Hjälp med kattunge?

Av egen erfarenhet så behöver man inte uppfostra en katt på något vis... den blir som den blir ungefär. Förutom kel-parten. Ni behöver ge katten kärlek och beröring för att den inte skall bli rädd allt möjligt... Min ena kattunge var så rädd så jag nästan sålde den, men efter ett tag blev det också en mysig kisse. Med det ville jag säga att ni ska inte döma kissen redan nu. Det är bara en liten unge som vill leeeka. :)

Till att börja med har ni tagit er kattunge på tok för tidigt. Enligt lag ska de vara tillsammans med mamman i minst tolv veckor. Detta för att vara mentalt redo för en flytt till en ny miljö.

Som föregående skrev är det frågan om en bebis och den behöver massor av anknytning, sällskap, anpassad kost och även sömn. Tumma inte på något av detta.

Det är bra att ni läst på så ni nu har koll på det direkt olämpliga i att ta i nacken. Skippa alla former av bestraffningar överhuvudtaget. Man kan vara en smula bestämd men aldrig hårdhänt. Husse/matte ska förknippas med trygghet.

Det är inget konstigt att en kattunge gnager och busar. Den kommer snart att tappa mjölktänderna f.ö. och det kan klia i munnen. Det ni gör är att ni helt sonika plockar bort händerna om kattungen går på för hårt (mamman har inte hunnit fostra den klart, men även en unge som gått tiden ut med sin mamma kan bitas och rivas på ungars vis, det är inte konstigt).

Erbjud en tålig leksak istället att riva, gnaga och busa med.

Och ha tålamod. Är man tre månader ung har man inte varit med särskilt länge. Med tiden varvar de ned lite, men räkna med att det kan ta ett tag. Ungar är ungar, oavsett art.

Ett gott råd (om ni inte redan gjort det) veterinärvårdsförsäkra och vaccinera kattungen. Id-märk. Lite längre fram, kastrera. Och sluta aldrig att läsa på. Man blir aldrig fullärd.

Om ni tagit kattungen vid 8 veckor har den missat 4 viktiga veckor med sin mor där hon skulle ha lärt den en hel del om tex hur hårdhänt lek som är ok. Lämnar ni sen katten ensam om dagarna så är den ju både uttråkad och ömhetstörstande när ni kommer hem och då går det lätt överstyr. Ha bara tålamod och bestraffa aldrig katten utan aktivera den och ge den närhet. Oftast lugnar dom ner sig efter kastrering och när dom är runt 2 år om dom aktiveras ordentligt.

Förutom att kattstackarn som sagt är/var på tok för ung så undrar jag hur ni aktiverar den? Det är ett barn som vill leka!

Långt ifrån alla katter gillar att bli burna, däremot ska ni givetvis hantera den. Även vänja vid kloklippning etc. Ska den vara innekatt även i fortsättningen? Se till att kastrera också så småningom.

Djurskyddslagen hittar du på Jordbruksverkets hemsida, bör läsas igenom.

Upprepar de andra: Katten borde varit med sin mamma de sista fyra veckorna. Just de veckorna lär mamman ungen att vara katt. Då blir den fostrad.

Nå, du frågar när denna vilda period går över? En kattunge är sällan stilla, den är överallt den bara kan. Den klättrar i gardiner, gräver i blomkrukor, klättrar på dina jeansben (även när du INTE har byxor på dig!), Det finns absolut inget alls en kattunge inte kan hitta på.

Du bör framför allt skaffa ett klösträd med ett par våningar plattformar. Katter gillar att vara högt och se ner över sitt rike. Ställ gärna nära ett fönster också. Se till att leka ett par timmar om dagen med den, så den får utlopp för sin energi. 

Ta aldrig någonsin hårt i katt eller kattunge. Skäll aldrig på den! Bara mjuka röster och mjuka händer. Lek aldrig med katter enbart med händerna. Ha alltid något redskap/leksak i handen. Detta gäller både hund och katt. Låt katten vara ifred. Man behöver inte alltid klappa katten bara för att den vill vara nära. Stör inte när den sover.

Räkna med att den kan få beteendestörningar som vuxen eftersom ni tog den alldeles för tidigt från mamman.
I övrigt läs på!

Skaffa mjukdjur i kattens storlek som den får brottas med när den attackerar armar och händer. Jag fick ta hand om en mycket för ung katt som var så liten att den inte ens kunde tvätta sig  själv, den fick busa med diverse mjukdjur när den ville brottas och bita i händerna fräste också åt den när den ville bita i händerna.
Så skaffa lite lagom stora mjukdjur som den kan attackera och som ni låter attackera med.

Anledning att vi tog den vid 8 veckor var att kattmamman blev påkörd och familjen vi tog den ifrån ville inte ha kattungarna (blev 3st). Vi tog som sagt 1.

How convenient... Det hade du öppnat med i din ts om det hade varit så. Blir det fler kattungar i framtiden så vet du nu att det är 12 veckor som gäller! Framförallt för kattungens skull men även för er, kattmamman lär dom mycket viktigt mellan vecka 8-12 och det ger en tryggare härligare katt om man tar dom efter 12 veckor.

Så små katter ska inte lämnas ensamma långa dagar, dom behöver mycket bus och gos och aktivering. När den attackerar händer så säg tydligt nej och ignorera den för att sedan busa med något tillåtet. Det är en kattunge, dom är busiga.

Han är fortfarande ett barn, låt honom va barn. Kattungar är busiga och bråkiga i den åldern. Det viktiga är att ni ger den mycket kärlek och uppmärksamhet så den blir socialiserad

Inte rakt av riktat till dig men tänk om alla bara kunde börja

1) kastrera sina katter (dessutom om man inte ens vill ha/ta hand om ungar!)

2) inse att man inte ska släppa ut en hona med ungar.

3) bara ta sitt ansvar. Och läsa på.

---------

Är det er enda katt? Syskonen hade "gjort nytta" när det gäller socialisering och lek även om mamma såklart är viktig(ast).

Lek inte med katten, alltså inget där ni.provocerar med snören eller liknande. Köp ett klätträd/högt klösträd, lekbollar som katten kan leka med själv, bygg en rolig koja av en stol.med ett lakan över t ex som kattungen själv kan undersöka. Sedan gosa, gosa, gosa. Då blir katten kelig som vuxen och förknippar inte människor med "klorna ut" eller "anfall". Man vill ju ha ett keligt husdjur. Då ska man bara gosa och klappa, inte stressa upp rovdjursinstinkterna med något ifrån sina händer (då tror ju katten att det är okej att fortsätta leka aggressivt med er och attackera er när den vill leka för ni visade ju någon gång att ni fladdrade med ett garn t ex). Gosa bara, så mycket som möjligt.

Det stämmer det någon skrev att den skulle haft nytta av sina syskon. Begriper inte vad det är med folk som först tillåter en "hoppsan!"- kull och sedan tvingar den att separera från kattmamman för tidigt. Sjukt oansvarigt.

Jag hoppas att ni har lite mer på fötterna nu om er lilla skyddsling :) Ni gjorde vad ni trodde var bäst när ni tog den. Nu vet ni mer!

Jag önskar er lycka till med er kattunge.

P.S. Låt den aldrig leka med snören, presentsnören och garnnystan. Gäller även som vuxen katt. D.S.