• Anonym (smurfafrid)

    Svårare än många tror att bli sjuksköterska - börjar nästan ångra mitt val av utbildning.

    Jag har läst 2 terminer på sjuksköterska utbildningen, är nu på termin 3.
    Fram tills nu har tentor, grupparbeten och den 5 veckor långa VFU vi hade gått som planerat.
    Men när jag går igenom vad som komma skall så inser jag att det kommer bli mycket svårare än vad jag tidigare hade räknat med. Många av mina vänner som inte läser till sjuksköterska häver ur sig att "vem som helst kan väl bli sjuksyrra". 
    Fast jag tror att utbildningen är tuffare än vad många tror. Bortsett från tentor och den rent teoretiska kunskapen, så är det dessutom allt det praktiska. 

    Jag oroar mig lite för:
    * Sluttentamen som kan innefatta precis vad som helst från hela utbildningen.
    * Kommande VFU`er, där vi med hjälp av mållistor noga kommer synas och granskas in i minsta detalj. Där vår förmåga och talang för vårdyrket kommer testas.

    Jag har hört många skräckexempel om folk som kommit långt i utbildningen, men som sedan fastnat och misslyckats med exempelvis en VFU plats eller sluttentan. Får man underkänt på samma VFU 2 gånger så blir man automatiskt avstängd från utbildningen.

    Ni som har blivit sjuksköterskor nyligen, hur svårt är det?  

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-09-05 13:02
    Jag hörde talas om att många studenter "börjar må dåligt" och känner en massa stress och prestationskrav från termin 3 och framåt!

  • Svar på tråden Svårare än många tror att bli sjuksköterska - börjar nästan ångra mitt val av utbildning.
  • Anonym (ssk)

    Klart det är svårt, dom som säger annat är idioter.

    Kämpa på!

  • Tiina87

    Jag upplevde själv att det började bli tufft i termin tre och i termin fyra var det nog tuffast. Så ja, för många är det en tuff utbildning.

    Ett tips; om man vet att man riskerar att bli underkänd på vfu så är det bättre att själv avbryta än att gå färdigt och få underkänt. På så sätt "slösar" man inga chanser.

  • Anonym (A)
    Anonym (ssk) skrev 2018-09-05 13:08:29 följande:
    Klart det är svårt, dom som säger annat är idioter.

    Kämpa på!
    Håller med kämpa på.
  • Anonym (smurfafrid)
    Tiina87 skrev 2018-09-05 13:16:49 följande:

    Jag upplevde själv att det började bli tufft i termin tre och i termin fyra var det nog tuffast. Så ja, för många är det en tuff utbildning.

    Ett tips; om man vet att man riskerar att bli underkänd på vfu så är det bättre att själv avbryta än att gå färdigt och få underkänt. På så sätt "slösar" man inga chanser.


    Intressant tips-- 

    Men då tänker jag att det i så fall måste finnas en gräns för när man kan sluta utan att få VFUn inräknad, om du förstår vad jag menar? 
    Alltså om jag har en VFU, och så har vi ett mittensamtal där det kommer fram att jag är undermålig. Är det okej att hoppa av VFUn efter mittenmötet utan att de räknar in den som 1 av 2 tillfällen? Eller menar du att man redan innan VFUn börjar bara ska strunta i att gå dit?


  • Anonym (Jenny)

    Nu är det visserligen 6 år sedan jag läste grundutbildningen, men angående oro införkommande VFUer så är det åtminstone enligt min erfarenhet som handledare mycket som ska till för att man ska underkänna en student, dvs att denne beter sig direkt olämpligt och inte tar till sig kritik osv. Ni är ju där för att lära och det vet vi som handleder. Jag skulle inte oroa mig så mycket för just den delen om jag var du.

    Nu vet jag ju inte vart i landet du studerar men i Borås där jag läste hade vi också en så kallad sluttenta på hela utbildningen som alla oroade sig för. Både jag och de kursare jag umgicks med tyckte att den var hyfsat lätt och flera av oss klarade den på första tentan utan att ha pluggat alls inför den. Alla har ju såklart olika lätt för sig vad gäller pluggandet men kämpa på så fixar du det!

  • Anonym (smurfafrid)
    Anonym (ssk) skrev 2018-09-05 13:08:29 följande:

    Klart det är svårt, dom som säger annat är idioter.

    Kämpa på!


    Anonym (A) skrev 2018-09-05 13:23:06 följande:
    Håller med kämpa på.
    Tack. Jag har lyxen att slippa ta studielån eftersom jag fortfarande bor hemma och har ekonomiskt stöd av familjen. Men jag tänker på alla som sitter där med sina lån.. Det känns lite omänskligt nästan, även om jag självklart förstår att det måste finnas krav på en så viktig utbildning och profession. Det måste bli en extra press då, när man har lån.  

  • Anonym (smurfafrid)
    Anonym (Jenny) skrev 2018-09-05 13:27:50 följande:

    Nu är det visserligen 6 år sedan jag läste grundutbildningen, men angående oro införkommande VFUer så är det åtminstone enligt min erfarenhet som handledare mycket som ska till för att man ska underkänna en student, dvs att denne beter sig direkt olämpligt och inte tar till sig kritik osv. Ni är ju där för att lära och det vet vi som handleder. Jag skulle inte oroa mig så mycket för just den delen om jag var du.

    Nu vet jag ju inte vart i landet du studerar men i Borås där jag läste hade vi också en så kallad sluttenta på hela utbildningen som alla oroade sig för. Både jag och de kursare jag umgicks med tyckte att den var hyfsat lätt och flera av oss klarade den på första tentan utan att ha pluggat alls inför den. Alla har ju såklart olika lätt för sig vad gäller pluggandet men kämpa på så fixar du det!


    Jag måste ärligt säga att jag ingår i kategorin som har lite svårare för det här med inlärning, mitt minne kan vara ganska uselt ibland. Klarade dock av att läsa natur på gymnasiet, så jag är inte helt borta men ändå. 


  • Anonym (svårt)
    Anonym (smurfafrid) skrev 2018-09-05 12:59:28 följande:

    Jag har läst 2 terminer på sjuksköterska utbildningen, är nu på termin 3.
    Fram tills nu har tentor, grupparbeten och den 5 veckor långa VFU vi hade gått som planerat.
    Men när jag går igenom vad som komma skall så inser jag att det kommer bli mycket svårare än vad jag tidigare hade räknat med. Många av mina vänner som inte läser till sjuksköterska häver ur sig att "vem som helst kan väl bli sjuksyrra". 
    Fast jag tror att utbildningen är tuffare än vad många tror. Bortsett från tentor och den rent teoretiska kunskapen, så är det dessutom allt det praktiska. 

    Jag oroar mig lite för:
    * Sluttentamen som kan innefatta precis vad som helst från hela utbildningen.
    * Kommande VFU`er, där vi med hjälp av mållistor noga kommer synas och granskas in i minsta detalj. Där vår förmåga och talang för vårdyrket kommer testas.

    Jag har hört många skräckexempel om folk som kommit långt i utbildningen, men som sedan fastnat och misslyckats med exempelvis en VFU plats eller sluttentan. Får man underkänt på samma VFU 2 gånger så blir man automatiskt avstängd från utbildningen.

    Ni som har blivit sjuksköterskor nyligen, hur svårt är det?  

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-09-05 13:02
    Jag hörde talas om att många studenter "börjar må dåligt" och känner en massa stress och prestationskrav från termin 3 och framåt!


    Det ska vara svårt att genomföra en kvalificerad utbildning och sedan kunna arbeta i ett kvalificerat yrke. Heja på nu och klara av det, för det är också ett mycket roligt och givande yrke!

    Stress och prestationskrav finns inom många många utbildningar, det finns även i många yrken senare. Bra om man kan hantera det på en hygglig nivå.
  • Zlisken
    Anonym (Jenny) skrev 2018-09-05 13:27:50 följande:

    Nu är det visserligen 6 år sedan jag läste grundutbildningen, men angående oro införkommande VFUer så är det åtminstone enligt min erfarenhet som handledare mycket som ska till för att man ska underkänna en student, dvs att denne beter sig direkt olämpligt och inte tar till sig kritik osv. Ni är ju där för att lära och det vet vi som handleder. Jag skulle inte oroa mig så mycket för just den delen om jag var du.

    Nu vet jag ju inte vart i landet du studerar men i Borås där jag läste hade vi också en så kallad sluttenta på hela utbildningen som alla oroade sig för. Både jag och de kursare jag umgicks med tyckte att den var hyfsat lätt och flera av oss klarade den på första tentan utan att ha pluggat alls inför den. Alla har ju såklart olika lätt för sig vad gäller pluggandet men kämpa på så fixar du det!


    Bullshit rakt igenom. Kan säga att praktiken är mycket mer än att bara "se och lära". Precis som TS hävdar är praktiken väldigt bedömningsinriktad, det handlar mer om att visa upp sina färdigheter än att lära sig. Vårdvana och vårdlämplighet sätts på prov, du ska tillämpa allt det som du lärt dig i skolan, och förväntas efter att tag vara självgående. Bedömningsformulären är väldigt detaljerade och varje punkt måste vara uppnådd, annars får du göra om allt.

    MVH: Ex student som misslyckades med sjuksköterska och som idag är legitimerad arbetsterapeut.   
  • Anonym (fattar inte)

    Nu beundrar jag iof människor som självmant söker sig till ett sånt yrke, vi behöver er... men.... samtidigt fattar jag inte varför man söker sig till ett yrke där man får taskiga förhållande, jobba ihjäl sig för en skitlön...vad är det som driver en?

  • brallison

    Jag skulle säga att alla utbildningar på såna höga nivåer är svåra. Och med all rätt - i det här fallet handlar det ju om människors livFlört
    Men jag ska också ge några tips från mina studietider:
    - var inte orolig för problem i förskott - du vet ju inte hur det ska gå. Det kanske ska flytta bara på just för dig och ditt minne ska bli väldigt bra just i sånt.
    - ha inte prestationsångest i onödan. Jag hade haft nästan alla MVG (förutom en VG) i skolan och alla MVG i högskolan. Och tro mig - INGEN bryr sig hur höga betyg du har när du kommer till arbetslivet (just därför brydde jag mig inte om betygen som sådana på universitetet - bara att jag blev godkänd). Det viktigaste är ju inte betyg utan kunskap och erfarenhet som du ska skaffa under studietiden - dessa ska du ta vara på så mycket som möjligt.
    - om du tar en dag i taget och planerar noga, så kommer allt att gå bra.
    Lycka till!

  • Anonym (sjuksköterskan)

    Hej! jag tyckte sjuksköterskeutbildningen var stundtals väldigt tuff, jag fick en första dålig praktikplats med väldigt otrevlig personal och handledare som fick mitt självförtroende att sjunka i botten. Jag tror att det är väldigt viktigt att prata med sin skola om man inte tycker att det funkar med handledarna, det är den sak jag främst vill föra vidare till de som studerar nu. Jag vet inte om du är undersköterska sen tidigare, om inte tror jag det är ovärderligt att jobba som undersköterska så fort du kan på sommarloven för att komma in sig bra i hur till exempel rutiner på en vårdavdelning ser ut, jag lyckades inte bli färdig undersköterska innan mitt sista år då jag släpade efter i kurser som var nödvändiga att klara innan man fick jobba som undersköterska. Inför slutpraktiken hade jag helt enkelt för dålig koll på hur arbetet gick till på en vårdavdelning, rutiner och för lite vana att prata med patienter. Jag vet inte vart du går utbildningen och den varierar ju en del, vilken ordning man har praktiker och sånt. Jag vart rådd till att hoppa av min slutpraktik och jobba en sommar som undersköterska och göra om praktiken vid nästa tillfälle, för att jag inte skulle klara min slutpraktik. Jag hade väl då gått ungefär halva tiden, det här var för 4 år sedan så kolla hur det fungerar nu. Så mina tips: kämpa på, det ÄR tufft ibland och det kan komma motgångar men ge inte upp, prata med lärare och handledare för stöd vid behov, försök att komma in i rutiner och tänket så som möjligt på VFU platsen du är på för att lära dig området bra. 

  • Anonym (anonym)

    Jag blev underkänd på en VFU inom äldrevård och fick göra om veckorna på samma plats under några sommarveckor. Det märkliga är att jag inte gjorde något annorlunda andra gången mot första dock så var skälet för lite egna initiativ och det är möjligt att jag tog fler egna initiativ andra gången eftersom jag då kände till rutinerna på avdelningen bättre 

  • Anonym (Jenny)
    Zlisken skrev 2018-09-05 13:37:18 följande:

    Bullshit rakt igenom. Kan säga att praktiken är mycket mer än att bara "se och lära". Precis som TS hävdar är praktiken väldigt bedömningsinriktad, det handlar mer om att visa upp sina färdigheter än att lära sig. Vårdvana och vårdlämplighet sätts på prov, du ska tillämpa allt det som du lärt dig i skolan, och förväntas efter att tag vara självgående. Bedömningsformulären är väldigt detaljerade och varje punkt måste vara uppnådd, annars får du göra om allt.

    MVH: Ex student som misslyckades med sjuksköterska och som idag är legitimerad arbetsterapeut.   


    Men vad härligt att du vet bättre än jag!

    Mvh Ex student som lyckades med sjuksköterska, läst 7,5 HP i studenthandledning, varit yrkesverksam som SSK i 6 år och handlett studenter inom olika verksamhet (både landsting och kommunalt) varje termin.
  • Tiina87
    Anonym (smurfafrid) skrev 2018-09-05 13:26:29 följande:

    Intressant tips-- 

    Men då tänker jag att det i så fall måste finnas en gräns för när man kan sluta utan att få VFUn inräknad, om du förstår vad jag menar? 

    Alltså om jag har en VFU, och så har vi ett mittensamtal där det kommer fram att jag är undermålig. Är det okej att hoppa av VFUn efter mittenmötet utan att de räknar in den som 1 av 2 tillfällen? Eller menar du att man redan innan VFUn börjar bara ska strunta i att gå dit?


    Ja, det är helt ok att hoppa av efter mittbedömningen om än riskerar underkänd och känner att man inte kommer klara målen. Men då får man oftast ta ett studieuppehåll.
  • Tiina87
    Anonym (Jenny) skrev 2018-09-05 14:17:07 följande:

    Men vad härligt att du vet bättre än jag!

    Mvh Ex student som lyckades med sjuksköterska, läst 7,5 HP i studenthandledning, varit yrkesverksam som SSK i 6 år och handlett studenter inom olika verksamhet (både landsting och kommunalt) varje termin.


    Och ändå så har du fel.
  • Zlisken
    Anonym (fattar inte) skrev 2018-09-05 13:38:22 följande:

    Nu beundrar jag iof människor som självmant söker sig till ett sånt yrke, vi behöver er... men.... samtidigt fattar jag inte varför man söker sig till ett yrke där man får taskiga förhållande, jobba ihjäl sig för en skitlön...vad är det som driver en?


    Det här med skitlöner och hög arbetsbelastning är ju kanske inte hela sanningen, även om det är det som hela tiden framkommer i media. 

    När det gäller arbetssituation och stress: 
    Som sjuksköterska har du en enorm möjlighet att välja var du vill arbeta. Att arbeta på exempelvis en akutvårdsavdelning, ambulans eller medicinavdelning kan säkert vara väldigt stressigt. Men du kan ju i princip arbeta på 100 andra platser. Exempelvis: Vårdcentral, skolsköterska, äldrevården, serviceboende, psykiatrin, du kan arbeta som terapeut, hospice, ortopedin, plastikindustrin, dagkirurgin osv osv osv. Och dessa ställen är oftast inte stressiga på det sättet som beskrivs i media. Media beskriver en (viss del) inom sjukvården, glöm inte det.  

    Löner: 
    Det är med att alla sköterskor skulle vara underbetalda och ha en skitlön är också en stor missuppfattning. Det finns 100 olika parametrar som avgör din lön. Exempelvis: Arbetserfarenhet(antal år), utbildning(är du specialistsjuksköterska eller vanlig sköterska), arbetar du på en och samma arbetsplats eller är du inhyrd, arbetar du privat eller kommunalt, var i landet arbetar du osv osv. Läs gärna i den här tråden:      
     www.familjeliv.se/forum/thread/79008934-sjukskoterska-tjanar-70000-krman/1
         
    Min äldsta bror är specialistutbildad psykiatrisköterska, han har ett jobb som varken är stressigt eller understimulerande. Han har citat ett "soft jobb". Han hovar trots sin ringa erfarenhet in 37 000 i månaden. Och då är han som sagt rätt så grön inom sjukvården, han har inte arbetat speciellt många år bakom sig. 
Svar på tråden Svårare än många tror att bli sjuksköterska - börjar nästan ångra mitt val av utbildning.