Min partner förminskar min sorg

Men vad är det för oempatisk jävla kille du har? Att förlora sin mamma är en livssorg! Sörjer inte han henne? Jag hade ta mig sjutton brutit ihop helt om svärmor hade gått bort..

Jo det gör han. På sitt sätt.

Men jag ska vara tacksam över hur mycket han har hjälpt till och att han stannade hemma veckan efter mammas död för att "ta hand om mig". Han har hjälpt till och jag är tacksam, vilket jag även har sagt till honom, men att han tog ledigt från sitt jobb för att vara hemma med mig, det kan han inte skylla på mig för jag hade klarat mig ändå. Men jag är inte tillräckligt tacksam enligt honom och han blir då arg.

Fy fan. Vilket sätt :( tyvärr visar sig personers äkta sidor i såna här situationer. Stackare :(

Din partner har endast en jävla uppgift och den är fruktansvärt enkel. det är att ge en varm kram när du behöver det. den situation du är i kan framkalla massa känslor hos andra. jag har själv varit med om det flera gånger. Exempel: en nära bekants pappa gick bort och det var mycket oavslutat mellan dem. Jag höll på att bli tokig på detta tjat kring den bortgångna pappan osv. men min uppgift  var att hålla käft och vara stöd och det var jag även om det stundtals var omåttligt påfrestande. det gäller alla i en situation där nån man bryr sig om mår dåligt DÅ STÄLLER MAN UPP. 

Fast hjälpen ska ju vara ovillkorad. Man hjälper ju och stöttar för att man bryr sig och värnar om varandra, inte för att vara hjälte...

Usch vad dåligt! Beklagar sorgen. <3 Klart att du måste få sörja din mamma. Är det nån som är korkad så är det din kille. De allra flesta normala människor med en bra relation till sin förälder sörjer om denne går bort. Jag har inte förlorat nån förälder men jag hade förmodligen varit helt förstörd i månader eller år framåt.

Han verkar vara fullkomligt empatilös. Hoppas någon av hans närmaste blir dödligt sjuka i cancer.

Hur fan kan han säga som han gör? Din mamma har gått bort och du sörjer henne, men han tycker att sorgen nu borde vara avklarad och att det är dags att lägga mamman till handlingarna.

Lämna honom! Finns snälla, fina killar med förståelse för andra människor.

Att låta andras sorg påverka en är en svaghet. Men det innebär såklart inte att man inte kan vara en mur att luta sig emot och gråta emot och söka skydd hos när vintern är kall och vinden blåser hård.

Nä men någonstans måste man ju reflektera över det egna obehagets värde kontra den sörjandes behov av stöd. Det är ju en reflektion som jag hoppas majoriteten gör. 

Beklagar verkligen din sorg! Jag är också i sorg. Det är väldigt viktigt att sörja ut på riktigt, möta känslorna utan att fly och utan att trycka ner dem. Sorgen går i vågor. Gråt ut! Lyssna t ex på ledsna låtar för att ordentligt gråta ut på kvällen så kan det kännas som att stenen i bröstet har lättat efteråt. Räkna med att sörja i ett halvår i alla fall. Inse att det är normalt att vara tröttare nu efter att en närstående gått bort. Det blir lättare om man möter känslorna och släpper ut dem. Till din man tycker jag att du gott kan berätta tydligt att du vill sörja. Han ska inte säga till dig vad du ska göra, helt enkelt. Du ska göra det som läker ditt hjärta! Styrkekramar!