Traumatisk förlossning /eftervård
Hallå!
Hittade ingen tråd om just detta så jag startar en ny och hoppas på att någon har liknande erfarenheter eller svar på andra sätt.
För 5 veckor sen idag föddes mitt andra barn. Det var en snabb och smidig förlossning och han mådde bra då han kom ut.
Barnmorskan som förlöstes mig upplevde jag därimot som stressad och forcerade då hon slet (var ordentligt hårdhänt) i navelsträngen bara ett par minuter efter att sonen var ute.
Jag använde bara lustgas under förlossningen och räknar mig sjäjv som "klar i huvudet" ixh min upplevelse var alltså att hon drog i navelsträngen så pass hårt att moderkakan släppte med våld endast 10 minuter efter att sonen var ute.
Det gjorde att jag förlorade 2,2liter blod direkt och läkare tillkallades. Dropp och otaliga mediciner gavs ixh min mage "masserade" (mycket smärtsamt) i över två timmar. Dom konstaterade (står i journalen) att moderkakan var trasig och att en bit fattades men blödningen avtog och läkaren bedömde att risken var över.
Jag blev kvar på förlossningen i 7 timmar innan jag fick komma till BB och få två enheter blod och mer dropp.
Vi stannade i tre dagar tills mina värden var okej sen skickade de hem mig och sa bara att jag skulle hålla koll på om jag fick feber.
En månad förflöt utan feber men med smärta i buken som dom gång på gång sa var normalt när jag ringde in.
En månad senare är jag hemma med båda barnen när det kommer en våg av blod som inte slutat. Jag var säker på att jag skulle dö på badrumsgolvet med min dotter som åskådare. Som tur var så kom sambon hem i samma veva och ringde ambulans.
Akut operation och 2 enheter blod och massa dropp senare så kände jag mig lika överkörd som efter förlossningen
Läkaren på gyn akuten hittade en 8cm stor bit av placenta kvar i min livmoder. Dom uppskattat att jag förlorade 3 liter blod denna gång.
Nu är jag hemma igen men har inte fått någon återbesökstid denna gången heller. Får det verkligen gå till så här?
Jag vågar inte vara ensam hemma med barnen ju, tänk om det händer igen? Dödsångesten knackar på dörren och mardrömmarna gör det omöjligt att sova. Jag kommer aldrig mer våga bli gravid igen.
Behövde skriva av mig och se om jag är ensam om att ha upplevt en sån behandling av vården... ????
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-09-06 17:56
Uppdatering :
Då jag fortfarande upplever (8 dagar efter skrapningen) att jag är yr, blödde er till ixh från och är väldigt matt/ orkeslös så ringde jag gyn akuten imorse.
Fick komma in på en koll och träffa en otrevlig barnmorska som avfärdade allt jag upplever med kommentarer som : "det är inte konstigt om du är yr, det går över", när man skrapar finns ingenting kvar och man ska inte oroa sig" och "jag kan prata med läkaren men han vill nog inte träffa dig".
Blodtryck, blodvärde och sänka såg alla bra ut men då det var läkaren som opererade.Mig förra veckan som jobbade så ville han träffa mig som tur va.
Läkaren sa som barnmorskan, allt var normalt och " jag har ju skrapat och då finns inget kvar, ingenting att oroa sig för".
Han gick ändå med på att känna på min mage och göra en gyn undersökning samt ett ultraljud.
Livmodern har dragit ihop sig och han fortsätter säga att allt är bra fram tills han gör ultraljudet (med skärmen vänd mot mig så även jag ser) där han förklarar att han ser att livmodern är blodfylld men att de är normalt. Sen gör han en paus i sitt prat och stirrar på skärmen.
Jag frågar vad de vita sakerna vi ser på skärmen är och han tvekar. "Det är kanske rester av placentan.."
Skrapningen har alltså.missar en del i alla fall. Jag känner hur jag börjar må illa igen. De suger liksom magen av ångest.
Jag frågar hur vi går vidare nu och läkaren säger snabbt att jag får komma tillbaka in en vecka och se om resterna har kommit ut själv då.
Då jag vet att man brukar få livmodersammandragande medicin efter en förlossning med trasig placenta så frågat jag läkaren om det och han säger att man inte brukar få de på gyn (?), att jag skulle ha fått det på förlossningen (för 6nveckor sen då).
Men läkaren går ändå ut till barnmorskan och ber henne gömts tabletter till en tre dagars kur. Jag får sitta i väntrummet tills barnmorskan kommer dit och ger mig två kartor. Jag frågar om det är säkert för min bebis att jag äter den här medicinen då jag ammar och hon svarar "ja, du behöver ju dem eller hur?"
Jag är så jävla ledsen. Nu sitter jag hemma.mwdm2 kartor tabletter som enligt fasa och läkemedelsverkets telefonlinje inte ska ätas då man ammar för att det går över i bröstmjölken. Vad gör jag nu liksom?
