Träffar en ny - hur vet jag om det är rätt?
Hej!
Separerade för lite mer än ett år sen. Träffade av en slump en riktigt mysig man ca 4 månader senare. Vi träffas varannan vecka när vi inte har barnen. Han är så otroligt härlig på så många sätt och vissa värderingar är lika och andra olika. Jag trivs otrolgrbra med honom men har några frågor/funderingar som skaver. Vi har pratat öppet om dem, men jag kommer fortfarande inte fram till om jag är ok med olikheterna eller ej... bi garn lite svårt att få ihop tider att träffas så har lite smått börjat träffa varandras barn och pratar om att umgås mer så för det fungerar bra. Men då kommer barnen också att få veta att vi är tillsammans och kanske bygga band. Det vill jag inte i onödan. Listar här alla plus jag ser med oss och honom samt de funderingar jag har.
+ vi kan prata otroligt bra
+ vi pratar om allt
+ vi har liknande humor
+ vi förstår varandra
+ vi utmanar varandras tankar osv vilket är väldigt givande.
+ tiden försvinner när vi är tillsammans
+ vi har det bästa sexljv man kan tänka sig
+ vi blir som förtrollade av varandras dofter, kroppsvärme och pussar.
+ vi har samma syn på otrohet, tillit o dyl
+ vi sätter barnen först (inte alla som gör det har vi märkt)
+ vi tycker båda om mycket närhet
+ vi tränar båda (olika håll)
+ han pussar, tar på mig, lyssnar på mig, älskar med mig och skrattar med mig på det mest underbara, respektfulla, kärleksfulla sätt ni kan tänka er.
- han snusar och ibland röker han också, vilket jag har svårt för av olika anledningar och vill inte barnen ska se det.
- han röker cannabis 1-4ggr/år och jag är ju anti-droger. Jag har även svårt för alkohol. Det dricker han också några gånger om året. Han är ganska drogliberal generellt upplever jag och jag är ju tvärtom (alkohol inkluderat)
- han ser det lite som ett problem att jag har det gott ställt ekonomiskt och han Verkar knappt ha något över var månad. Inget som besvärat mig än. Men han har kanske rätt i att det kommer strax bli så längre fram. Vad vet jag. Våra respektive vänskapskretsar verkar spegla våra olikheter här. Kanske också en utmaning?.
- jag uppfattar det som att han är mer en risktagare än vad jag är generellt och det oroar mig med tanke på att han kanske blir bonuspappa till mina söner. Jag har alltid haft hållningen att leva ett så rent liv som möjligt för att undvika problem, svårigheter osv och alltid kunna vara avslappnad utan att vara orolig för att bli påkommen med t ex cannabis eller så. Jag vill hitta avkoppling, glädje, energi osv utan fusk (alkohol, cannabis eller vad det nu kan vara).
- han är mer en dömande person (med stark känsla för vilka som sätter upp fasader och ej) och tycker mer om att vara ensam och jag är lite motsatt som gillar variation och kan se bakom folks fasader och tycka om dem ändå.
Vad tänker ni när ni läser detta? Har ni egna erfarenheter att dela med er av?
