alla slags förhållande inte bara parförhållande, vi kan oftast acceptera varandras brister och dumheter så länge vi litar på varandra. Men ett svek vilket otrohet är slår väldigt hårt mot just förtroendet och går alltså inte att jämföra med vilket annat misstag som helst som man ofta gör.
En otrohet orsakar ofta en djup kris hos den drabbade, man går igenom en process med ett flertal faser som tar sin tid, runt 1-2 år (varierar från person till person) . Få är egentligen redo att ta ett sånt stort beslut som att splittra upp familjen i början av sin process, det är inte förrän man kommit till nyorientieringsfasen som man egentligen är redo att ta ett sånt viktigt beslut.vilket kanske förklarar varför många förhållande spricker ändå 1-2 år efter otroheten.
En otrohet får den drabbade att ändra uppfattning om sin partner, den bild man hade av sin partner stämmer inte längre, personen visade sig inte vara den man trodde och man måste göra sig en ny bild av personen, det tar sin tid det med. När den processen är avklarad så har man en ny bild av sin partner som kanske inte är helt smickrande, många upplever det som att det är en ny person som de ska försöka förmå sig att älska vilket inte alltid är så lätt. Delar av personen tycker man fortfarande om, men andra delar avskyr man, det blir blandade och motsägelsefulla känslor. Även om man kan förmå sig att förlåta själva otroheten så är det inte säker att man förmå sig att älska sin "nya" partner.
Det är här ärlighet blir väldigt viktigt, eftersom den kommer avgöra vilken bild man slutligen får av sin partner. Om personen slingrar sig och försöker mörka så mycket det går vilket tyvärr verkar vara det vanligaste så cementerar det bilden av en opålitlig person och gör det väldigt svårt att försöka se det som ett "misstag". Jag tror att de fall där den som varit otrogen lägger ALLA korten på bordet och verkligen visar i både ord och handling att man är beredd att göra allt för att kompensera för sitt misstag. Det är väldigt naivt att tro att man kan behålla sin personliga integritet och frihet efter att man svikit något på det sättet och ändå bli förlåten. Förlåtelse är något man gör sig förtjänt av inte något man bara får gratis.
Det är lätt att tro att man kan lösa allt genom att mörka och ljuga, den enkel genväg för att slippa problem och konflikter. Men man får vara medveten om att om att man då lägger alla sina ägg i samma korg och allt bygger då på att lögnerna inte spricker. För om det spricker så kommer skadan bli 100 ggr värre än om man varit ärligt från början så jag tycker inte alls att det är så självklart att man ska undvika konfrontationer eller konflikter. konflikt är inte alltid fel, ibland måste man ha konflikter för att lösa problem.
