Hej.
Alla säger ju att det är viktigt att tänka på annat och inte bli besatt av att bli gravid. Men är det verkligen möjligt att komma ut ur tankarna? Har ni några bra knep på hur man fokuserar på annat. Besvikelsen efter varje mens börjar bli för tung. Hur tänker ni kring det?
Jag tänkte det blir när min kropp blir redo för det och inte tidigare. Egentligen när jag fick plus, så blev jag kallsvettig av chock
Och vad tror du händer om du tänker på att bli gravid? Det är en fruktansvärt skuldbeläggande myt för så funkar inte kroppen! Har man äl och bra slemhinna och bra spermier kan man ju omöjligt hindra en graviditet med bara tankarna.
Och vad tror du händer om du tänker på att bli gravid? Det är en fruktansvärt skuldbeläggande myt för så funkar inte kroppen! Har man äl och bra slemhinna och bra spermier kan man ju omöjligt hindra en graviditet med bara tankarna.
Hej.
Alla säger ju att det är viktigt att tänka på annat och inte bli besatt av att bli gravid. Men är det verkligen möjligt att komma ut ur tankarna? Har ni några bra knep på hur man fokuserar på annat. Besvikelsen efter varje mens börjar bli för tung. Hur tänker ni kring det?
Jag har försökt i över ett år. 2 missfall i bagaget, ett jättetidigt och ett tidigt. Jag är, för att vara ärlig, i perioder definitivt besatt av hela bebisverkstaden; började med att bara sluta med p-piller, sen började jag med ÄL-test och en app, vilket följdes av kudde under rumpan i minst en kvart efter sex, köpte progesteronkräm (vilket bara gav mig bruna spottings), köpte munkpeppar (ännu ingen effekt), sökt hela internet efter DET som kommer hjälpa, utredning visade ingenting, osv osv osv
MIN POÄNG, sorry, sån utläggning haha, är att för mig så har det som funkat bäst, är att faktiskt ibland låta det ta över, få grotta ner mig, för att sen ha perioder när jag gör annat (dricker vin haha) som inte har alls med det att göra. Hitta någon konstig balans i denna cirkus som, let?s face it, var kul i typ max 3 månader....
Tack för ett oerhört ärligt inlägg. Jag uppskattar det massor för jag känner igen mig i så mycket. Inte i MF och det kan jag inte förstå, måste vara så hemskt.
Jag förstår din poäng och det är väl så det är. Man KOMMER vara besatt. Men det är så jävla jobbigt. Man kan inte tänka på annat. I oktober har vi försökt i ett år. Så det är nog dags att börja prata med någon snart.
Man längtar väldigt mycket och man grottar ner sig men det får man helt enkelt bara ta och göra då...